06:00 | mars 9, 2018
En torsdag i bilder.
Igår hade på mig en riktig vardagsuniform. Är kär i de här nyfunna vapendragarna från &OtherStories, de perfekta 90-tals jeansen. De ser vintage ut, men är sprillans nya – sitter som en smäck och är precis lika bekväma som de ser ut. Är det bara jag eller har &OtherStories aldrig designat så mycket fina plagg? Vill klicka hem precis allt! Tycker de har så mycket fint online just nu.
Min bästa bas t-shirt kommer från 2ND Day, de har världens bästa t-shirts – lever i dem.
Jag åt en långlunch med en gammal kollega på Sturebadet och pratade om allt mellan himmel och jord. Deras nya buffé är magisk. Jag har träningskort där, men ofta går jag bara in och myser – en hemlig liten oas mitt i smeten. Just nu sitter jag lika mycket och jobbar på Sturebadet som på kontoret. Får så mycket gjort där och mina axlar sjunker ofta ner några centimeter så fort jag kommer in i deras lokaler och automatiskt börjar jag andas långsammare.
Däremot brakar min mage loss när jag äter så mycket rawfood och kål. Hur ska mina tio dagar med vegansk mat egentligen sluta när jag knappt klarar en lunch? Någon tipsade om bönor i bloggen. Men alltså bara jag får i mig en matsked bönor så är jag bänkad på damernas, min mage klarar inte det eller så blir jag gasig som gravid person.
Efter lunchen svidade jag om till träningskläder och brände av ett pass på trappmaskinen.
Alltså färgglada träningskläder i all ära – det är så snyggt. Det här kanske låter väldigt utelämnande men hur tusan klarar ni att inte få ”mutti-svettfläckar”. Svettas jag ovanligt mycket från mina ljumskar (läs: kön), för ibland på gymmet ser det ut som jag kissat ner mig. Att vissa människor kan träna i ljusgrå träningstights är för mig ett mysterium? Eller när det blir en fläck i stjärten av rumpsvett?
Man kanske får välja sina tillfällen.
Sedan fick jag slänga mig i duschen, kasta mig i en taxi för att åka till Emelie som skulle fixa till barret i gamla stan på Hairtalks showroom.
Eftersom jag ska sluta med cola light i tio dagar på måndag så måste jag dricka extra mycket cola light innan dess. Vad säger det om mig som person? Det måste vara ett mindre bra karaktärsdrag, som att jag måste fylla upp kvoten till max, som att de skulle kompensera de uteblivna dagarna. Jag kan vara likadan när det kommer till träning, om jag ska ”börja” på måndag så måste jag ligga extra mycket still innan dess. Utifrån vad jag precis skrivit inser jag att det är ett mindre bra drag.
Väl framme i gamla stan möttes jag av två favoriter, PT-Fia och hennes dotter Edith som jag snott så fort jag får chansen. Hann iallafall rycka henne från Fias famn för några minuters gos. Jäkla pangbebis det där. Gillar verkligen Fia, det vilar ett lugn över henne – blir harmonisk bara jag ser henne.
Sedan gjorde Emelie som vanligt mig PANGFIN! Måste faktiskt säga att hon överträffade sig själv idag med färgen. Medan hon uträttade stordåd, passade jag på att balja i mig mer cola light – INGEN TID ATT FÖRLORA!
Resultatet får ni se bättre bilder på imorgon.
Sedan sladdade jag förbi Carros event som hon hade tillsammans med Orrefors som hade designat ursnygga klockor. Jag fick med mig en present hem till Lorpan.
Därefter åkte jag vidare hem till urhärliga Andrea Hegard som hade bjudit in till middag tillsammans med Foodora. Jag har inte känt Andrea så länge, men tusan vad jag tycker om henne. Man vill liksom vara i hennes sfär, hon sprudlar. Hon är som en livslevande discokula.
Fingal, Andrea, jag och Memphis. <3
Kvällens lineup.
En pangmiddag som slutade med vrålande tjejröster som försökte överösta högtalarna. Men jag åkte hem i tid för nu på morgonkvisten väntar poddinspelning med Limpan.
12:00 | mars 8, 2018
Havets Skatter
Snöregnet seglar ner utanför mitt fönstret så vad passar då bättre än att drömma sig bort till varmare breddgrader en sekund. Egentligen vill jag bara slå ett slag för Valerie Aflalos nya badkollektion som landar i butik snart (bikinin har redan kommit in) – som små konstverk prydda med havets skatter.
Just nu känns det kanske närmare att göra en snöängel än bomben – men snart är vi där. Jag säger som Rudolf i Sune: ”Sol i sinne, brun inne”. Mest av allt trånar jag efter att släppa benen fria. Jag känner mig instängd i strumpbyxor, så om jag bär kjol eller klänning går jag barbent och det är inte så kompatibelt med det rådande klimatet. Jag kanske bara borde gå och köpa ett par strumpbyxor, det känns som att det kommer att dröja ett litet tag till. Eller bara göra som Sandra Beijer och välkomna våren i Paris.
06:00 | mars 8, 2018
Starta om hjärnan dieten!
Som ni vet lyssnade jag på ett tjog ”feel good” poddar i Tulum om livet, lycka och typ känna inre harmoni. Både Oprah och Tony Robbins, mina husgudar, hade Dr. Mark Hyman som gäst och förespråkar hans sätt att leva eller kanske synnerligen hans sätt att se på vad vi ska stoppa i våra munnar för att våra hjärnor ska prestera på topp. De pratar om hans 10-dagars detox som ska starta om ens hjärna, på samma sätt som man startar om sin dator.
Älskar hans quote på hemsidan: ”Your fork, the most powerful tool to transform your health and change the world”. Amerikanare de vet hur man tar i från tårna. Men om vi bortser från the väldigt överdådiga citatet så är jag peppad på att prova. Han har ett ganska sjysst CV med allt från presidenter till hollywoodskådisar som återkommande klienter. Så på måndag börjar jag, så sugen på en riktigt vitaminkick. Enligt mina idoler ska man bli pigg som mört. Ni får såklart hänga med på resan, kan redovisa på fredag vad man ska äta för att känna sig lika sprudlande som en c-vitaminbrus. Så kan ni ju haka på om ni känner för en cleanse.
Nu har jag tjatat länge nog om att jag ska prova att vara utan kött – helt, en period. Får se om jag kan få med mig Lorpan på dieten, mycket lättare om man gör det tillsammans med någon. Tror inte att det är en svältdiet, man får nog äta hur mycket man vill men mest plantbaserat. Min mage kommer nog iallafall må som en liten prinsessa efter de här tio dagarna eller så löper den amok av allt fiber.
Vem vet jag kanske blir för frisk för mitt eget bästa! Undra om det finns utrymme för en liten Cola Light i dieten?
08:51 | mars 7, 2018
Spännande Nyheter!
God morgon babes! Såg precis Nyhetsmorgon där de svalde ett piller som kunde läsa av hur vår tamflora mår genom en app i mobilen (!) – wow. Såg ni även de nya nanorobotorna som antagligen framtiden kommer att kunna gå in i kroppen och bota enbart drabbade stamceller, inte som cellgifter som inte kan skilja på goda och onda celler. Vilken bra start på morgonen, det värmde i hela kroppen. Något som också värmde var Elsas kloka ord om klimatet på interntet! Läs hennes blogginlägg här!
När inspirationen tryter på morgonkvisten så brukar jag oftast satsa på plagg ton i ton. Det fungerar alltid, gärna i olika material och struktur. Nu har jag precis hällt i mig en stor kopp kaffe och ska iväg på en heldags mötesmaraton. Puss! Hoppas ni får en magisk dag!
Vill ni se mig och Lorpan på tv ikväll? Spana in dessertmästarna!
17:30 | mars 6, 2018
Att ta tjuren vid hornen!
Senaste två dagarna har jag skruvat på mig så mycket att jag känner mig som en twister. Det är flera jobbsaker som jag gått och klurat på som höll mig vaken hela natten igår. När jag vred på huvudet för hundrasjuttionde gången tror jag att jag tillslut somnade. Jag är ganska dålig på att ta jobbiga samtal. Man kan ju tycka att jag borde vara en stjärna eftersom jag ändå gått i terapi för det, men jag tycker fortfarande att det knyter sig i magen. Jag blir handlingsförlamad. Först måste jag spela upp alla tänkbara scenarion i mitt huvud, människors reaktion upprepande som BECK-repriser på söndagar – om och om igen. Jag är dessutom en mästare på att känna vad andra kommer att känna och sedan drabbas jag antingen av ångest, gräver en ännu djupare grop och slutligen förstorar upp allting till största möjliga skala.
Det är utmattande och tar massa onödig energi. Jag brukar ju ha skinn på näsan, men i sådana situationer blir jag som bambi på hal is. När jag väl tar samtalet är det lugnt, jag bara önskar att jag kunde snabbspola fram till det ögonblicket och ta tjuren vid hornen. För oftast tar folk det bra och rycker på axlarna och kanske svarar något i stil med:
”Okej, det är lugnt. Vi löser det.”.
Jag försöker öva på det, men vet i ärlighetens namn om jag blivit speciellt bättre. Kanske en milli millimeters förbättring. Jag borde få en stöt varje gång jag beter mig på det viset, likt en hund som ska lära sig sluta skälla. Eller kanske få sanningsserum som i Harry Potter. Vet ni vad – nu ska jag bli bättre på det, så är det bara. Det är ju inte som att samtalet blir lättare ju längre man väntar, snarare tvärtom. Ens tankar kan ju förvandla ett liten väghinder till ett berg.
Är ni bra på det? Hur tänker ni?