13:20 | juli 20, 2020

Vi hyrde ett landställe en helg – del 2.

Lördagen startade med gos. Det mysigaste med en nyfödd att bara ta tid och stanna upp och reflektera. Haha, jag har aldrig uppskattat tystnad så mycket som nu. Är typ för slut för att lyssna på musik i lurar eller i bilen. Kanske på sin höjd en podd, men just nu tycker jag att det är så gött att det är knäpptyst.

Efter en heldag i solen var dags att byta om för kvällen och leka med Bons.

Det är så häftigt att få vara med på alla barns resa. Och alla stadier. Bons har äntligen börjat ty sig lite till mig. Haha, jag har försökt charma det här lilla trollet i snart ett år. Men min famn har inte varit poppis. Men nu äntligen får man en liten kram här och där.

Jag fyndade den här godbiten på H&M för en spottstyver några dagar innan. Ett riktigt kap, tycker den ser så lyxig ut. Brukar egentligen inte vara ett fan av ballongklänningar – men nu efter förlossningen är det toppen.

Det här landstället var verkligen en idyll. Så glad att vi lyckades hyra det. Sedan insåg jag att den här klänningen kan man ju inte slänga fram ett bröst i, så det var bara att springa upp och byta om. Det här med amningen. Så mysigt – men också så omständigt. Fast det kanske också har med att Harry spyr som en galning i tid och otid. Spelar ingen roll hur många handdukar man hänger på axeln det rinner kräk precis överallt. Hela jag är som en vandrande sur mjölk.

Männen ansvarade för dagen och de hade tagit i från tårna och roddat hela dagen. Lorpan blev så kär i deras stekhäll att han veckan efter drog och köpte en. Så nu har vi den här ute på landet och sedan tänkte han förflytta den till vår innergård. Man kan tillaga lite vad som helst i den här pannan. Tror han hittat sin inre Ernst Kirchsteiger för helt plötsligt vill han laga precis all mat här på landet. Det bästa är att den är kopplad till en gasolltunna så man kan flytta runt den bästa man vill.

Helgens härligaste stund med några favorit damer i mitt liv, solnedgång, skratt och Harrys första leende.  

Jag vet att ni sett bilderna. Men de gör mig så varm i hjärtat så här kommer de återigen.

En liten bruschetta med tomat och basilika till förrätt.

Och sedan denna magiska paellan till varrmrätt. En annan briljant sak med pannan att man kan servera allt så tjusigt utan att behöva gegga med massa fat och hålla på.

Vad vore livet utan er.

Tack och bock drömhelgen.

Vi avslutar med en klassisk: ”jag äter upp dig” pussbild, haha. Graan gick offensivt på hånglet och Ida nöjde sig med en puss.

8 kommentarer