09:45 | november 15, 2019

Ikväll vankas det könsfest!

Idag är det ingen vanlig dag för ikväll får vi veta vad P3 är för filur. Redan i tisdags fick vi svaret från Nipt-testet – men vi kollade aldrig könet (!). Markus har dessutom varit på jobbmässa i Cannes, så hade ändå inte velat kolla utan honom vid min sida. Vilket gjort väntan lite lättare. Kan ni förstå att världens mest nyfikna människa inte loggat in och tagit redan på kön. Det hela började egentligen för flera år sedan när min kusin började prata om sina kompisars könsfester. Att någon i ens gäng får ansvaret för lappen med kön som sedan drog iväg och bakade en tårta, som var blå eller rosa inuti. Jag, största festprissen i stan, tyckte att det lät som ett helt fantastiskt koncept.

Sedan dess har jag försökt övertala alla nära och kära om att de ska ställa till med en könsfest så fort ett nytt litet liv bakats, men ingen har nappat på idéen.

Så nu när det kommer till vår egna lilla knodd, kunde vi inte vara sämre själva. Jag har alltid varit en person som älskar att fira ALLT, att ställa till med fest för mina vänner och familj är bland det bästa jag vet. OCH VAD KÄNNS FESTLIGARE ÄN ATT FIRA SITT BARN?

Och bäst av allt är ATT VAD SVARET ÄN BLIR SÅ ÄR DET EN JACKPOT! Snacka om livets bästa triss – inte en förlust i sikte!

Jag har ingen aning om vad det kan vara som lurar där inne? Många säger att eftersom jag mått så pass bra så borde det vara en pojke. Men halva mitt tjejgäng mådde ju toppen och fick tjejer, så det känns inte som att det ligger något i det. Några hävdar ju att det är genetiskt. Vilket är svårtippat då jag har två syrror och en brorsa. Markus har massa halvsyskon, där det är hälften dudes, hälften tjejer.

Vad tror ni att det är?

Först hade jag en idé om att alla som kom ikväll skulle få välja en skylt i hallen: ”Team Snippa” och ”Team Snopp” – men inte hunnit styra upp det. Kanske för mycket? Jag är ju lite knäpp och gillar extra allt.

Så ikväll vankas det alltså köns aw hemma hos oss! Det blev ju lite spontant eftersom vi inte visste när vi skulle få svaret! Men det är ju det man älskar.

Jag vet att jag inte har facit i hand, hur det kommer gå med min graviditet eller förlossning. Men jag tror och hoppas att allt kommer gå vägen, och vill hellre våga tro och fira. Om något skulle hända längst vägen tror jag ändå att jag kommer uppskatta de här stunderna och se tillbaka på dem med ett leende.

7 kommentarer