11:29 | mars 17, 2019
Om jag kunde teleportera mig.
Kvällen börjar med att du äter dina drömmars middag någonstans i världen, valet landar på:
Vi har precis kollat på solnedgången i vårt tappa andan hus i Gargnano, vid Gardasjön.
Och gjort oss snofsiga för kvällen, i ett tappert försökt har vi täckt våra sönderbrända ansikten med foundation som äter sig ner i huden. Och försöker istället rikta fokus mot våra färgglada kläder.
Sedan pressar vi in oss i pandan som är enda sättet att ta sig upp och ner till huset då vägarna är klaustrofobiskt trånga.
Tar en fördrink på stan för att fånga sista solen.
Innan jag lotsar vidare det färgsprakande riotåget mot kvällens middagsdestination.
Med berg som försvinner upp i de puderrosa molnen som ridå.
Klockan är nu 23.00, det är lördag och du är tillbaka i Stockholm på:
Bardot där stämningen är på topp i goda vänners lag.
Och shotsen börjar trilla in istället för dessert.
Nästa morgon har du förflyttat dig till varmare breddgrader där du slår upp fönstren och blir bländad av den vackra utsikten i:
Jag vaknar upp redan vid 06.00 till solen som växer i horisonten. Snacka om att sitta på havets frontrow, tar bilden med min mobil, helt utan något krusidull eller förskönande filter. Jag ligger helt stilla och tittar på solen i en timme, ett sällsynt namaste moment.
Sedan smäller vi en pangfrukost i alla regnbågensfärger.
Innan vi placerar oss här i varsin solstol ett stenkast från havet.
Eller så teleporterar jag mig till vårt hotell i Positano med den mest makalösa vyn jag fått äran att sippa kaffe på. Frukosten var sådär, men utsikten svårslagen.
Eller de tidiga surfmornarna i Costa Rica när man kliver upp medan solen fortfarande ligger och snoozar. Sedan bevittnar man hur hela stranden vaknar till liv guppandes på avstånd långt ute i havet.
Lagom till lunch ligger du i en solstol med en drink i handen på:
Efter en båttur från hamnen i Positano sladdar vi in på världens härligaste beachclub. Man måste åka i tid så man får en plats.
Och det är värt det alla dagar i veckan. När vi inte ligger och lapar sol…
Flyter vi runt och pratar om livet i gassande solsken på klarblått vatten.
Sedan får ägaren feeling och delar ut melon och shots till samtliga resenärer.
Vi avslutar dagen med en tävling om vem som kan stoppa in störst skal i munnen.
Oj oj oj, nu är du i New York och har spenderat alldeles för mycket pengar på:
En väska från Gucci. Egentligen är dollarn jättehög, så det är korkat att slå till. Men det är ju roligare att handla väskan i butik än online.
¨
Dagen börjar gå mot sitt slut och du bevittnar en solnedgång som är utom denna jord på:
Santa Teresa, Costa Rica.
Det är som att solen förtrollar all sand till rent guld, om ens för bara några minuter. Det är så häftigt att se hur alla människor stannar upp. Slutar med det dem hållit på med. Lägger ifrån sig allt. Den halvtimmen när solen går ner riktas allt strålkastarljus mot dagens sista strålar. Himlen blir som en stor projektor som visar en film som ingen kan låta bli att se.
Och sedan färgas hela ön till en enda stor rosa tavla…
Det är drinkdags med Markus! Du har din favoritdrink i handen och befinner dig därför på:
Efter att ha spenderat dagen på Capo Nord, ett litet smultronstället beläget mellan Santa Margherita och Portofino.
Vi hoppar på bussen till Portofino som ligger tio minuter bort.
Bänkar oss på Morena da Ugo som har universums största, men måste nog även våga sticka fram hakan och säga godaste bellinis. Dasha tipsade om det lilla stället mitt i hamnen. De kostar också därefter, men på köpet får man nästan en hel middag bestående av nötter, oliver, minipizzor, ostar – kan fortsätta i all oändlighet. Hela bordet var fyllt av snacks.
Du är omringad av bästa vänner på det bästa dansgolvet i världen:
Vi dansar tills fötterna blöder på way out west eller står i någons vardagsrum och vrålar ikapp till Spice Girls, GES eller några gamla hits. Det viktigaste är att vi är tillsammans.
det var ingen dålig utsikt. så himla mysigt det ser ut.