09:03 | september 16, 2018

Pirret

Åh, herregud nu har jag fjärilar i magen. Känns nästan som första skoldagen eller som när man släpps från högsta höjden från en berg- och dalbana. Kan inte sluta le, det är så pirrigt. Sitter och sneglar på Markus och försöka förstå att vi är gifta när vi flyger hem. Min lilla Lorpa, Lorpan Tungården – wow. Tänker på familjen och vänners ansikten när de anländer till bröllopet. Blev precis helt överlycklig när jag gick in på YR och väderlägsrapporten visade sol alla dagar, 25-30 grader och en stor gul rund sol. Har aldrig blivit så glad för en gul liten prick i en mobilapp. Skrek till högt av glädje. För två dagar sedan var det regn alla dagar, inte lite regn heller. Stora svarta skräckinjagande moln med blixtrar. Sådana man drömmer mardrömmar om. Hjälp! Vi satt i soffan hemma och försökte ställa in oss på det värsta tänkbara. Planerade att åka och köpa paraplyer till alla. Det kan ju fortfarande ändras – igen. Men nu känns det lite positivare iallafall. Åh, snälla söta solen stanna kvar. Hade egentligen inte spelat så stor roll om vi hade möjlighet att vara inomhus, men eftersom det är ganska begränsat så föll precis en sten från mitt bröst. Blir så tråkigt om alla ska behöva häcka i ett partytält tre dagar i sträck. Men ska försöka att inte ta ut segern i förskott även om det är svårt.

Insåg att det enda som egentligen spelar någon roll är familj, vänner och vädret. Allt annat kan gå fel, haha. Maten kan vara torr, vinet ljummet, tekniken strula, jag kan snubbla in, glömma min bröllopsklänning på planet, få en allergisk reaktion, en mastodont finne mitt på näsan, gul och varig – men bara det inte regnar i tre dagar. Det enda man inte kan påverka. Kanske bra att vi fick den käftsmällen innan så allt annat känns helt meningslöst att stressa upp sig över. Nu kan vad som helst hända, det kommer inte ens röra mig i ryggen. Jag vill bara skratta med alla nära och kära i ett soligt Frankrike och säga ja till mannen jag älskar utan paraply.

Vi sitter bänkade på Arlanda och väntar på vår flight. Trots att jag enbart sovit två timmar i natt så känner jag mig fylld av energi, hög på livet. Försöker förbereda mig inför den lilla föreläsningen jag ska hålla i Cannes direkt när vi kommer fram. Egentligen sitter allt i ryggmärgen, men jag är så van att prata med en klädhäst vid sidan om mig eller en powerpoint att kunna luta sig tillbaka på. Men det kommer nog gå bra.

Efter föreläsningen ska vi ut och äta middag med gänget på SOF-event och gå igenom det sista och sätta körschemat. Tänk nästa gång jag är i Cannes då kanske det är med några av er soliga bloggläsare som vill hänga med på min och Linns tjejresa 2.0. Peppen inför den är totales. Vi har bokat ett boende och börjat prella festliga aktiviteter för en maxad weekend med tjejhäng.

Kommer jag vara så här pirrig hela veckan? Kan knappt koncentrera mig för det bubblar så mycket i hela kroppen. Känns som jag är vandrande kärleks Soda Stream eller en såpbubbelmaskin som skjuter ut hjärtan okontrollerat.

1 kommentarer