09:46 | september 15, 2017
2 saker jag verkligen har ångest över.
1. Cellprov
Jag har inte tagit mitt cellprov – någonsin. Det är så oansvarigt och kommer bara att straffa mig själv. Kallelserna har alltid krockat med något och så har jag tänkt att jag ska gå en vecka senare men glömt av det. Genom att regelbundet lämna ett gynekologiskt cellprov skyddar man ju sig mot livmoderhalscancer. Att inte göra det är sådan idioti och lathet som krasst kan kosta ens liv. Så på måndag morgon ska jag hänga på låset på Mamma Mia och få det överstökat. Dessutom är ju min pappa gynekolog och mamma barnmorska. Haha, det kanske är min form av skomakarensbarn?
Har ni tagit ert? Om inte så måste ni göra det!
2. Körkort
I hela tolv år har jag övningskört om man börjar räkna från det första året jag satte mig bakom ratten när jag var 16 år. Sedan har det såklart gått en jäkla massa år mellan varven. Uppriktigt sagt så skäms jag över att jag inte bara tagit det förbannade körkortet. Så nu tog jag pinnen ur röven och bokade nya körlektioner. Ska även boka in teoriprovet och uppkörning. Det är svårt att pressa in ytterligare en sak i ens fullspäckade schema. Men jag kan ju inte fylla 30 och vara körkortslös. Så förhoppningsvis sitter jag bakom ratten innan december.
Vad har ni ångest över? Är det något som tynger över bröstet?
ångesten att jag inte kommer in på någon utbildning. jag vill så gärna jobba med HR frågor men kommer aldrig framåt. ångesten att sitta i en reception och aldrig komma framåt. ångesten över att alla runt omkring en skaffar familj och barn och flyttar ihop, själv är man singel. men sen tänker jag på allt bra jag har gjort, rest runt överallt, bott utomlands två gånger plus jag är social och rolig. 🙂 de är nog den där farliga fällan att man jämför sig själv. som när jag läser din blogg kan jag känna mig lite avis. du är både intelligent, snygg, sexig och har bra med cash och då blir det lätt att jämföra på helt fel grunder. man ska aldrig jämföra då man inte ser hela bilden, jag ser ju bara bloggen 🙂 Tack för en grym blogg och trevlig helg!
Anbefaler deg virkelig å ta ditt cellprov snarest! Jeg er egentlig for ”ung” for å være i risikogruppen, men fikk symptomer på cancer. Doktoren tok cellprov og det viser seg at jeg har cellforandringer… nu er det utredning og tester som venter på sykehuset.. inte kul og man blir så klart redd om seg… 🙁 Sååå ja Petra, do it now!!! så er det ute av verden = ingen ångest 😀
Jag övningskörde en termin o tog körkort när jag var 19 år (åkte till L.A och tog körkort där oxå samma år!=)
Har gått på cellprov varje gång jag blivit kallad, när jag bodde i L.A i 10 år sökte jag själv upp gyn regelbundet för ”papsmear” prov. För första gången har jag fått lättare cellförändringar, men dock inget HP virus som väl är. Jätteviktigt att du går!
Jag har ångest över att jag aldrig lyckas hitta en kille. Jag har svårt att bli kär och dom killar som dras till mig är alla upptagna! Varför kan inte en singelkille fatta tycke för mig och jag för honom?! Känns som att jag har en spärr som stoppar allt. Jag letar inte aktivt nu men man börjar ju bli lite stressad när jag snart är 30 och inte haft något förhållande på många år och alla mina kompisar skaffar barn och gifter sig. Fyfan vad det här suger.
Ååh, är i exakt samma situation!
Gah, samma här!
ÅH exakt samma här. Har sjukt ångest att jag är 30, fortfarande pluggar när alla andra verkar börja direkt efter gymnasiet så jag känner mig gammal, plus att jag inte har någon kille. och alla mina närmsta vänner har barn osv. USCH ålderskris och sjuk ångest konstant.
Vet att det känns jobbigt just nu men försök tänka på hur ung man ännu är kring 30. Jag fick mitt första barn vid 40 och nu känns det att jag bara kan njuta av det och saknat absolut INGET i livet. Mao får man barn senare i livet så hinner man gör allt och lite till innan det och det känns bara så komplett att sedan få barn. Nu menar jag inte att alla skall vänta tills de är 40 år utan främst att man absolut skall njuta av det fria livet vid 30-35 för då är man ännu ung och den tiden kommer aldrig tillbaka <3
(mina kommentarer verkar inte lägga sig som svar så) Åsa: är själv närmare 40 o då kan man se tillbaka på ung man faktiskt var vid 30. Bara jag tänker på när jag var 34 så känns det som att jag var så ung. Så ingen stress. Förhoppningvis hittar du någon som du kommer leva med fram till du är riktigt gammal o då behöver du inte stressa nu
Heja dig. Hoppa aldrig över cellprov och sedan när tiden kommer, mammografi. Tänk vad bra vi har det som får den möjligheten.
Kram och trevlig helg 💕
Petra. Hur i hela friden kan du har struntat i ditt cellprov i alla år? När du dessutom har en pappa som är gynekolog så borde du vara medveten om hur viktigt det är! Jag är 24,5 år och jag gick så fort jag fick, när jag var 23 år. Jag har förändringar och gör konstant nya prov i hopp av att de skall försvinna. Det har gått 1,5 år och förändringarna är fortfarande kvar. Nu skall jag opereras. Jag är en sååån trogen följare av dig, men vad fan Petra.
Petra. Hur i hela friden kan du har struntat i ditt cellprov i alla år? När du dessutom har en pappa som är gynekolog så borde du vara medveten om hur viktigt det är! Jag är 24,5 år och jag gick så fort jag fick, när jag var 23 år. Jag har förändringar och gör konstant nya prov i hopp av att de skall försvinna. Det har gått 1,5 år och förändringarna är fortfarande kvar. Nu skall jag opereras. Jag är en sååån trogen följare av dig, men vad faaaan Petra.
Hej Petra!
Använder du natural cycles? Och kombinerar du med något annat isåfall? Känns som man aldrig får ha sex annars , haha.
Jag har precis börjat med Natural Cycles för ca en vecka sedan då jag slutade med mina minipiller som jag gått på i flera år och bara haft problem med dem så ville testa något som inte innehåller hormoner.
En del säger att man är dum som börjat med det och en del säger att det är skit bra.
Jag har ett stadigt förhållande och är
25 år men vill ändå undvika graviditet just nu.
Jag undrar hur man kan göra för att kombinera natural cycles om man vill ha sex trots röda dagar?
Eller hur gör man, känner mig låst?! :/
Är väldigt tacksam för svar snabbt.
Ha en toppen dag, jag älskar förövrigt din blogg och är inne hos dig flera ggr per dag 🙂
Kram Anna
Kondom?
Vill helst inte hålla på med kondomer när man är i min ålder känner jag bara. Har aldrig fått en positiv bild att hålla på med det, förstör bara hela grejen.
Så må vara. Du är visserligen på första cykeln med NC och då är i princip alla dagar röda, vilket senare minskar till ett lägre antal. Det finns även pessar och femidom (http://ask.naturalcycles.com/customer/sv/portal/articles/2738202-skyddsmetoder-för-röda-dagar). Kondom eller avhållsamhet är det som rekommenderas av NC under röda dagar. Vill man inte använda sig av sådana skyddsmetoder av olika anledningar så kanske inte NC är något som passar en som preventivmedel.
Imponerad av att du tar tag i grejerna! Har inga större saker som ger mig ångest just nu, kanske tanken på vintermörkret som närmar sig 🙁
Vi alla har våra ömma punkter i livet.
Jag har ångest över att många och stora beslut i mitt liv har jag tagit för att vara andra till lags och för prestige. Ibland vet jag inte ens om jag lever mitt liv eller nått alla vill jag ska vara.
I februari 2014 skulle jag och min bff åka till Filippinerna, då lånade jag en stor backpackerryggsäck av en ytlig bekant och jag har ännu inte lämnat tillbaka den. Detta förföljer mig och blir såklart bara värre med tiden, jag bara skäms mer och mer. Ååååh orkar inte ens tänka på det!
Vad det ska bli av med, yrkesmässigt! Först nu vid 30 års ålder vet jag vad jag vill bli. Och vägen dit är inte lätt!
hej, tog nyss körkort efter ett flertal uppkörningar och nervösa panikattacker pga. de ångestladdade proven.. Minns hur nervös och kallsvettig jag var de gånger jag satt i väntrummet på trafikverket och väntat på min tur. Idag kan jag stolt säga att jag klarade det (JA!!) Jag har alltså körkort sedan 2 månader tillbaka 🙂 Det som gjorde att jag klarade det var en intensivkurs på 10 dagar. Jag hade tagit enstaka lektioner (30 tal sådana) samt pluggat på nätet på egen hand och övningskört med pojkvän/vänner tidigare men intensivkursen gjorde verkligen att jag klarade det (båda proven) med god marginal. Om jag tagit intensivkursen direkt från början hade jag nog varit ca. 25000 kronor rikare idag så därför rekommenderar jag dig att INTE köpa enstaka lektioner osv. utan att avsätta tid och gå all in för en intensivkurs för det kommer vara SÅ VÄRT DET!!! KRAM
Men EXAKT samma här! Har heller aldrig tagit mitt cellprov 🙈 Usch det är verkligen något som ligger över en & gnager för att man inte tar tag i det. Så sjukt viktigt!
Skönt att du delar med dig & att höra att det är fler som slarvar!
Jag måste också gå och ta cellprovet BUMS!!!
Kikar in här på din blogg för att läsa härliga inlägg och så kommer körkort upp! Ren Panik på andra sidan skärmen. Inget körkort här heller och jag måste verkligen fixa det (helst för flera år sedan) Ångest deluxe!!!! Men Ok nu kör vi, innan December! Finger crossed!
Jag är 27 år och opererade bort cellförändringar tidigare i år (när jag var 26 år). Nu är fortfarande hpv-viruset kvar i min kropp vilket tyder på att jag kommer få tillbaka förändringarna men ännu har jag inga förändringar. Jag kan verkligen inte förstå varför du inte har gått, livet är så skört och jag hoppas att du förstår de..
Jag har hoppat på en distansutbildning som kostar 25 000kr, och eftersom min mamma är så snäll så har hon betalat hela avgiften för att stötta mig i min dröm att bli inredare. Av hela utbildningen har jag nu läst 1/3 på mer än två år, och kan inte förstår hur jag någonsin ska kunna göra klart den.
Att jag inte kommit längre beror på att jag blev erbjuden inredningsjobb, startade företag, gjorde homestagingar, fick inredningkunder och nu en anställning inom offentlig sektor som innefattar inredning. Utan den tredjedelens utbildning hade jag aldrig vågat ta steget att satsa, men ångesten som sköljer över mig när jag tänker på att jag kastat hennes pengar i sjön… fy!!!! 🙈🙁
Läs din egen mening igen ”Utan den tredjedelens utbildning hade jag aldrig vågat ta steget att satsa,”. Det är ju inte bortkastat! Utan utbildningen hade du inte vågar vara där du är. Alternativet är ju att betala tillbaka 2/3 av utbildningen till din mamma sen, eller bjuda henne på en resa som tack 🙂
Till Sara: Fira med din mor att hon gav dig möjlighet till att starta den karriär du önskade o släpp ångesten. Betala av henne om tio år för att visa hur tacksam du är över att hon fanns där då. Sedan är det bara pengar, vilket man självklart ska ha respekt över. Men visa din tacksamhet och vilka möjligheter som har öppnats sig för dig. Hon vll ju säkert bara att du ska må bra och trivas i livet.
Läs din egen mening igen ”Utan den tredjedelens utbildning hade jag aldrig vågat ta steget att satsa,”. Det är ju inte bortkastat! Utan utbildningen hade du inte vågar vara där du är. Alternativet är ju att betala tillbaka 2/3 av utbildningen till din mamma sen, eller bjuda henne på en resa som tack!
Till Sara alltså!
Allt och ingenting – min inre hälsa. Varför det ska vara så svårt att må bra inombords med det bagaget jag har. Ständigt detta ältande och bärandet på ångesten:
Att jag påverkas mer av min omgivning och hålls tillbaka från att kunna leva mitt liv som jag vill, på grund av att jag låter andra påverka och hålla tillbaka mig. Varje gång jag misslyckas med ett träningspass eller att inte kunna behålla ett jobb, att jag inte kan prestera över 100% utan bara efter mina förutsättningar/på min nivå. Ständigt vara otillräcklig i andras ögon. Vare sig det gäller arbete eller killar, förhållande.
Varför kan jag inte få finna en plats i samhället som alla andra och hitta människor som älskar mig för den jag är, i stället för den jag borde vara.
Att det jobb som jag vill jobba med inte direkt finns i samhället – alla andra arbeten känns inte som ”mig”. Att jag är tvungen att ta något bara för att: det man förväntas att göra det, försörja sig, jobba i ett högt tempo. Trots att jag inte har kapacitet att göra det utan arbeta efter mina förutsättningar.
Vilket för med sig ångest över ekonomin – kan inte resa, flytta hemifrån eller uppfylla dom drömmar/mål jag verkligen har inombords.
Ångest över att jag aldrig hittar någon kille och egentligen inte alls tycker om att dejta, ingen vinnande kombination! Också ångest över att jag är så värdelös på att misslyckas. Beundrar verkligen människor som kan lära från sina misstag, jag gör aldrig det eftersom jag bara fokuserar på att jag misslyckats och inte varför jag misslyckats.
Till Sara: Fira med din mor att hon gav dig möjlighet till att starta den karriär du önskade o släpp ångesten. Betala av henne om tio år för att visa hur tacksam du är över att hon fanns där då. Sedan är det bara pengar, vilket man självklart ska ha respekt över. Men visa din tacksamhet och vilka möjligheter som har öppnats sig för dig. Hon vll ju säkert bara att du ska må bra och trivas i livet.
MEN iväg och ta era cellprov alla ni som inte gjort det!! NU! Finns ingen ursäkt i världen för att ni inte ska göra det. Finns ju en anledning till att vi kallas til dessa test och alternativet är att något inte upptäcks i tid.. Från att ni går in i rummet tar det 10 minuter tills ni går ut igen. Då räknar jag in att ta av er kläder, lägga er till rätt i stolen, provet tas, på med kläder och sedan sitta lite i stolen mittemot personen som tagit provat. Så gör det nu!
(mina kommentarer verkar inte lägga sig som svar så) Åsa: är själv närmare 40 o då kan man se tillbaka på ung man faktiskt var vid 30. Bara jag tänker på när jag var 34 så känns det som att jag var så ung. Så ingen stress. Förhoppningvis hittar du någon som du kommer leva med fram till du är riktigt gammal o då behöver du inte stressa nu
mat
Jag förstår din ångest! Cellprovet verkar ju mer vara en schematisk grej än rädsla, men OM du skulle vara nervös: det tar typ två minuter och det gör inte ont. Vissa hävdar att det gör ont, men kan inte tänka mig att det smärtar mer än att slå sig i tån liksom, och det går man ju inte runt och är rädd för varje gång man passerar en tröskel 🙂 Det är sååååå enkelt.
Jag har ångest just nu för att från och med 27 oktober är bloggen mitt enda yrke – och jag tjänar inte tillräckligt för att betala hyran på den… så innan 27 oktober måste jag ha fått ett nytt jobb av alla tusentals jag sökt..! PANIK!
Jag gick på mitt första cellprov innan sommaren (här i England är det året man fyller 25) och var positivt överraskad av hur lätt det var, gjorde inte ont och var inte läskigt. Men mina resultat var dock läskiga, hpv virus och cellförändringar. Som tur är behövde jag inte skrapa bort dem denna gång men kommer ju att behöva göra test igen snart. Hade jag inte gått hade de inte ”monitored” mig och det kan ju leda till cancer. Snälla, gå på ditt cellprov! Styrkekram! Vi har alla något vi skjuter upp men låt det då vara jobb eller städning nästa gång kanske 🙂
Gud.. jag är 36 och har inget körkort. Va med om en liten bilolycka vid 16 å blev traumatiserad. Sen flyttade jag till Uppsala och där behövde jag inget körkort… sen har jag bara inte orkat! Ångest för att jag inte har körkort. Känner mig lat men orkar verkligen inte plugga å lägga pengar på nåt sånt dyrt. Fast det kanske kallas prioriteringar. Reser mer än gärna 4 ggr per år, men det är ju kul!
Kanske inte ångest, men har känt liknande känsla angående körkort. Har sagt hela tiden att ”nu är det dags” men aldrig får man tummen ur röven haha. Lär inte hinna övningsköra denna hösten allt för mycket och vill inte ta uppkörning på vintern, blir nog nästa år..
Jag har ångest för att jag dricker för mycket. Jag har ångest för att jag gång på gång i sociala sammanhang säger till mig själv att inte bli för full, glömmer bort det så fort jag tar en klunk alkohol och blir sedan plakat. Skämmer ut mig själv och ofta blir utslängd från klubbar för att jag inte kan stå. Det får mig att vilja dö ibland, men ändå slutar jag inte dricka alkohol för att jag tror att jag inte skulle kunna klara av att vistas i sociala sammanhang utan. jag är 25 år gammal kan tilläggas.
Svar till Emma…
Det låter lite som att du är i riskzonen för ett beroende och det finns massor av hjälp att få. Har man en beroendehjärna så blir den liksom kidnappad av ”drogen” som kan vara alkohol/spel/socker/tabletter osv. Lika bra att kolla upp och ta tag i det nu innan det spårar ur på riktigt. Du kan göra ett snabbt test här för att testa dig för att få en indikation:
http://alkoholprofilen.se/questions
Jag gjorde mitt cellprov i våras (är 26 år). Och det kändes inte ens! Nu vet jag att alla såklart är olika och känner mer/mindre men jag fick höra massa konstiga grejer om cellprov som inte stämmer. Bra att du tar tag i det!
Kram 💕
Angående cellprovet Petra – GÖR DET SÅ FORT DU KAN! Jag är 25 år och missade min första kallelse. Det var min pojkvän som tvingade dit mig i höstas och tur var väl det då provet visade grava förändringar som om de fått vara kvar hade lett till cancer. Fick genomgå en ”operation” som inte i sig var särskilt obehaglig men vetskapen om att man kan gå runt med en sjukdom som är så lätt att förhindra är skrämmande. Det finns inget i ditt liv som är viktigare att prioritera än dig själv, oerhört klyschigt men det är sanningen. Ta hand om dig!
Svar till Emma…
Det låter lite som att du är i riskzonen för ett beroende och det finns massor av hjälp att få. Har man en beroendehjärna så blir den liksom kidnappad av ”drogen” som kan vara alkohol/spel/socker/tabletter osv. Lika bra att kolla upp och ta tag i det nu innan det spårar ur på riktigt. Du kan göra ett snabbt test här för att testa dig för att få en indikation:
http://alkoholprofilen.se/questions
Jag har sådan ångest över att jag inte vet vad jag vill göra med mitt liv att jag ofta får total panik! Jag är visserligen bara 24, men jämför mig med kompisarna som tar examen åt höger och vänster. Jag känner mig ofta misslyckad på grund av detta. Varje år sitter jag och paniksöker potentiella utbildningar med gråten i halsen och varje år får jag beskedet att jag inte kommit in. Inte för att jag vet vad jag vill, mer än att jag vill!