21:24 | november 4, 2013
Sluta gå på grund
Herregud, jag kommer att komma hem från den här resan som världens gladaste människa, haha. Jag har turen att vara genuint glad väldigt ofta och har nästan alltid ett leende på läpparna. Men ibland går även jag på grund (det var det kvällens föreläsning handlade om) som grymma Raymond Ahlgren höll i (som dessutom har en riktigt bra blogg på sin hemsida läste jag mig precis till).
Trots sjökort navigerar vi oss fel i livet. Som han själv beskrev det – Om du satt i din båt och visste att ett grund låg tio meter framför dig visst skulle du inte köra rakt in i det? Du skulle väja och köra runt det.
Medan vi i verkliga livet kör in i samma grund om och om igen. Hur många killar/tjejer har ni/jag inte dejtat och så tänker man. Jo, men den här gången blir det annorlunda. Medan du väljer samma typ av kille om och om igen. Jag har så många grund i mitt register att jag borde kapsejsat för längesedan. Då är det dags att prova något nytt, ta en ny väg. Bestiga ett nytt berg? Och kanske för ovanlighetens skull undvika att krocka rakt in i det där förbannade grundet en gång till? Du vet ju att det ligger där! Det roligaste är när man ser tillbaka på sådana tillfällen i livet med nyktra ögon, hinder som man smällt rätt in i med högsta växel. Ni vet känslan när att man vet att snart så smäller det, man blundar och spänner hela kroppen och precis när man börjat slappna av och tänker: ”Jag kanske klarade det ändå” så …. PANG!
Jag har en kompis, Bianca. Som alltid är på mig att jag väljer fel killar medvetet, att det är ett aktivt val från min sida. Och ja, sådär med facit i hand har hon väl rätt. Och nej, det är inte männen i det här fallet det varit fel på – det är mina val av män. För felet bottnar kanske snarare i ens egna val och hur du själv värderat dig i de relationerna. Så nästa gång ett sådant där jävla skitsnyggt flirtande förföriskt grund, ni vet ett sådant grund som man försöker klättra upp på men det är så mycket mossa och sjögräs att du aldrig får ett ordentligt grepp så du tappar fotfästet om och om igen. Ja, precis ett sådant grund, nästa gång det närmar sig dig eller mig så är det handen upp och in your face. Vare sig det gäller relationer, jobb eller någon annan störrig jävel som vill sätta krockben för dig. Vi är mycket bättre än så, folk ska ta mig fan bygga en stege för oss om de vill att vi ska stå på toppen av deras berg eller iallafall sträcka ut en hand. Annars är det hindret inte värt att bestiga.
Hittade det här blogginlägget på Raymonds sida – men tjäna snacka om att pricka rätt. Ganska kul när man läser en text och inser att, men det där är ju jag. Det är först då man får upp ögonen för sina problem.
WORD! Fan vad du är grym, Petra!
Läste inlägget du rekomenderade. Vilket svammel från hans sida. Det där kan jag med spekulera runt, frågan är ju HUR når man de inre flowet? De skriver han inget om!
Såå jävla bra skrivet. Känner igen mig i allt! Jag väljer också ”fel” män och har alltid gjort det. Det har resulterat i att jag blivit sårad så många gånger att jag känner mig som en vägg ibland, samt att jag aldrig haft ett riktigt förhållande. Ibland tänker jag att ähh jag kommer aldrig hitta en kille som har allt det där jag önskar, det är svårt att se ljuset när man varit på botten länge, men jag försöker!
Jag måste bara kommentera detra inlägg , jag brukar aldrig kommentera något men detta känns så rätt! Jag har haft 2förhållanden på ca 5år vadera (15-20)20-25) & med två fina killar men precis likadana, samma look & beteende visste redan när hag gick in i det första att det inte kommer att funka, blev singel igen förra hösten, levde singel livet & sedan från ingenstans började en kille som absolut inte var min typ visa intresse för mig… Efter många om & men gav jag honom chansen & nu är vi ett lyckligt par & kan verkligen säga att nu känns det rätt!<3
Så rätt. Kram! Ps, imponerande träningsresa! Som nordisk ungdomsmästare i tyngdlyftning blir till och med jag inspirerad trots 7 träningspass i veckan.
Hej! Petra, verkligen bra skrivet. Precis det jag tänkte på innan jag gick in på din blogg. Jag dejtar helt fel killar, och kille förtillfället. Det är en never ending story. Jag vet att det inte kommer att leda någonstans, men ändå klamrar jag mig fast, hoppas att det kommer att vända. Men nej!! Detta får bli en väckarklocka för mig. Måste byta riktning! Du är bäst!!’
Njaa alltså jag vet inte, självklart kan vi fastna i mönster etc men är det alltid ens egna fel hela tiden gällande motgångar osv? Alla som beter sig som svin bör ju inte komma undan med att ”skulden” ska läggas på den som råkar ut för idioter, oavsett om det handlar om partners, kollegor, etc? Är trött på uttryck som exempelvis ”du är för snäll”, ”säg åt mig om jag kör över dig”. VARFÖR ska vi som kan bete oss agera lärare åt dessa puckon som själva inte kan bete sig utan att någon måste uppfostra dem?
Jag håller absolut med att en kan behöva försöka bryta mönster, men det är inte alltid ens eget fel att människor behandlar en som skit (t ex).
Krya på foten för övrigt 🙂 Hejhopp!