15:24 | mars 4, 2021

Vart tog jag vägen….

Förlåt, här kommer jag och bröstade upp mig och sa att jag var tillbaka – och tji fick ni. Man hör den minsta knappnålen härinne, så ekande tyst har det varit från mitt håll. Det är svårare än vad jag trodde att få ihop allt med flytt, barn, anställda, samarbeten, ens relation, vänner, träning och Adoore. Men skam den som ger sig upp i sadeln igen ba.

Jag saknar verkligen att få skriva av mig, lätta på hjärtat om både personliga och ytliga ting.

Istället för att jag skriver någon lång memoar om varför jag inte hunnit med eller vad tusan som hänt senaste tiden så tänker jag bara att vi börjar på ett nytt blad. Jag har aldrig haft en paus. Nu är det gamla goda tiden rätt på in i vardagen.

Som ni vet står vi på gatan snart. Jag, Markus, Harry och Puck. Närmare bestämt om 27 dagar, 6 timmar och 35 sekunder men vem räknar. Har vi en plan? Nej. Har vi taket över huvudet? Kanske. Har vi hittat något nytt? NEJ! Finns det några lägenheter till salu? NEJ.

Jag har aldrig varit med om maken, men Hemnet är ekande tomt. Det kommer inte ut några objekt och de som kommer ut som passar oss hinner säljas innan man ens hinner klicka på ”anmäl dig till visning”. Dessutom är det hutlösa priser. Ångrar nästan att vi sålde vår. Men det kommer bli bra tillslut, det vet jag. Vi var på en visning idag – soliga 39 par anmälda till förhandsvisningen (!) WHAT! Förlåt men hur irriterad blir man på folk som har med sig sin lasermätare och ska mäta varenda liten vrå och flytta på folk för att kunna ta varenda litet mått. Mäter liksom insidan på garderoben. Jag förstår om man vill mäta väsentliga grejer men insidan på garderoben känns väl lite overkill, haha. Speciellt när det är fullt med folk. Undrar om de gör de i syfte att ”skrämma” bort andra ”här ska minsann jag bo, därför mäter jag insidan garderoberna och varenda liten pryl”. Sedan övergår det till att knacka på alla möjliga väggar och föra en ihärdig dialog med mäklaren: ”Går den här att riva, bärande vägg va – ja, den där toaletten är det första vi kommer renovera”, ”hur är grannarna”, ”Är det sol på eftermiddagen” ”Finns det bra matbutiker i närheten”.

Den var dock inget för oss, fick ingen feeling alls. Men nu är vi igång! Här ska armbågarna vässas, måttbanden inhandlas och pengapåsen säkras. Så spännande ändå. Tanken är att köpa något och kanske bo där i två år och sedan röra oss igen. Men det beror ju såklart helt på vad vi snubblar över. Priserna är ju ganska höga så tror inte vi kommer ha råd med något mycket större än det vi har idag. Så den soliga walk in closeten lär ryka i förmån till Harpans rum.

I min drömvärld vill jag att vi hittar något med svindlande takhöjd (Vill typ ha nackspärr när jag kollar upp mot taket!!!!!!!!!!!), sekelskifte, karaktär och fina (LÄS ENORMA – https://onlinecasinos-australia.com/blog/casino-reforms.html) fönster kasta in lite paraddörrar på det ba. Haha, gärna en hörnlägenhet, så man både har sol på dagen och kvällen utan för tight mellan nästa hus. Och såklart högt upp i huset. En fransk balkong som vätter ut längst hela vardagsrummet. Japp, ni hör ju – det är Postkodlotteriet nästa, haha. Eller en flytt till Paris som står som alternativ. Måste nog sänka min kravlista lite annars kommer vi vara bostadslösa ett liv framöver. Kan utan facit i hand säga att detta med lägenhetsköp eventuellt kan tära på min och Markus relation. Han är realist och jag är en klassisk drömmare, lite lätt verklighetsfrånvänd person.

Ett knippe fönsterorgasm varsågoda! Insett att jag är besatt av fönster. Det pirrar liksom till i hela kroppen när jag ser ett gammalt fönster som löper från golv och som sedan avlutas i någon mjuk härlig böjning eller udda utförande. Lite spröjs på det så har du mitt hjärta i din hand. Jag är såld.

Golv förälskelse!

32 kommentarer