19:51 | juli 12, 2020
Mamma tankar…
Att ha en nyfödd kan jämföras med att sitta på en hetsig middag där alla har lite för mycket att säga och du aldrig lyckas få en syl i vädret. Någon börjar prata om ett ämne och du har världens roligaste anekdot från ditt eget liv att berätta. Du är så ivrig att det bubblar i dig för din historia är så bra. Alla måste höra. Men varje gång du försöker höja din röst och påbörja din mening om ditt svindlande äventyr så blir du avbruten.
”En gång när jag …”
Nu då.
”En gång när jag…”
Nu då.
Några tittar medlidande på dig. Och försöker genom tystnad göra rum för dig. Men de andra i gruppen har inte hört och fortsätter prata högt över bordet åt kors och tvärts.
Tillslut sätter någon ner foten och utbrister:
”Nu är det faktiskt Petras tur att berätta”
Hela bordet tystnar, alla blickar riktas mot dig. Det sorlande bordet är plötsligt knäpptyst. Men då är magin borta. Avbrottet blir för abrupt. Ditt ögonblick för stort.
Och du säger:
”Äsch, det var inget”.
Det jag ville säga genom en konstig metafor är att ibland känns det som du aldrig kommer till skott med saker. Du försöker och krigar men det är som att du är med i en dröm där allting går i slowmotion. Du försöker springa men du kommer aldrig iväg. Huvudet kämpar, men det är som att du fastnat i sankmark och varje steg drar dig tillbaka som en PT som håller emot med ett gummiband.
Av med bärselen, på med bärselen, amma, byta blöja.
Okej, men nu då.
Nej, okej då försöker vi med vagnen.
Inte det heller.
På med bärselen.
Samtidigt som du försöker uträtta det där du ska uträtta som normalt tar en timme, men som nu tagit hela dagen och fortfarande inte är klart.
Tills jag nu ödmjukt bara handlöst släppt alla måsten och helt kapitulerat inför ”uppgifterna”. Försökt sudda ut alla ”måste göras nu på momangen” och bara landat i att det kommer ta tid. Det måste inte göras nu och bara sänkt axlarna några centimeter. Det blir som det blir, det måste inte bli perfekt.
Harry är nämligen inget fan av att sova i sin vagn. Han vill konstant vara på oss, i sin bärsele eller i sin babysitter, men den måste du gunga med foten. Gud nåde dig om du slutar, det känner han av direkt, haha. Det här med att alla säger att bebisar sover hela dagarna? Det är inte vår son det. Däremot sover han ganska bra på nätterna så jag ska absolut inte klaga. Och överlag är han en ganska glad prick om du ständigt är i rörelse.
Jag har inga problem med att glassa runt med honom i bärselen (som man har på magen) men min köttballong tycker det är mindre kul. Jag märker att det inte är bra för mitt pågående problem med mitt skrev efter förlossningen. Det blir för tungt. Jag ska på återbesök hos barnmorskan på tisdag. Är faktiskt så nervös för vad de kommer att säga. Jag kniper och kniper – men inte fan hjälper det. Är det någon som haft en liknande ”förlossningsskada”? Blev det bättre? Hur lång tid tog det? Drömmer typ mardrömmar om ordet: ”Kniiiiiiiiiiiiiiiiiiip”.
När man får 30 minuter för sig själv är det så mycket som ska hinnas med. Gah, det är nästan som att man springer runt i cirklar för man inte vet vad man ska prioritera. Ska jag turbospringa in i duschen och tvätta håret (för det var en vecka sedan)? Uppdatera bloggen? Fixa något med Adoore? Hänga upp alla kläder som ligger på golvet? Slänga in en tvätt? När man egentligen helst av allt bara vill luta sig tillbaka i en stol, slänga upp fossingarna på bordet och hälla upp ett glas vin och göra prick ingenting.
Har ni sett en sötare mjukiskorv? Jag har medvetet köpt alldeles för stora kläder för Harry så han kan växa i dem så de får längre livslängd. Jag har använt hans shorts som långbrallor typ, haha. Tänker att de kommer sitta perfekt som shorts i slutet på sommaren – 2 för 1 liksom.
Haha, fast den här var väl kanske aningen för stor då halva benet var tvunget att vikas upp.
Jag har lunchat med mitt urgulliga gudbarn och hans lika gulliga mamma. Vi åt på glashuset som ligger precis vid vattnet på andra sidan Strandvägen.
Hur kan man vara så söt? Man får ju ont i tänderna av den här godbiten! Tror det kommer att bli ruggit svårt att säga nej till de här stora glittrande tefatsögonen.
Var en sväng på en kompis landställe. Harry myste loss i Idas famn.
Är en mästare på att glömma skötväskan så det har blivit en del panikköp.
Något som konsumeras i en rasande fart för tillfället är SNACKS. Jag har helt tappat det – godis, läsk och bullar. JAG KAN INTE LÄGGA BAND PÅ MIG SJÄLV. Är så hungrig och sugen på saker konstant. Är nog en kombination av mindre sömn och amningen. Känns som jag gått och blivit sockerberoende på en riktigt osund nivå. Finns det inte snacks så pysslar jag ihop det närmsta jag kan komma, häromdagen smällde jag en påse dessertkex med fikonmarmelad, utan ost. Min magsäck är som Hermines hemliga väska i Harry Potter, den sväljer vad som helst – det finns inget stopp för hur mycket den kan hantera.
En kväll åt vi middag på Un Poco som ligger ett stenkast från vår lägenhet.
Dagen till ära hade Harpan på sig sin favoritdräkt från Mini Rodini.
Vi ropade in deras salsicciapasta som var utsökt. Dessvärre hade jag helt förträngt att starka saker minsann inte alls går an samtidigt som jag ammar. Dagen efter var det gråtfest hemma. Kände mig som väldens sämsta mamma som förgiftat Harrys stackars lilla kista. Det misstaget gör jag inte om i första taget.
Älskade denna metafor! 🤎
http://johannagrahn.se/
Hur går det med amningen för dig? Vet att jag läste att du hade väldigt ont trots bra grepp från bebisen osv. Jag har samma problem med min en vecka gammal bebis. Gör så ont när han suger tag trots bra tag och hjälp från en massa barnmorskor 😫 Kör på purelan osv. Använde även amningsnapp ett tag men då får han inte i sig lika mycket och taget blir sämre.
Kommer aldrig kunna amma utanför hemmet om det fortsatt kommer vara såhär. ”Skriker” till lite varje gång han suger tag. Snälla säg att det blir bättre? 😅
postpartaler Gürtel
Dies ist nicht nur großartig für frischgebackene Mamas, sondern auch für Frauen, denen die Eileiter entfernt oder eine partielle oder vollständige Hysterektomie hatten, für Frauen mit sehr schlechten Rücken und Hüften, die diese zusätzliche Unterstützung und Kompression benötigen, um alles zusammenzuhalten, und es hilft auch mit Angst beim Sitzen im Auto. Ich finde es auch toll, wie man bestimmten Bereichen Schaumstoffpolster hinzufügen kann, um mehr Halt zu geben. Insgesamt bin ich der Meinung, dass Produkte wie diese von Ärzten an Patienten weitergegeben werden sollten, bei denen eine Art laparoskopischer oder sogar vollständiger chirurgischer Eingriff durchgeführt wird. Dies wäre eine gute Investition, je nachdem, was sie getan haben und was der Arzt für das Beste für Sie hält deine Genesung. postpartaler Gürtel
Exakt samma med vår son, som nu är ett år, sov inte i vagnen. Vi googlade alldeles för mkt, ”övade” på vagn men det gick inte, läste i forum och blev ledsen över att inte ha fått en vagnbebis. Vi var trötta på att bära, var ju så varmt och aldrig fria. Men efter 2-3 månader så älskade han vagnen, han ville bara vara nära den första tiden utanför magen. Tänk om man hade kunnat se in i framtiden, vilket lugn man hade känt och bara kapitulerat för här och nu. Njutit ist för att känt stressen. Vill egentligen bara säga att inom en snar framtid kanske Harry älskar vagnen. Om inte nu så är det något annat när de går att underhålla på ett annat sätt.
Kände precis samma som sig gällande tyngden, var orolig även efter efterkontrollen så bokad in en tid till. Allt såg bra ut och med tiden försvann det men det tog nästa året för mig (mitt andra barn).
Gillar ditt lugn som du förmedlar kring allt med bebis, det kommer du långt med! Allt går över!
Oj vad jag känner igen mig, min dotter ville inte heller sova i vagnen de typ 4 första månaderna. Sen vid 5 månader bytte vi till sittdelen och då blev det plötsligt intressant att åka vagn för hon fick ”sitta” upp lite mer och kunde se sig omkring, och vips så somnade hon. Efter det har det inte varit något problem. Men de första månaderna vill ofta bebisar vara nära och bärsele/sjal är det bästa du kan göra för dem. Håll ut, nu får jag aldrig gosa för hon är som en hal ål i famnen som bara ska krypa och upptäcka världen, inte har hon tid att gosa hos mamma 😂
Sockerberoende var jag också så länge jag ammade plus att den där kaffestunden med fika blev min livlina för att orka.
Jag fick en grad2-bristning och åkte tyvärr på en infektion så jag fick gå på en antibiotikakur. Jag kissade på mig i nästan 3 veckor efter förlossningen. Och den där känslan, tyngdkänslan försvann först efter 2 månader för mig men jag knep inget… borde kanske gjort eller göra men jag känner mig stark som fan nu ändå. Och kissar inte på mig alls. (Haha!) Inte ens när jag hoppar studsmatta eller nyser/hostar. Allt ordnar sig, det tar tid för kroppen att läka.
Det är en myt att bebisen kan få ont i magen pga att man ätit stark mat! 🙂
Ni har så fin son! ❤
Ville bara säga att I feel you med bebisar som sover dåligt i vagn. Vår dotter var precis sådan. Hon sov i vagnen bara om jag gick med den, genast vi stannade så vaknade hon. Helst sov hon i min famn efter att hon ammats. Jag minns hur stressad jag var över att jag aldrig fick något gjort, aldrig fick egen tid, och stressad över att hon inte hade ordentliga sovrutiner. Kändes som om hennes sömn ändrades från dag till dag. Det var så tungt! Hon sov ändå bra på natten, och alla sa att jag ska vara glad för att det är den vägen och inte tvärtom. Klart man är glad för det, men nog vill man ju att de ska sova på dagen också 😅 I efterhand önskar jag att jag inte stressat så mycket över det, men det är svårt i stunden.
Första tiden med bebis kan vara tung! Det är mysigt med all närhet, men det kräver också mycket av dig som mamma. Du gör ett jättefint jobb, tro aldrig något annat!
Ps. Kanske prova vibratortricket från Sex and the city i sittern? 😀 Ej provat själv, men vem vet? ❤
Kram Alexandra
Inte alls myt, har själv varit med om dt. Åt stark mat, kom på det senare på kvällen då jag fick kvitto på det.. Bebisen grät som aldrig förr och vred sig av förmodligen smärta. Dagen efter helt ok och likaså nu 15 månader. Har såklart uteslutit all stark mat sedan den dagen.
Absolut inte myt! Mvh mamma till son med mkt känslig mage
Hade inte problem med framfall eller förvagad slidvägg men dock tyngdkänsla, främst vid promenader och ansträngning. Är ju bäckenbotten som är försvagad efter förlossningen så mer eller mindre alla upplever nog det i någon utsträckning. Tog nog 2 månader för det att gå över.
Dock låter det ju onekligen som om du har ett större problem, något som kräver behandling. Lycka till, hoppas det går över!
Jag fick snitta, och sen gick 10 pappadagar åt till att hjälpa mig och samtidigt bonda med bebisen, sjukt egentligen att man som snittad förväntas klara en bebis själv. Det är 8 (!!) lager de skär igenom. Min man kan flexa på jobbet, tur det för han fick hämta mig i tid o otid när jag gett mig ut på promenad och inte tog mig hem 🙁 Vi snackar 8-10 lyktstolpar och inte kilometer. MEN även fiffi fick sig en törn eftersom de fick putta upp ungen. Kunde inte bära utan att kissa på mig under flera månader. Knep som en galning men det är först nu, 1 år senare som jag börjar bli folk igen. Ja vette fasen vad jag ville med detta men jag förstår dig!! Och hoppas du blir bättre och att ingen säger ”ööö ge det lite tid” utan att de lyssnar på dig. Kram!!
Köp en mekanisk babysitter/vagga/gunga och gör det NU!! Vår som sov ALDRIG mer än 20 min i sträck dag som natt och vi köpte en babysitter/vagga/gunga När han var 4 månader och jag ångrar så att jag inte köpt den tidigare. Äntligen kunde jag duscha/äta/gå på toa osv😂 den var LIVET!!!!!
Hej! Alltså jag fick iofs en grad 3 2017 som var omfattande och opererades direkt efter fl och sen igen efter 2 år. Tyvärr har jag träffat väldigt många bm och läkare som viftade bort problemen. Mitt tips är att söka hjälp, om och om igen tills man får den. Helst läkare eller fysioterapeut och inte bm… Köttpåse låter inte kul alls och tycker du verkligen behöver få hjälp med det. Knip kan även göra skador sämre om så inte säkert att just du ska knipa för inte säkert det hjälper. In och läs på bakingbabies.se och följ heltunderliv på insta. Det är tyvärr mååånga som inte får hjälp utan ”allt ser fint ut” fast det egentligen inte gör det, jag hörde väll det från varenda gynläkare på SÖS innan jag böt sjukhus och fick hjälp. Vill inte skrämmas men knipövningar är inte alltid rätt och köttpåse låter som mer än ”lite tyngdkänslor”. Sök hjälp. Det är du värd.
Vad är det med bloggerskor och dricka vin när man ammar. Det är ju alkohol och hur lite det än kommer I bröstmjölken så är det alkohol! Är ni så damn beroende att ni inte kan vänta några månader. I am amazed!!
Men snälla. Om du inte vill dricka alkohol under amning så don’t men lägg dig inte i hur andra mammor gör. Det är INTE medicinskt farligt för bebisen om mamman dricker några glas vin, så länge man inte blir berusad och inte kan ta hand om sitt barn på ett säkert sätt. Dessutom: skuldbelägg inte en mamma, det är tufft nog att vara relativt nyförlöst och få sitt första barn.
Skärp dig!! Det är inte farligt för bebisen att mamman dricker lite vin och ammar. Sluta skuldbelägga mammor, man oroar sig nog som det är. Gör som du vill själv men lägg ner pekpinnarna.
Både du Lina och Linnea har ju fel i era påståenden. Enligt NUVARANDE forskning finns inga medicinska risker för barnet om mamman konsumerar måttliga mängder alkohol.
Däremot finns det få studier gjorda på detta område, pga etiskt tveksamt. Så forskningsunderlaget är tunt och det finns även studier som visar att barnets utveckling kan påverkas vid alkoholkonsumtion under amning.
Rekommendationen från 1177/sjukvårdsupplysningen är att en bör avstå från alkoholintag vid amning.
Sen väljer självklart var och en vilka risker som en är villig att ta utifrån den information som finns idagsläget.
Som du säger ” Enligt NUVARANDE forskning finns inga medicinska risker för barnet om mamman konsumerar måttliga mängder alkohol”. Och det är väl det man som mamma i dagsläget får förlita sig på, utan att behöva ta emot massor av pekpinnar om man väljer att konsumera vin till maten exempelvis.
Bröstmjölken har samma alkoholhalt som blodet när man dricker, det vill säga några promille. Alltså inte alls farligt att dricka för barnet. Du kan dö av alkoholförgiftning och det är ändå inte farligt att dricka mjölken. Däremot är du ingen bra vårdnadshavare som död eller full 😊
Anledning till att 1177 rekommenderar att man avstår alkohol vid amning har inte med bröstmjölken att göra utan den ev. Risk som finns med föräldrar som inte kan kontrollera sitt alkoholintag och då inte kan ta hand om sitt barn.
Forskning baseras ju också på rimlighet och rimligheten i att ett barn ska påverkas av minimala mängder alkohol (som bröstmjölk innehåller vid alkoholintag) är extremt liten. Sylt, apelsinjuice och alkoholfri öl (!) innehåller MER alkohol än vad bröstmjölk gör även om mamman skulle dricka sig berusad. Alkoholfri öl får innehålla upp till 0,5% alkohol, något inte bröstmjölk gör eget några glas vin…
Jag tror det tog ca 4 månader innan det värsta nyföddkaoset gick över efter första barnet. Plötsligt blev stunderna mellan mata/natta/byta blöja lite längre och det gick att få in lite rutiner som gjorde det lite lättare. Håll ut! Det blir lättare och bättre men jag förstås att det känns jättejobbigt och som alla andra har mycket lättare bebisar. Det verkar ändå som om ni försöker göra mycket som vanligt med middagar med kompisar och det verkar som om du är en social typ som kanske behöver det, men om ni ska ha gäster hela tiden låt dem då ta hand om dig. Ha en inte en massa gäster som du måste ta hand om förutom Harry. Det är en klassisk sommarhusfälla.
Håller med. Avboka gästerna. Ni hinner umgås, sen.
Aahh kan relatera. Min son, nu 15 månader, sov lite redan som nyfödd. Han har legat på typ 13 timmars sömn över hela dygnet sedan han föddes. Fruktansvärt jobbigt när de är så små! Blev så provocerad när jag mötte mammor som tyckte spädis-livet var maaagiskt.. ja inte så konstigt när deras bebisar sov 20 timmar om dagen… Vår son har oxå sovit som en kung på natten så trots intensiva dagar så har han sovit hela nätter i sitt eget rum sedan han var 6 månader. Det är magiskt om nåt!
Jag fick min bebis två veckor efter dig och älskar hur ärlig och öppen du är.
Fick ett klipp som efter en vecka hemma gick upp och jag fick åka in och sy om och efter 4 veckor kunde jag äntligen sitta och gå igen.
Efter att ha suttit i såpa och lagt mängder med bedövning i fiffi så märker jag att det ändras mer och mer där nere.
Nu har jag precis som dig tror jag, en bula som liksom vill kika ut.
Jag har inte fått tid för efterkontroll för där jag bor måste de prioritera alla gravida i sommar men allt jag vill är att få ett okej, det kommer bli normalt snart.
Detta hjälper kanske inte dig men ville bara säga att du inte är ensam❤️ Fortsätt gärna uppdatera om hur det går i fiffi!
Jag fick också ett klipp och fy vad ont jag hade länge, var svullen och hade en fruktansvärd tyngdkänsla månaderna efter FL. Trodde inte att jag skulle bli återställd. På efterkontrollen som gjordes extra av en erfaren gynekolog sa de att de hade läkt bra trots att det fortfarande inte kändes så. Det tar tid att läka och efter ca 6-8 månader kändes det mycket mer som vanligt och svullnaden hade gått ner. Bra att få både 2:a och 3:e bedömning av både gyn och BM. Stå på er och kräv det.
Du måste få träffa en specialistgynekolog! Inte nöja dig med BMs! Du behöver undersökas med ultraljud, det räcker inte med återkontrollen hos BM. Om det är tillräckligt försvagat eller skadat hjälper det inte om du kniper. Då kan knipet tom förvärra.
Så många som får höra knip och som i onödan går med sina besvär för länge.
Precis, och överdrivna knipövningar kan leda till överspänd bäckenbotten som i sig skapar stora problem.
Det går inte knipa sig ur alla ”skador”
Så sant! Hade fruktansvärd bäckensmärta pga alla knip som orsakat överspändhet.
Jag tror det var i moa wallins mammapodd de pratade om det. Att alla får rådet att göra knipövningar som att det skulle vara något universalbotemedel. Blir ju också lite skuldbeläggande mot mamman, hade du bara knipit mer hade du inte haft problem (vilket är långt från sanningen). Beror helt på vilken typ av förlossningsskada det är, för vissa hjälper knip men för andra skador kan det faktiskt förvärra. Så kräv att få hjälp från vården.
Jag fick en ”vanlig” grad2- bristning och det tog minst 3-4 mån för mig till dess att det var ok för mig att gå t ex en snabb promenad pga tyngdkänslan. Upplevelse egentligen inte att det blev helt läkt förrän efter ca 8 mån – men efter det så känns det helt återställt. Och nu är min dotter 2,5 år, så det behöver inte betyda någonting, utan bar att det tar lite tid <3
Min son gillade vagnen när han var sju månader. Så jag bar honom i sjal och sele. Dygnet runt, hela tiden. När man bär bör man ha barnets huvud så högt upp som möjligt, man vill ha tyngden på bröstryggen och inte på mage och höft. Man är inte så stark där jämfört med bröstet.
Och sen knipövningarna, jag knep och knep men inte fan hände det något. Jag gick till slut till sjukgymnast som sa det kan ta upp till sex månader innan man känner sina muskler som tidigare. Och prova i nya ställningar, på sida, i skräddarställning, på mage. Till en början vill man ju bara hitta allt där nere 😊
Kunde inte knipa på flera månader, det var precis som att jag inte hittade musklerna ens. Men prick toppen återställd nu! 🙂 men det tog nog 5-6 månader!
Omg vad jag hade behövt läsa detta kommentarsfält efter min förlossning! Trodde jag var den ENDA i världen med tyngdkänsla så långt efter förlossningen. För mig tog det 3 månader, sen gick det över. Men det var jättejobbiga 3 månader i och med att det inte funkade att bära bebisen långa stunder – vilket var det enda han ville. I efterhand borde jag nog typ sjukanmält mig (kan man det??) så att min kille hade kunnat vara hemma och bära. För det var en fruktansvärd känsla att inte kunna göra någonting för min gråtande bebis som bara ville bäras bäras bäras. Men hur som helst – för mig gick det över, men det tog tid. Jag hade behövt höra att det KAN gå över, för när det fortfarande var dåligt efter typ 8 v så trodde jag på riktigt att det var kört. Har inga som helst problem idag <3
Tror tyvärr ok nte att du kan sjukskriva dig för det. Jag blev akut-smittad och kunde inte bli sjukskriven. Detta trots att jag inte kunde ta mig upp ur sängen själv eller lyfta upp mitt barn de första veckorna. Du förväntas kunna ta hand om ditt barn, då spädbarn inte kräver något. Inte mina ord såklart, sjuk syn på kvinnoåkommor/sjukdomar bara…
Hög igenkänningsfaktor! Men du, det blir bara enklare och roligare med tiden. Snart kommer den magiska tremånadersgränsen. Kämpa på! Och ät snacks!
Jag fick en lite ”svårare” grad 2 bristning och fick opereras direkt efter förlossningen. Hade så ont i flera veckor och kunde knappt gå runt kvarteret. Det blev bättre, men efter 3 månader när jag fortfarande hade konstant tyngdkänsla och ont när jag gick längre sträckor hjälpte min BM så att jag fick komma till en av förlossningsläkarna på sjukhuset jag födde på. Hon kollade upp mig och sa att ”allt ser fint ut”, men gav mig ändå en remiss till fysioterapin som arbetar med allvarligare bristningar. Fick komma till en superbra sjukgymnast som frågade, tittade, kände osv och gav mig knipövningar. Jag rekommenderades att äta bulkmedel för att minska trycket där nere samt använda kräm (ovesterin) mot torra slemhinnor. Detta hjälpte mycket, men framförallt hjälpte tiden! Och att någon lyssnade på mig och bokade in återbesök när det inte kändes bra. När min bebis var 5-6 månader försvann tyngdkänslan och det var underbart. Nu är bebis drygt 8 månader, jag mår jättebra och har tom börjat springa korta sträckor (upplägg tillsammans med min fysioterapeut).
Så om det inte känns bra, ligg på för att få hjälp!! Även om de inte kan göra så mycket kan det vara skönt att få veta att det är väldigt vanligt, inget farligt och att det går över. <3
Du bör boka tid hos fysioterapeut inom kvinnohälsa. Jag vet inte exakt vilka besvär du har men knipträning är inte lösningen på allt. Du kan ha blivit felaktigt sydd. Tyvärr hittar inte bm förlossningsskador så ge dig inte om hon säger att alltserfintut. Det var mitt största misstag på min efterkontroll.
Känner igen mig i allt du skriver, vi hade också en väldigt aktiv bebis som inte sov eller gillade att ligga ner när han var vaken. Gu vad effektiv man blev de där 30 minutrarna! Hahah 😉 Han klättrade när man försökte ha honom i famnen, senare hoppade han när man hade honom i knäet och samtidigt försökte parera en kall latte med ett något sånärt samtal med en mamma på mammaträffen där de andra bebisarna låg lungt och stilla i famnen och snuttade på nappen eller sov i sina vagnar. Vår kille älskade aldrig vagnen, han ville ut på äventyr. När man gick över till sittdelen hängde han alltid halvvägs på väg ut eller försökte ställa sig upp. Han sprang redan vid 1 års ålder. Behöver jag nämna att han är stark i benen och orkar springa långt mycket mer än sina jämnåriga? En härlig men aktiv kille som sover när vi sover, och går upp när vi går upp. Om vi någonsin haft egentid? Nope, i tonåren kanske.
Fikade också som en galning den första tiden, det var som att återupptäcka hela skalan av njutning efter tiden som gravid och noll lust till något. Allt smakade ljuvligt! Njut lite extra när du får en stund över <3
Hej Petra!
Jag ska fatta mig så kort jag kan om ämnet jag hade kunnat skriva en bok om.
Födde barn i november. Krystade i 3h. Hade tyngd, tomhetskänsla, vidhetskänsla, muspruttar, köttballongen du skriver om (framfallet) och svårt att bajsa ordentligt. Allt såg så braaaaa ut på efterkontrollen fastän jag påtalade mina problem. Efter 6 månader fick jag komma till en gynläkare som konstaterade framfall av både främre och bakre väggen. Små sådana, men fruktansvärda för mig. Dagligt skav, buktande, otäckt att hoppa/nysa/skratta/springa/lyfta.
Jag har nu 8 månader efter förlossning varit hos en specialiserad fysioterapeut med expertis inom bäckenbotten och jag rehabar. Jag har en prolapsring i slidan för att lyfta upp buktandet, framfallet, och således bli av med skavet. Jag ska föda färdigt mina barn och sen ska jag få operation om jag vill och behöver. En enkel, vanlig operation.
Vad jag vill säga med detta är att kroppen fortsätter återhämta sig lååååångt efter för vissa, du kan räkna med ett år liksom, kanske mer. Men du ska ta dina besvär på allvar för det finns hjälp att få. Stå inte bara ut för att det är fantastiskt att ha fött barn. Du ska vara med din kropp hela livet så ställ krav och få hjälp med riktig träning och hjälpmedel om du behöver medans du läker.
Kram
Hej Petra,
Hur har det gått med din tyngdkänsla och ”köttbullen”.
Upplever nämligen samma sak efter min förlossning för 5 veckor sedan.
Med vänlig hälsning,
Dina