05:04 | oktober 25, 2019
När ditt liv färdas ett ljusår, men världen står still.
God morgon (iallfall här).
Ber om ursäkt för att bloggen inte uppdaterats lika frekvent men det har varit tidiga fullspäckade dagar och sena kvällar sedan vi landade. Vi har spenderat mycket tid i fabriken, byggt relationer och letat textilier. Den här resan har gett oss så mycket. Det känns som vi varit borta i en månad, då varje dag varit en käftsmäll av nya intryck. Är det inte konstigt ibland när man varit iväg hemifrån, och så kommer man hem och så är det som man att knappt åkt – fast det hänt så mycket i ens egna liv. Man blir nästan tagen på sängen, VA HAR INGET HÄNT? ALLT HAR HÄNT FÖR MIG! Men ni är som vanligt? Förstår ni vad jag menar?
Det behöver ju inte vara utomlands, det kan handla om att man åker till Göteborg på en weekend – och så helt plötsligt springer man in i livets person och möter hens läppar i kaffebaren på Yakidaa och sen på söndagen när man återigen står där på perrongen med en korv med bröd dränkt i ketchup och sötstark senap så känns det helt plötsligt som ljusår sedan man satt där på perrongen med sin rullväska redo att gå ombord i Stockholm.
Har ni något sådant ögonblick som ni minns?
Det är därför jag tror att det är så viktigt med utveckling, olika kulturer, att våga testa nya saker och få nya intryck och perspektiv – jag tror livet blir längre då. Våga göra det där du bara drömt om, bryt mönster – hitta på något nytt, va inte så inmönstrad. Kan få panik på människor som utan att ha testat något slänger ur sig: ”Nej, tack det där är inte jag” – har du ens provat? Eller är ens självbild så stark att den för inte något i världen inte får rubbas.
Det behöver inte alltid vara något stort, som att sälj allt du äger och åk jorden runt – utan börja läs det där språket eller börja rida.
Och det måste inte vara hela tiden. För då stannar du aldrig upp och reflekterar eller njuter av vad du varit med om. Men en klassiskt fin balans.
Fick sådan feeling, ska anmäla mig till den där förbannade keramikkursen (jag sagt att jag ska gå i två år med Carro) och tvinga in mig i köket på Farang för att lära mig asian fusions alla konster bättre, Nu på momangen.
Så glad att jag har hittat din blogg! 🙂 Tack för fredagspeppet
Jag har haft massor med sådana upplevelser. Särskilt efter åren då jag bodde utomlands. Fem månader i Sydafrika kändes till exempel som en hel livstid för jag med om så himla mycket och såg så många fantastiska platser. När jag kom hem så undrade jag ibland om det ens hade hänt, haha! Och när jag kom hem efter fem år i Paris var det som att tiden stått still när jag själv hade flyttat typ tio gånger (och typ fått panik 257 gånger pga att Paris inte är som trygga lilla landet Lagom 😂), fått tre dussin nya vänner, upplevt coola fester, lärt mig franska och träffat fransmännen i mitt liv (trodde jag i alla fall tills vi gjorde slut fyra år senare). Har aldrig ångrat det!
Så jag håller med om att man inte ska vara rädd för att gå efter sina drömmar. Det kan gå fel, men det kan också bli den bästa tiden i ens liv.
Kom in till detta inlägg via en googling. Så otroligt sant det du säger, förvånad att det bara är två kommentarer. Så otroligt viktig sak att påminna sig om. Tack för att du skrivit om detta!