19:19 | september 19, 2019

Once upon a time, Triss i födelsedagsfirande, 17 års väntan på krogen och Nellyfest!

I fredags var jag och Lorpan på bio och såg den efterlängtade nya Tarantino rullen: ”Once upon a time”. Den var lite onödigt lång, men riktigt bra. Att huvudrollerna spelades av drömduon Leonardo Dicaprio och Brad Pitt gjorde inte stunden i biosalongen mindre behaglig. Hade av en slump lyssnat på P3 dokumentären om Charles Manson vilket gjorde handlingen mer begripligt – och av någon oförklarlig anledning lyckats prickat in ett avsnitt med Dianne Lake i Dr Phil av alla program, haha. Rekommenderar er att läsa på om Charles Manson och hans gäng innan ni ser den.

På lördagen vaknade vi ganska tidigt. Jag sprang och köpte färskt bröd som vi sedan smaskade i oss i sängen framför Nyhetsmorgon. Sedan började jag springa runt och fixa med saker i lägenheten medan Lorpan tog sig en till tupplur.

Sedan var det dags att slå på stora trumman och fira min älskade Bosse som fyllde år. Haha, jag och Bosse firade hennes eminenta existens tre gånger förgående vecka. Helt galet! Men den här veckan smäller det förhoppningsvis, äntligen kommer den efterlängtade krabaten ut ur kistan och förgyller vår värld. Bosse kan epilera sig under armarna utan att röra en min – så tror hennes förlossning kommer vara en walk in the park.

Riktigt trevlig födelsedagsbrunch på Tak.

Sedan var det dags för mig och Bonbon att ta Nellyfesten med storm, röda mattan here we come. Men mitt vår snygga exit sa Bonnies mamma att hon var tvungen att stanna hemma, dessutom la hon till i slutklämmen av sitt beslut att Bonnie var tvungen att vänta ytterligare 17 år (!) till innan hon fick följa med moster Petty på galna äventyr.

Vi kramades hej då och bestämde oss för att göra en bättre mer diskret flyktplan nästa gång mamma anade något lurt i vassen. Tur att Bonnie har mig, för jag var en mästare på att klättra ut genom fönster med lakan som minderårig.

Sprang som tur in i nya kompisar så fort jag anlände till Fotografiska där Nelly skulle ha sin 15 års fest.

Extra glad över att jag fick sitta bredvid Maggan på middagen. Saknar yrvädret har inte lyckats få till en dejt med henne på evigheter. Nästa vecka ska jag kidnappa henne på kontoret så hon inte kommer undan.

Sedan var det show för hela slanten! Nelly hade slagit på tunga artilleriet och hade roliga uppträdanden non stop.

En annan sötnöt (förlåt, Luddz men du blundade på alla bilder) som var på plats var min lillebror Babyn eller Ludde som han egentligen heter. Alla syrror har kallat honom Babyn sedan han föddes. Han har helt klart tagit över fest stafettpinnen från mig. Galet hur snabbt åren går, minns än idag hur jag bytte blöja på honom när jag var yngre.

De här tre damerna har ta mig tusan alltid ett skratt i bakfickan. Man blir ta mig tusan glad bara man närmar sig någon av dessa förtrollande galningar.

Kastade in handduken ganska tidigt och åkte hem och mös med Lorpan, var så trött.

Morgonen efter vaknade jag galet tidigt för att vara söndag. Så jag och Pucken smög ut i vardagsrummet, tände ljus och passade på att jobba lite. Eller okej, kan inte direkt säga att Puck bidrog med någon form av arbetsstöd. Hon försökte hålla upp sina ögon för att spana på Nyhetsmorgon, men var på tok för pömsig och somnade på min axel hela tiden. Det är ett av mina bästa ljud, Pucks tunga andetag och små snarkningar.

Om hon inte ligger på axeln lägger hon sig så tätt det går som en liten kringla mot ens kropp. Eller bresar som en dåre i ens knä, haha. Helt fri hund. Vem sover ens med ena benet uppåt?

Därefter tog jag en promenad och mötte upp Carro, Bråke och hennes mamma Lena som var i stan. Efter en prommis bänkade vi oss i solen på det lilla kafét högst upp på observatorielunden. Vi grundade med varsin kycklingmacka och därefter la vi i femmans växeln och smällde varsin våffla.

Alltså ÄLSKAR Lena (och Carro såklart). Hon är en riktig skönjävel, önskar att hon bodde i Stockholm så man fick umgås lite mer med henne. Vi har redan hunnit med två resor tillsammans. En träningsresa till Palma och en resa till LA där hon gjorde succé. Måste boka en ny rolig tripp tillsammans med våra mammor ASAP.

På vägen hem började det klia i Pucks tassar, shoppingsuget sög sig på. Jag såg det i hennes ögon. Så när vi på vägen hem började närma oss Hund och Kattboden började hon strategiskt smeka väggen för att lätt bara kunna skutta in – som att det inte vore en stor grej. Japp, hon grundlurade mig såklart och gick stolt därifrån med en ny sele och tjockare jacka som hon i sin säljpitch övertalade mig var exemplarisk nu när temperaturen sjunker. Puck påminde mig att de bästa höst- och vinterjackorna går som smör i solsken. Hon har faktiskt bara fått handla en gång tidigare i sitt liv, så det var väl dags.

När hon kom hem hade hon stolt modevisning för Lorpan. Den här regntåliga jackan har dessutom fleece på insidan – och man kan ta av luvan. Perfekt för Pucken, hon hade nämligen ingen regnjacka.

Japp, och det var den magiska helgen i livet.

4 kommentarer