14:04 | september 26, 2018
Back to reality
Regnet smattrar utanför, träden viner och det ser ut som att världen utanför mina fönster är en svartvit film. Själv sitter jag med fötterna inborrade i min fotvärmare (min bästa present någonsin, tack Lorpan), benen är omslutna av mina mjukaste tights och överkroppen täckt i min bästa myströja. På tvn rullar Föräldrarfällan i periferin. Jag ryser nästan över hur mysigt jag har det. Trots att hela lägenheten är täckt av minnen och stressstök från dagarna innan avfärd (finns typ inte en kvadratmeter som är ”ren”) – så har jag det överjävligt bra. Beställde Foodora fram till dörren, som jag slevar in rakt från lådan.
Imorse sov jag till halv elva, har inte kunnat slappna av efter bröllopet, varit så uppe i varv och gått på endorfiner, så flugit upp på mornarna vid 08.00 till Lorpans förfäran. Imorse när klockan ringde vid 07.00 kände jag hur mörbultad jag var och bestämde mig för att sova tills jag vaknar. Nu sitter jag och försöker knappa mig tillbaka in till verkligheten, fingrarna springer över tangenterna för att svara på mail som hamnat i skuggan för bröllopet. Det känns som jag varit i ett annat universum för en vecka, en annan planet. Som att jag är en utomjording som sitter och svarar på mail. Allt har gått i så högt tempo senaste månaden och aktiviteter har avlöst varandra, nästan så jag knappt vet hur jag fungerar utan pulsen. Har bestämt mig för att ta det riktigt piano de här dagarna, landa, andas.
Känner ni igen er? Ni vet som första dagarna på semestern, man vill ta djupa andetag men är van vid högt tempo. Känslan blir istället nästan kontraproduktiv och man blir ännu mer uppjagad. Som att man konstant glömt något, dunkar i bakhuvudet.
På måndag får verkligheten komma och sätta klorna i mig på riktigt, fram tills dess ska jag sväva på kärleksmoln. Jag sitter och inväntar bilderna från bröllopet så jag kan dela med mig till er. Eftersom jag är en inbiten bloggare gillar jag att förmedla saker i kronologisk ordning – så vi kommer börja med torsdagens aktiviter, men först tänkte jag att vi skulle kolla på hur brudklänningarna kom till. Så kika in i eftermiddag så kommer ett helt maffigt inlägg om det <3
Åhh jag vill att du alltid ska gifta dig! Har varit så roligt att följa er den långa resan samt förra veckan!
Jag gifte mig förra året och känner så igen mig i dina känslor. Vi valde att inte åka direkt på smekmånad utan väntade till vintern så vi var tillbaka på jobbet två dagar efter bröllopet. Det enda jag gjorde den veckan efter bröllopet var att fika med mina kollegor och berätta om vårt bröllop. Ville inte att känslorna och upplevelsen skulle lämna min hud än. Sen på bröllopsnatten bestämde vi oss för att vi var redo för barn. Ett år senare och vår dotter är två månader, dock lever vi på sjukhus efter tre operationer (minst två kvar), så upplever jag lyckokänslorna jag hade på bröllopsdagen varje dag hon kämpar vidare i livet.