18:25 | juni 28, 2018

Mina jobb genom åren: Säljare på PC-City, Barnflicka, Servitris, Doftexpert och Butiksbiträde.

Idag checkade vi ut från paradiset, därav den uteblivna bloggningen. Det väntar brutala bildregn de kommande dagarna. Gänget satte sig på ett plan hem till Stockholm, medan jag och Lorpan fortsatte vår semester till Camogli (som en av er läsare tipsade om). Nu har vi precis checkat in i vår lilla spartanska lägenhet belägen mitt i hamnen. Ikväll stannar vi nog här på plats och imorgon bär det av till Portofino. Det går en båt precis utanför vårt port som tar oss hela väggen fram till hamnen.

Men först avverkar vi en fråga till från frågestunden.

Vad har du haft för jobb genom åren? Alltså inte Metro, Bubbleroom och bloggen utan vanliga jobb? Vad var roligast? 

Jag har alltid älskat känslan av att stå på egna ben, för mig har det aldrig varit någon uppoffring. Jag har för det mesta tyckt att det varit roligt och socialt. Till skillnad från min lillebror som våndas över att behöva sitta i kassan på Tempo.

Jag började sommarjobba redan som 13 åring på en familjeväns restaurang. Njöt varenda sekund av att få vara en del av vuxenvärlden. Mellan serveringarna, plockandet av disk, chokladbollasbakande, äggskalande och mjölkskummande så skvallrades det om fester, galna sexlekar och knäppa upptåg med min blonda äldre kollega Moa som var byxmyndig och hade en fetisch för minst sagt speciella killar och den blonda kocken Calle som var trött på sin flickvän, rökte för mycket på baksidan och nog var närmare 30.

Jag var anställd där i flera år och jobbade både extra och på sommarloven. I slutet hade jag sett till att de nästan bara anställt mina vänner. Charlotte och jag började varje morgon med att göra våfflor, fritera pommesfrites och nalla ur skagenröraburken (även fast man inte fick). Vi drack också läsk efter stängning trots att det var strängt förbjudet, varje klunk skulle nämligen dras av på lönen och tydligt skrivas upp på det lilla trasiga blocket i köket. Höjdpunkterna var att få mingla med stamgästerna och nyfikna turister som ville fynda Gustavsbergsporslin till en snällare prislapp. Än idag kan jag heja på folk jag ser på stan som var stamgäster och inser ganska snabbt att de inte har någon aning om vem tusan jag är, det var ju så längesedan jag serverade dem latte.

Efter gymnasiet reste jag en sväng till Thailand i någon månad innan jag kom hem och var arbetslös under två månader. Sedan jag fick jag tre jobb på en och samma gång och slet som ett djur. Serverade berusade anställda på julgalan ute i Nacka Strand med en skrikandes E-type på scen, zickzackade mig fram genom börlande människor som gjorde allt i sin makt för att ruinera sina arbetsgivare genom att hiva i sig öl och jäger, blev en jävel på att slå in paket, främst då parfymer, på Åhléns doftavdelning precis i entrén och hjälpte folk hitta rätt jeans på PUB. En period jobbade jag även extra på helgerna på NK Fashion and Denim trots att jag redan hade ett annat jobb måndag till fredag. Min bästa kompis skulle plugga i Santa Barbara ett år och ville inte bli av med den drömanställningen. Alla dessa bakfyllor som jag genomlidit på deras toaletter. Det fanns en extra stor handikappstoalett om man gick genom hela planet där jag ibland spenderade mina lunchraster sovandes på golvet för att orka med de sista timmarna pigg och alert.

Senare fick jag ett infall och sökte jobb som kassapersonal på PC-city i Sickla. Under intervjun charmade jag tydligen byxorna av chefen och trots att jag svarade fel på varenda fråga om teknik tyckte de att jag istället skulle bli säljare. Det var jag och tio killar på golvet. Jag bar lila kostym med en slips i samma härliga kulör och pratade om bildkort, routrar, skrivare, processorer och gud vet vad. Ägaren var helt galen och älskade ”sälj” mer än livet. Han hade tidigare ägt flera McDonalds och hade som tradition att samla alla en halvtimme innan öppning för pepp. Alltid välkammad med en kagge som kunde flytta berg och gnistrande hungriga ögon när han satte på Metallica på högsta volym. ”Idag ska vi slå SÄLJREKORD”, utropade han där i den lilla personalmatsalen i Sickla som förvandlades till hans scen på morgonkvisten. Varje möte avslutade han med att ringa i en stor guldig klocka, som att vi var en grupp kor som skulle ut på grönbete, som startskottet för dagens skörd. Interna tävlingar där läsplattor och officepaket låg i vinstpotten var vardagsmat, vid ett utvalt tillfälle låg det till och med en TV i potten. Bengt, han som attackerade folk vid fotknöllarna så fort de klev innanför entrén kammade såklart hem den åtråvärda Samsung 37 tummaren och jag lovar att den än idag hänger kvar på hans vägg som ett tecken på hans bragd. Han var sådan, typen som gillade att visa upp sina framgångar.

En sommar fick jag för mig att göra något nytt och ansökte som barnflicka till världens härligaste familj med då två söner som sedan skulle visa sig bli tre. Leka är lite av min specialitet så vi spenderade mest våra dagar i trädgården på deras landställe ute på Djurö eller i Tessinparken dreglandes över snygga Östermalms pappor, mest jag då, killarna föredrog att åka rutschkana istället. Pippi och filmen Bilar gick på repeat så jag kan alla repliker både bak-och framlänges. Att steka perfekt blodpudding blev en sport. Jag var nog kvar där i över två år samtidigt som jag pluggade. I slutet av vår tid tillsammans började jag jobba parallellt på Tjejsajten som redaktör tillsammans med Forni eller om jag inte minns fel så jobbade hon där först och rekommenderade mig, med min bakgrund som säljare övertygade jag ledningen om ett snabbt och nödvändigt namnbyte och sajten kallas än idag för Devote.

Ja, det var nog det mina forna anställningar nerkokat i ett A4.

10 kommentarer