02:42 | juni 19, 2018
Världens starkaste chili, Bra träningspsyke och Expanderande ben.
Idag stupade jag i soffan när jag kom hem, trots att min to-do list var långt ifrån klar. Sedan försökte jag gå och lägga mig vid tolvslaget när Markus väckte mig. Men efter att ha vänt och vridit på mig cirka sjuttioåtta gånger bestämde jag mig för att gå upp igen. Min kroppstemperatur är så hög. Jag skojar inte, det känns som att jag brinner inombords. Jag undrar om jag tog ut mig så mycket på mitt PT-pass idag att jag lyckats få en inflammation i kroppen. Det känns som mina inälvor, kött och blod frossar i chili på insidan. Vi pratar inte den där milda försvenskade versionen utan full on Red Savina Habanero, världens starkaste chili.
Visste ni att man kan få hjärnskador om man pillar i sig fanskapet?
Igår åt jag ofrivilligt en jalapeño som var så stark att jag fick hicka i tio minuter. Av en liten tugga.
Okej, åter till träningen. En gång lyckades jag nämligen få muskelinflammation när jag gick till en PT för hundra år sedan. På något konstigt höger föddes jag med väldigt bra psyke när det kommer till träning, så jag har inte direkt någon spärr. Jag kör på tills jag går in i kaklet. Så den PT:n lät mig inte värma upp, utan bara körde brutala benlyft om och om igen, då var jag dessutom otränad. Det hela slutar med att han får bära mig upp från gymmets trappa för jag bara faller ihop och får sätta mig i en taxi. Benen är lika spänstiga som överkokt spagetti.
Sedan börjar två veckors helvete.
Jag får en sådan muskelinflammation i benen att jag knappt kan resa mig ur sängen, benen blir som två stenhårda stockar fyllda med vätska. Jag var tvungen att ringa Forni på natten från mitt rum (vi bodde tillsammans då) så hon kunde hjälpa mig upp ur sängen så jag kunde kissa. Min pappa höll på att förbjuda mig att flyga med familjen till Grekland för han var rädd att jag skulle få en blodpropp. Ni kan kan ju tänka er hur det såg ut när jag försökte ta mig fram på gatan, som att bogsera ett otympligt kylskåp. Jag bar samma maxiklänning i två veckors tid, byxor var bara att glömma då benen hade expanderat så mycket i volym.
Haha, ändå A for effort. Jag tränade däremot aldrig mer med den PT:n bör tilläggas.
Väldigt flummigt nattsurr. Ska försöka ta tag i några saker på min lista och hoppas på att tröttheten kickar in snart brukar alltid kunna sova, men just nu är jag klarvaken.
Hahah sjukt!