06:00 | april 25, 2018
We don’t laugh at the same joke again, but we keep on crying about the same problem over and over again.
Igår hade jag ett litet mentalt breakdown. Ville mest av allt gråta hela eftermiddagen, satt på tunnelbanan och försökte svälja hårt så inte hela tårkanalen skulle braka loss där i rusningstrafiken omringad av människor. Min mobil hade dött så jag hade inget direkt att fästa blicken på. Hur gjorde man innan mobilen i nästintill klaustrofobiska utrymmen. Skärmen blir ju som ett skydd, min sfär. Kan inte avgöra om det är otroligt sorgligt att man förlorar all mänsklig kontakt i sådana konstellationer och sammanhang för man sitter nergrottad i en telefon. Leenden och snälla ögon. Jag ska bli bättre på att kolla upp.
Det enda jag kände där och då med axlarna hopplöst tunga och blicken vandrande på folks olika val av skor (vissa bar sandaler medan andra fortfarande envist snörat på sig vinterkängorna) på linjen mellan hornstull och tekniska högskolan var att jag ville beställa hem indisk mat för ett landslag. 17 tikka masala för 1. Liksom bädda ner riset i tikka masalan, låta det dra till sig smöret och oljan, toppa med raita sås och sedan sleva in hela festmåltiden i munnen. Det är egentligen konstigt att mat kan fungera som tröst på det viset. Nu blev det istället en halloumiwrap och några cola light (ja, tre stycken!). Jag blivit bättre efter min detox – men jag är inte helt ”ren” än. Det är min snuttefilt, som jag har så svårt att göra mig av med. Det blev just en halloumiwrap för den kostar femtiospänn och jag och Markus har inte råd att äta indiskt så ofta längre, nu när vi sparar till bröllopet – varför är just indiskt så löjligt dyrt? Ris, kyckling och sås. Tycker rimligtvis inte att det borde vara dyrare än thaimat. Helt orimligt att man ska behöva hosta upp över tvåhundra kronor per person. Så nu strejkar vi indisk i familjen Strömgården iallafall tills efter 23:e September.
Det här med bröllop är verkligen en känslomässig berg– och dalbana. Förhoppningsvis kom jag och Markus på en lösning igår kväll. I kombination med att jag känt mig lite stressad senaste tiden så brast det.
Jaja, idag tar vi nya tag. Det är ju trots allt bara ett bröllop. Men det viktigaste för oss är att alla våra vänner och familj kan komma och dessvärre är det lite strul med just transporten. Men som sagt håller jag tummarna för att vi kan reda upp den knuten under dagen. Skam den som ger sig.
Idag känner jag livet i mig igen. Så onödigt att jaga upp sig för saker man inte kan påverka. Ibland oroar jag mig onödigt mycket och oroande mynnar ut i velande. Såg ett klipp med just en indisk munk av något slag, Gaur Gopal Das som jag spelade upp i mitt huvud imorse med ett leende på läpparna. Läs texten med indisk engelska, blir så mycket gemytligare då.
– Do you have a problem in life?
– Yes.
– Can you do something about it?
– No.
– Then, why worry?
Kolla på klippet! Så bra morgonmys pepp! Haha, han är så rolig Gaur Gopal Das, visdom med en stor dos humor.
Indiskt är så satans dyrt här i Stockholm. Men som den smarta (?) skåningen jag är kom jag på tricket för någon månad sen. Köp take away under lunchen och ställ i kylen. Sedan är det bara att värma upp till kvällen. Lunchpriset är alltid runt en hundring per rätt och då ingår ofta sallad, och det bästa, naan börd för 15 :-. Tips tips tips 🙂
Förlåt men HERREGUD människa, skärp dig. Kanske är ngt djupare problem som jag missar när jag läser texten men utifrån detta drar jag slutsatsen att du deppar ihop för att alla dina flashiga vänner inte kan komma på ditt flashiga utomlandsbröllop. Ha de i Sverige om det är så viktigt att alla kommer. Eller bättre: skaffa lite perspektiv. Folk har riktiga problem.
Man kan helt klart göra det enklare för alla genom att ha bröllopet i Sverige.
Verkar gå en trend i att ordna div fester utomlands (har en man som tror att vi ska 50-årskalas utomlands bara sådär).
Dock, när jag läser transporten tänker jag mer praktiskt i form av transport kring själva vigseln. Att boka flyg klarar nog alla 😉
Bröllop är dyrt, men det behöver inte ha allting. Stressa inte för bröllop, det är din och din fästmans personliga dag som kommer vara vacker och fin oavsett hur mycket pengar ni lägger på den! De som verkligen är lyckliga för er skull kommer inte bry sig om detaljerna.
I-landsproblem deluxe? Skäms lite över att läsa det här. Kanske dags att sätta saker och ting i perspektiv. Det kommer alltid att finnas människor som har det bättre och så klart sämre. Men att du inte kan äta indiskt etc etc, asså…. (?!) Pinsamt.
Jag tror nog att Petra är mycket väl medveten om hur bra hon har det och att det här är lyxproblem. Å andra sidan är vi få här i Sverige som har ”riktiga” problem om vi nu ska jämföra (vilket vi inte ska).
Hon beskrev en känsla och en sådan känsla kan komma av precis vad som helst! Om du aldrig har dagar då mer eller mindre befogat känner dig ledsen, uppgiven eller maktlös så säger jag bara grattis! Men då kanske du å andra sidan har energi över att vara lite ödmjuk. Även om det är småsaker för dig så är ju Petras bröllop enormt stort och viktogt för henne.
Kycklingar är kanske de djur som plågas allra värst i djurfabrikerna. Men du klagar på att du behöver betala 200 för att äta en av dem. Ok. Googla ifall munken som du tycker är så klok äter kött.
Men jisses, blir chockad över hur mkt troll det finns. Här en person som öppnar upp sig om att hon (av olika anledningar, som egenteligen är helt orelevanta) haft en riktigt jobbig dag och förväntade mig massa fina peppiga ord i kommentarerns och möts av detta!? Glöm inte bort att det var läsarna som skrek efter att Petra skulle bli mer personlig i sin blogg, nu när hon är det kan vi väll ändå bjuda på lite pepp! Petra, jag känner med dig, hade en liknande dag förra veckan, bröt ihop på tuben i tusningstrafik (av helt ovisentliga vardagsgrejer som känndes extra tuffa just då) och det är helt ok. Det bästa är att det vänder och att man tillåter sig själv att inte vara på topp jämt. Tycker din blogg har blivit så jäkla bra på sistonde o har även börjat lyssna på podden. Skickar lite extra kärlek o pepp åt ditt håll, keep up the great work!
Men herregud tjejer, klagar/deppar ni aldrig för lyxiga i-landsproblem? Låt Petra klaga, och det är väl tur att hon inte har större problem än dessa? Btw, så är bröllop utomlands oftast billigare än i Sverige trots allt.. så kanske inte bara handlar om att det kommer vara ”flashigt”.. mindre flashiga bröllop blir också dyra. Lycka till med allt Petra.. du verkar som en sån go tjej!! 🙂
Alltså feel u! I måndags ösregnade det i GBG (åskoväder), tro faan kedjan på cykeljäveln hoppar och där står jag i regnet och blir dyngsur. Fick vrida ur strumporna i handfatet på jobbtoan (3 gånger) och sen glida barfota resten av dagen på kontoret.. försöker ”välja glädje” och garva bort det men inombords gnisslades det tänder så in i bänken. Tar cykeljäveln (ja den heter numera det) till verkstan där han konstaterar att kedjan behöver bytas. Tråkiga pengar tänker jag bittert och mekarn såg nog att lipen var nära och skruva till kedjan lite så den håller ”någon vecka till iallafall”. Jaja finns väl värre saker i världen (såklart det finns!) tänker jag och cyklar hem på min stympade cykeljävel (i motvind). Så idag skulle jag träna – ville avboka DELUXE – men neehe då nu ska här spinnas. Tar mig dit (fortfarande på stympade cykeljäveln med kedja som typ ej funkar på första växeln så konstant känsla av uppförsbacke + de facto konstant uppförsbacke + motvind) upp på nästa fastmonterade cykeljävel, ändå stolt över att inte ha avbokat, trampar tills det svartnar för ögonen, och jublar när passet äntligen är slut. Cyklar hem (fortsatt motvind) sååå pepp på att unna mig ett varmt bad. Häller dödstrött upp vatten och stoppar foten i det – har hällt upp kallvatten…. tömmer ut kallvattnet då sambon försynt påpekar att allt vatten rinner ut på golvet – stopp i avloppsjäveln. På med läskiga gummihandskar och upp med avloppsgrejen där jag lirkar upp cirka 8 jävla liter hår och annat klägg. Ska testa om det rinner men har glömt rikta röret ner i avloppet igen, ännu mer äckligt vatten på hela golvet. Nu – äntligen – i badkaret (med varmt vatten!) och helt förstörd. Vilken jävla veckostart. Och imorgon ska jag ta cykeljäveln till jobbet igen så be till Crecentgudarna att den håller veckan ut. Gråtfärdig och kränkt över hur livet behandlat mig!!! Varför jag?! Så känner jag. Och det finns la säkert folk som tycker jag är dum i huvudet och bortskämd för det men det skiter jag högaktningsfullt i för dom känner inte mig och vet inte vilken skit jag varit i, precis som dom inte vet allt om dig eller någon annan heller för den delen.
Aja sorry för lång kommentar, blev bara så lack när jag läste vad folk skrev till dig här att den berömda bägaren så att säga rann över… kanske inspirerad av avloppsjäveln?
Hoppas allt löser sig till det bästa, håller tummarna från GBG att morgondagen blir en bättre dag (inte minst för min egen del hehehe).
Jag förstår inte varför ni gör bröllopet till någonting som ger dig ångest? Även om bröllopsfotona sedan är instagramvänliga så kommer detta ligga som smolk över dig när ni tänker tillbaka på ert bröllop, tänker jag.
Herregud vad folk är elaka. Är ni som kommenterar helt perfekta människor? Trots att jag aldrig skulle ha råd med ett bröllop utomlands eller takeaway varje dag känner jag, som har en ångestdiagnos, igen mig otroligt mycket i det Petra skriver. När man har ångest är inte hjärnan logisk. Man tänker inte på allt man har. Håller så mycket med i det Monika skriver ovan. Om ni själva aldrig har en dålig dag borde ni ha energi över till att vara lite ödmjuka. Tryck inte ner människor som är öppna med hur de mår, oavsett deras förutsättningar i livet, det kommer bara leda till ett samhälle där allt fler mår dåligt. Heja öppenheten. Och Petra, jag tycker att du verkar vara en magisk medmänniska.