17:30 | mars 6, 2018
Att ta tjuren vid hornen!
Senaste två dagarna har jag skruvat på mig så mycket att jag känner mig som en twister. Det är flera jobbsaker som jag gått och klurat på som höll mig vaken hela natten igår. När jag vred på huvudet för hundrasjuttionde gången tror jag att jag tillslut somnade. Jag är ganska dålig på att ta jobbiga samtal. Man kan ju tycka att jag borde vara en stjärna eftersom jag ändå gått i terapi för det, men jag tycker fortfarande att det knyter sig i magen. Jag blir handlingsförlamad. Först måste jag spela upp alla tänkbara scenarion i mitt huvud, människors reaktion upprepande som BECK-repriser på söndagar – om och om igen. Jag är dessutom en mästare på att känna vad andra kommer att känna och sedan drabbas jag antingen av ångest, gräver en ännu djupare grop och slutligen förstorar upp allting till största möjliga skala.
Det är utmattande och tar massa onödig energi. Jag brukar ju ha skinn på näsan, men i sådana situationer blir jag som bambi på hal is. När jag väl tar samtalet är det lugnt, jag bara önskar att jag kunde snabbspola fram till det ögonblicket och ta tjuren vid hornen. För oftast tar folk det bra och rycker på axlarna och kanske svarar något i stil med:
”Okej, det är lugnt. Vi löser det.”.
Jag försöker öva på det, men vet i ärlighetens namn om jag blivit speciellt bättre. Kanske en milli millimeters förbättring. Jag borde få en stöt varje gång jag beter mig på det viset, likt en hund som ska lära sig sluta skälla. Eller kanske få sanningsserum som i Harry Potter. Vet ni vad – nu ska jag bli bättre på det, så är det bara. Det är ju inte som att samtalet blir lättare ju längre man väntar, snarare tvärtom. Ens tankar kan ju förvandla ett liten väghinder till ett berg.
Är ni bra på det? Hur tänker ni?
Känner exakt som du .. sover inte grunnar o vrider o vänder allt ut o in…
men en chef från en tidigare anställning lärde mig min första dag …. att göra det värsta o tyngsta uppgifterna el samtal först på dagen .. då känner man sig sjukt stolt o inget annat blir jobbigt den dagen 😘
Åh jag känner igen mig. Sådär är det för mig med. Har skinn på näsan och är ganska härdad efter att ha bott utomlands/jobbat i massor med olika saker, men ändå kan jag känna mig totalt malplacerad och osäker i vissa situationer som kräver att hantera en konflikt eller ett problem. Oftast oroar jag mig helt i onödan för det mesta går ju att lösa. Jag brukar iafl försöka att bara ”dra av plåstret” och tänka att de flesta uppskattar ärlighet och respekterar den som vågar gå ur sin komfortzon 🙂
Har precis samma problem! Jeg räknar ner 5, 4, 3, 2, 1 og gjør det! Se Mel Robbins på youtube 🙂 No more snooze button for me 😉
Og som Annelie sier, gjør det på morgenen/formiddagen.
Masse lykke til!
Jag känner så när man ska snacka lön.. Jag vet ju att jag är bra och förtjänar mer men vet inte hur jag ska uttrycka det..
Min egen erfarenhet är att tanken på det svåra samtalet blir mer avancerad än själva samtalet. Dock hjälper det mig mycket att förbereda mig inför dem, stressen blir liksom mindre om man vet vad man vill uppnå med det. Tycker oavsett vilket att det är superbra att du tar samtalet även om det känns jobbigt. Saker ordnar ju tyvärr sig sällan av sig självt här i livet 😉😄 Har skrivit en artikel i ämnet som kanske kan vara till nytta inför det svåra samtalet? http://www.bossbloggen.se/att-forbereda-svara-samtal/
Har nog tänkt lika på många sätt och sedan är jag också väldigt känslig för andras känslor och energi. Men har börjat ta en kort stund och fundera över eventuella reaktioner på det jag ska säga och hur jag skulle hantera det och sedan bara göra det. Och tänka vad som är det värsta som kan hända också – för vare sig det är dåliga nyheter eller nåt jobbigt för den andra personen så kommer det faktiskt gå över.