19:13 | februari 25, 2018
När ens relation överlever semestern #couplegoals
Strålande sol, milslång strand vit som snö, klarblått vatten, förföriska drinkar – bara ni. Det här med parsemester. Nästan två hela veckor själva. 13 frukostar, luncher, drinkar och middagar. Jag var lite nervös att det skulle bli tradigt. Inte för att jag inte älskar Markus till månen och tillbaka. Men efter ett tag har man synat varandra i varenda liten söm, grottat ner sig i varandra så djupt det går men sen då? Jag och Markus har varit på flera semestrar själva förut, men aldrig så länge – helt ensamma. Forni, min relationsexpert, brukar alltid säga att semestrar på tu man hand är balsam för relationen. Att det behövs för att smörja maskineriet. Ibland flyter bara vardagen på och man hinner inte stanna upp och rå om varandra på riktigt.
Helvete vad kul jag haft jag. Insett att man fästman faktiskt är riktigt underhållande. Det känns som att vi kommit varandra ett lager djupare. Tji, fick jag.
Jag är ett planeringsfreak när det kommer till resor. Bokar in utflykter och restauranger som att det vore ett schema i skolan. Men den här resan har vi bara tagit dagarna som de kommit, ätit det vi varit sugna på – och jag har inte känt mig rastlös en enda gång. Det är som att det ligger ett namaste täcke över Tulum Beach.
Jag hörde på Nyhetsmorgon att det är på semestern det bär eller brister. Låter ju paradoxalt då det är då man ska ha det som bäst tänker man. Det man längtat, trånat och drömt om vardagskvällarna det varit lite tufft. Sedan sitter man där på planet med förväntningar höga som skyskrapor. Dessutom ska man vara tillsammans 24-timmar om dygnet.
Nyckeln är nog njuta av varandra, sänka axlarna och lägga bort mobilen och släppa att allt kanske inte måste vara perfekt hela tiden.
Jag tror inte man ska se semestern som lösningen, för det viktigaste av allt är vardagen. Jag lyssnade på en Oprah’s podcast ”Super Soul” med Brené Brown. Avsnittet heter Daring Greatly och där pratar man om hur rädslor får oss att komma närmare varandra och om tacksamhet. De talar om en undersökning där folk pratar om vad man saknar mest med en närstående som gått bort så är det inte solnedgången på Barbados, utan det välbekanta ljudet av när ens partner kommer in genom dörren efter jobbet eller skratten från ens barn som leker i rummet bredvid. Blivit besatt av Brené Brown, ni måste lyssna när hon är med i Ted Talks där hon pratar om styrkan i sårbarhet. Det får en att vilja sänka den där garden som man envisas med att hålla upp – kolla på youtubeklippet här.
Ta hand om de ni älskar <3 Pussar från Tulum!
16:32 | februari 23, 2018
Checka in på Tata Tulum, Middag på Mur Mur och Kojhäng på Bejuco.
Efter två nätter på Azul tog vi vårt pick och pack och begav oss till Tata som Forni hade tipsat oss om. Det låg bara ett stenkast bort från det andra hotellet.
Tata är nyöppnat prisvärt hotell. Som Forni skrev man får väldigt mycket hotell för pengarna. Dessutom är personalen här bland de charmigaste människorna jag träffat. De har alltid ett leende på läpparna och skrattar konstant. Jag och Markus har typ blivit bästis med alla i baren. Det är därför jag älskar mindre boutiquehotell, man bygger relationer. Man lär känna personalen, det blir mer som ens vänner. Jag älskar alla handgjorda trädetaljer.
Om ni ska bo här tycker jag att ni ska maila och säga att ni vill bo ocean front så försöker de fixa det. Säg också att ni vill bo på våning två eller tre. Vi bor på botten och det är också bra, men det är ju trevligare att komma upp en bit för då känns det som man bor i havet. Men vi bokade ju i sista sekund, så det var tokfullt.
Alltså frukosten här i Tulum. Jag har bestämt mig för att prova igenom hela menyn. Ofta är jag tråkig och äter samma sak alla dagar, men nu plötsligt händer det. Hittills har jag jobbat mig igenom: Sunny side up, Avocado Toast, Enchilladas, Omlett.
En av kvällarna åt vi middag på Mur Mur som flera tipsat om. Du möts av en bar omringad av gungor så du kan gunga i dig drinken medan du väntar på ditt bord.
Jag tror att jag valde helt fel rätt här. Jag fick en köttbit med typ 80 % fett vilket tydligen var rätten. Man skulle blanda fettet med köttet. Det var verkligen inte för mig, kunde knappt äta en tugga. Men det var nog jag som gjorde fel val.
Tycker verkligen om min nya väska från Staud som jag köpte innan Thailand.
Alla ställen ser ut som små bohemiska hippiehak med en triljon lampor och ljus.
Efter Mur Mur kollade vi i lite butiker och tog en drink innan vi åkte hem och la oss. Alla butiker är fyllda till bredden av linne, transparenta tyger, korgväskor. Jag hade gärna plockat med mig rubbet hem, dessvärre är det ruggigt dyrt. Bara en liten baddräkt går på två tusenlappar, rimligt. Men däremot kan man ju fönstershoppa och inspireras lite. Markus tycker jag är knäpp som vill kolla, även fast jag vet att jag inte har råd eller kommer köpa något.
Sedan blev det morgon igen. Jag har vaknat av mig själv 06.30 sharp varje morgon, typ på klockslaget.
När klockan slog åtta begav vi oss till Bejuco en pärla som ligger lite undangömd som en kompis hade tipsat om.
Vet inte riktigt vad jag gör med min mun, men älskar den här klänningen. Den åker med varje semester, älskar plagg man slipper ha bh i.
När man slingrat sig in på en liten stig känns det som att man kliver rakt in i en saga. En öppen eld, så hyddor utrustade med små sittpuffar och ett litet bord.
Man kan alltså äta middag i tälten belägna precis vid havet eller bara ta en drink i sin lilla koja under den klara stjärnhimlen.
Dock blåste det ganska mycket så jag och Markus valde att hoppa runt. Vi startade vårt bordhoppande med ett glas rött vid brasan.
Sedan slog vi oss ner längst ner på stranden vid ett bord. Jag tycker det är ganska skönt att ”sitta ordentligt” när man äter.
Sedan avslutade vi vårt besök med att krypa in i den här kojan och snacka strunt. Om jag någonsin äger ett landställe kommer en sån här svävande koja toppa min wishlist.
Av en slump gick vi förbi en bar där ett magiskt band spelade så vi smet in och lyssnade en stund.
20:00 | februari 22, 2018
Built to last a lifetime: Svensson i Lammhult.
Sjuan stolarna från Arne Jacobsen är en riktig klassiker som alltid fungerar.
Imorgon smäller det, då slår äntligen Svensson i Lammhult upp dörrarna till sina nya butik. Belägen mitt i smeten, närmare bestämt i Moodgallerian, i Stockholm. Den nya butiken i Mood blir mindre än Svenssons övriga butiker, med fokus på de möbelklassiker som återspeglar Svenssons DNA. I år firar dessutom Svenssons i Lammhult 120 (!) år.
Har du svårt att få till det hemma eller på kontoret? Den nya butiken kommer såklart ha inredningsproffsen från Studio Svensson på plats som hjälpte oss inreda vårt kontor på NO18. Du kanske bara behöver hjälp med att välja en ny soffa som passar med resten av hemmet eller så ska du inreda om ett helt landställe – de kan hjälpa till med både stora som mindre projekt. Studio Svensson kan dessutom hjälpa dig beställa hem vad som helst från sina leverantörer sortimentet som visas i butik är bara en bråkdel. Så om du inte hittar möbeln i butik eller online tveka inte att höra av dig så beställer de möbeln åt dig.
För att fira öppningen erbjuder Svenssons 10% på hela sortimentet hela helgen 24-25 februari. Men ni som följer mig får förtur och kan nyttja rabatten redan imorgon den 23:e.
Ska bli så kul att se nya butiken när jag kommer hem, den ligger ju precis vid vårt kontor.
Min första alldeles egna lägenhet – så mycket kärlek. Där dinglar den som lägenhetens prick över i:et.
Jag måste verkligen slå ett slag för möbelklassiker, som håller år efter år. Min Sarfattilampa från Flos har fått följa med mig från hem till hem. Jag hade trånat efter den i år, tillslut hade jag sparat ihop tillräckligt med pengar för att slå till. Filip, en killkompis, hjälpte mig montera ihop den. Den gjorde hela lägenheten. Den har dinglat i taket både på Kungsholmen, Malmskillnadsgatan och nu i vårt nuvarande hem. Och den dagen jag skulle vilja sälja den så får jag nästan tillbaka fullpris för efterfrågan eller värdet på en tidlös klassiker sjunker inte eller blir otrendigt.
På Malmskillnadsgatan lös den upp vardagsrummet.
Och idag åtta år senare hänger den i vår garderob.
16:11 | februari 22, 2018
Power Shorts
Shorts Topshop, Blus Nelly, Väska Topshop, Sandaler ATP, Solglasögon Gucci, Halsband Na-kd.
Den här säsongen visade var och varannan designer upp shorts på catwalken – och ingen här gladare än jag att butikerna kommer att fyllas av plagget. Ännu lyckligare är jag över att det kommer mycket höga power shorts med midjan i fokus. Vill du samla extra stilpoäng och rikta allt strålkastarljus mot kroppens mittpunkt adderar du ett skärp. Vi kommer faktiskt få in ett par ganska lika shorts med hög midja och bälte på Adoore om bara några veckor.
Anyway, igår åt vi middag med ett amerikanskt par som började prata med oss på restaurangen. Så härliga människor, det hela slutade med en jädrans massa drinkar och dans. Älskar när man springer på folk på semestern. Nu ska jag försöka leta upp wi-fi igen, det är nämligen dags att spela in veckans poddavsnitt med Linn. Ni har väl inte missat att podden är tillbaka med fullkraft?
Ni kan lyssna på alla avsnitt här!
18:00 | februari 21, 2018
Promenad på Tulum Beach, Lunch på The Real Coconut och Drinkar i Solnedgången på COCO.
Andra morgonen i Tulum såg ungefär ut som första morgonen. Vi tog med oss kaffet ner till solstolarna.
Jag låg och beundrade vårt parasoll. Hade jag haft en landställe hade jag fyllt en container med möbler härifrån och fraktat hem till Sverige.
Sedan satte jag tänderna i den här kriminalromanen, ”Störst av allt”. Hennes språk är så spot on och målande. Har knappt kunnat slita mig från boken, ni måste läsa den.
Sedan begav vi oss ut på en långpromenad på jakt efter lunch. Förbi alla beachclubar och hotell.
Minns ni att jag skrev att varenda liten detalj är genomtänkt. Till och med gymmet på stranden andas bohemlyx. Det dessutom väldigt underhållande att passera här, för det står oftast pumpade killar som lyfter tunga vikter samtidigt som deras flickvänner står i vanliga kläder bredvid och ska filma varje rörelse och muskel som spänns. Det är väl ungefär så killar ser på Markus när han kämpar med kameran för att fota någon outfit, haha.
Toksnyggt!
Sedan traskade vi vidare. Jag älskar att fota – och knäpper av bilder på det mesta som jag tycker är fint eller inspirerar mig. Markus tycker jag är extra fin så honom tar jag en miljonbilder på mot hans vilja. Fint att ha ju, så jag minns allt när jag blir gammal.
Här börjar han bli irriterad, haha.
Efter några km kom vi bort the The Real Coconut som Forni sagt att vi måste äta på.
Det var tiopoäng. Jag och Lorpan delade på tacos och en guacamole som inte var av denna värld. Har ätit en gucamoule om dagen sedan vi kom hit.
Sedan gick vi tillbaka och låg prick stilla i solen några timmar innan det var dags att ge sig ut på promenad igen för att se solen färga stranden i alla regnbågens färger.
Älskar att man går barfota överallt. Har bara haft på mig skor när vi åkt in till restaurangerna på kvällen. Men hade nog kommit undan med att vara barfota där med.
Vi gick till strandens kanske mest instagramade ställe, Coco där man kan sippra på en drink samtidigt som man gungar och blickar ut över havet. Måste säga att det är en svårslagen kombination.
<3
Lorpan tog den här bilden. Han var så nöjd. Så jag känner att den förtjänar att publiceras här i bloggen.
Efter en drink eller två var det dags att styra stegen mot hotellet igen för att bege oss mot nästa äventyr.
Vi skulle vidare till Hartwood, en resturang i stan, men var tvungen att knäppa en bild på vårt hotells utsikt först, den gick inte heller av hackor. Okej, mer om Hartwood imorgon. Nu ska jag kasta mig ut i solen.
Puss på er <3