16:02 | december 24, 2014
Tävlingsmänniska
Jag blir sällan arg. Men om det är någon gång jag fullkomligt lackar ur fullständigt så är det när det går dåligt för mig i sportevenemang, spel, i skolan – ja, allt man kan tävla i. Jag tävlar sällan mot andra, oftast mot mig själv. Och jag kan bli så fruktansvärt arg. Idag när det gick käpp rätt åt helvete på surfingen var jag tvungen att gå upp och sätta mig på stranden och ”andas”. Ta djupa andetag för att inte kasta brädan rakt åt skogen och skita i allt.
Jag vet inte vart den här instinkten kommer ifrån. Jag har alltid varit så, så länge jag kan minnas. Från gympan i skolan till basketen. Och så har jag fruktansvärt dåligt tålamod och vill att allt ska hända direkt. Så jag antar att det här är sjukt bra träning för mig. Min meditation. Andas, börja om – släpp allt.
Är ni likadana? Vad gör ni när det går åt helvete?
Åh vad kul att höra att du är som mig. Jag hatar att förlora så kan ibland vägra ställa upp på saker jag vet att jag inte är så bra på pga att jag alltid måste vinna. Spel, idrott ja allt.. haha.
Vet inte hur många gånger jag även har börjat gråta när jag har tävlat i dressyr, spelat fotbolls match eller åkt skidor för jag inte har vunnit eller inte varit tillräckligt bra enligt mig själv. Riktigt jobbigt ibland, önskar att jag var mer snäll mot mig själv
Haha, jag är exakt likadan. Kan bli sjuktarg på onödiga grejer i samband med tävlingar. Men jag ska verka oberörd. Jag brukar gå undan & andas, sen tala om för dom runt omkring att jag kan bli väldigt känslig & att det inte är ”läge” just nu att små retas eller liknande som vissa människor kan ha som nöje att göra då dom vet att man är känslig i såna här sammanhang.
god jul!
god jul!