14:14 | september 29, 2014
Marathon
Innan Göteborgsvarvet.
Ibland bestämmer man sig för jävligt sjuka saker, utan att tänka efter. Om jag skulle berätta en bråkdel av alla hyss och galna upptåg jag hittat på under mina dagar skulle jag antagligen behöva flytta utomlands i ren och skär ångest, haha.
Jag är en mästare på att kompensera ihop fyllesms som liknar något som skulle varit som taget ur Bridget Jones dagbok, när man sitter med skämskudden framför ansiktet. Jag vet inte vad det är. Det är som att mina fingrar helt plöstligt börjar leva ett eget liv och steppa över tangenterna i ett jävla tempo, utan att min hjärna och mitt förstånd hänger med.
Men nu har jag tagit priset. I lördags står vi nämligen på ett mingel för att avsluta Fashiondays på Café Opera. Och jag hör mig själv säga:
Klart vi ska springa marathon.
Några sekunder efter förstår mitt förstånd vad jag har sagt och den delen av hjärnan som jag skulle vilja påstå ändå är någelunda vettig slår på alla tänkbara alarm och varningssignler.
Det är oerhört förbyllande eftersom jag:
1. Inte gillar att springa speciellt mycket. Och framförallt inte långa distanser.
2. Grät när jag spang ett halvt marathon.
3. Var bakfull.
Maraton. Petra minns du att du började gråta när du kom i mål på Göteborgsvarvet i ren och skär utmattning? Det var ett halvt maraton. Ett halvt maraton. Ska jag springa i fyra timmar? Det är ju helt orimligt. Sedan tänker jag på min fantastiska mamma som faktiskt klarat ett maraton. Och va fan, om mamma kan, kan väl jag. Nu har jag sagt det. Nu måste jag göra det. Nu har jag lovat er.
Så nu tänkte jag gå ut och springa. Vilka av er har sprungit ett marathon? Har jag tagit mitt sämsta beslut i livet? Och vart tusan börjar man? Utgå från att jag har en halvdan kondition som är på väg uppåt. Jag är mer en explosiv människa som älskar stenhårda intervaller.
Jäklar vad kul!! Börja med att köra tre pass i veckan-ett kvalitetspass(intervaller eller tröskel), ett lätt distanspass samt ett lite långpass på helgen. Bör med det redan idag och kör det VARJE vecka, du kan sedan lägga på distanspass förslagsvis, följ gärna Anders Szalkais på marathon.se men börja med att då upp grundkondisen med hjälp av detta!! LYCKA TILL!!
Jag har sprungit ett maraton och var lite som dig (gillar inte att springa så mycket är bara väldigt envis). Jag rekommenderar dig att inte ha nått tidsmål utan att bara ha som mål att ta dig i mål första gången. Spring åtminstone tre mil nångång innan loppet och kör lugna långdistanspass minst en gång i veckan och minst ett intervallpass i veckan (variera mellan långa och korta). Styrketräning är viktigt mellan. Mitt bästa tips är bara att inte ha krav på dig själv under loppet utan försök bara ha kul och ta dig runt, när man klarat det har man en känsla att man skulle kunna klara vad som helst 🙂
Roligt! Finns ingen känsla som slår att komma in i mål efter sitt första marathon! Jag håller till 100% med båda två föregående talare, spring ett intervallpass, ett kort distanspass och ett långpass(börja runt 15km och lägg på en km i taget tills du klarar 30-35km) i veckan. Följ Szalkais program och det kommer gå galant! Du kommer ha galet roligt hela vägen in i mål om du ser till att ha sprungit många långpass i vinter!
1. Stå aldrig och posa med sååå fula människor igen.
2. Svinfett att du skall springa mara.
3. Jag dööör för dig all day err day.
4. titta på punkt 3 igen, ciao.
Vad är du för troll egentligen?
Hej!
Det finns ett maraton i Frankrike där du springer i områden med vingårdar. Du måste klä ut dig och ta ett glas ibland under springturen dock är det ett maraton å det skulle passa di kanske
Se länken
http://www.marathondumedoc.com/
Har inte sprungit det själv men min bror och hans vänner har gjort det och beskriv en underbar resa.
Jag sprang ett marathon efter att ha tränat endast 7 veckor efter en hel sommar av festande osv. Rekommenderar inte att göra så såklart, haha, men förutom att lägga upp ett bra träningsschema ( som du kan hitta hur mycket tips som helst om på internet) så är det mental förberedelse! Jag hade inte så mycket tid att träna så jag fick lov att förbereda mig psykiskt. Tänk aldrig i långa distanser under loppet (t.ex. 1 mil klar…faaan 3 mil till), det kommer bara göra det värre, tänk istället på det du faktiskt har gjort. Jag satte upp som mål att jag vid varje fem kilometerstopp skulle ha en bra känsla i kroppen, hade jag inte det, ja men då fick jag sakta ner. Jag höll exakt samma tempo de första 3 milen vilket även det är ett tips. När man springer en så lång sträcka är det inte en jättebra idé att börja öka efter en mil, för du vet verkligen inte hur du kommet känna dig längre fram. Håll ett stabilt tempo, kanske ha en springbuddy där ni båda kan hålla koll ” nej nu får vi sakta in lite” osv. Sedan kan man öka i slutet då man vet att det är närmre. Men däremot, har du tränat länge och sprungit långpass, då vet du nog ungefär hur det kommer kännas, men man vet aldrig hur ens dagsform kommer kännas, så öva upp ett bra sätt att ”lura din hjärna” att tänka positivt, och liksom, inte se dom här fleeeraa timmarna framför dig. Det hjälpte mig bäst av allt.
Skall tilläggas att jag fick en relativt bra tid och det var något av det bästa jag någonsin gjort. Endorfinkicken är helt obeskrivlig.
Åh vad kul!!!! Min pappa har sprungit marathon i 20 år och sprang igår i Berlin!! Det är tufft, men är man tränad och då främst mentalt klarar man det galant. Han säger att det går utmärkt till ungefär 36km sen börjar de ta emot. Har dock bevittnat en del marathon och det ser verkligen ut som en del lider på riktigt. Men frukta ej!!
Bästa initiativet! Oavsett om det är på fyllan eller ej. Blanda veckans träningspass med intervallpass, långdistans (mellan 7km-1,3km och öka) och någon ”vanlig joggingrunda”. Glöm inte att köra styrka på gymmet ibland då du annars sliter ner musklerna av all löpning. Satsa på 4 h! Men inse att det troligtvis tar längre tid. Jag sprang på 5h 18 min efter ca 7 mån träning, man vet aldrig vad som sker med kroppen när man utsätter den för 4,2 mil. Och ha alvedon eller ipren med dig! Dina leder kommer värka åt helvete. Jag tog 1 tablett vid 3,9 och sprang de 3 sista kilometerna snabbare än några andra under loppet. Med detta sagt, att springa maraton är bland det fetaste man kan göra! Sån jävla känsla. Jag blev taggad när jag såg din uppdatering och har själv anmält mig till nästa års! Kämpa på!
It’s all in your mind Petra! Å du verkar ha psyke som få så du behöver ej oroa dig. Jag anmälde mig samma tid förra året typ mest för den mentala utmaningen. Kroppen orkar så jävla mycket. Jag följde först ett löpschema flitigt fram till typ januari men sen började en termin me för mkt studentliv så det kändes som jag nästan var i sämre form när väl dagen var där i våras. Men jag hade lovat mig själv att det skulle gå o tvekade inte en enda gång under loppet. När jag såg människor med många extra kilon, med helt felvinklade ben eller personer äldre än mina morföräldrar kände jag bara: helvete detta måste gå med min kropp som e helt frisk. Good luck 😀
Alltså jag hade marathon som en såndär sak jag bara måste göra. Det stod liksom på bucketlisten. Så i somras kände jag att de va lika bra o bara få de gjort, så jag anmälde mig till Helsingborg Marathon. Ångrade mig 182518 ggr, men hade skrivit ut de i sociala medier för att inte kunna banga 😉 så i september sprang jag. De va precis överjävligt emellanåt, men också en sjuk kick och känsla när de va genomfört! För övrigt sprang jag inte ens så mkt, typ två långpass på 2 mil, crossfit 3-5 ggr/vecka och knappt ett intervallpass löpning per vecka och jag klarade de på 4:07. Man behöver en sak och det är ett jävla pannben, det är min starka sida och känns som din med 😀 Det kommer va kul. Emellanåt. Promise. Good luck!
Har sprungit 10 marathon och firar mitt 11:e med NYC marathon nu i november. Jag löptränar inte speciellt mycket utan kör ett längre pass per vecka 12-21 km, en-två 10K joggar och ett intervallpass med t.ex Runday. Tränar andra grejer också men mitt bästa tips är överträna inte.
Sprang mitt första marathon för bara några månader sedan! Stockholm Marathon! Det du ska oroa dig för är psyket , för under de sista 10km hinner du ställa dig flera tusen frågor ”varför gör jag detta?” ”lika bra att lägga av, jag har trots allt sprungit 3 mil nu”. Det var tack vare mitt psyke jag kom i mål. Hade aldrig sprungit så långt innan och de längsta passet jag sprungit innan maratonet var ett halvt marathon! Ett till tips är att försök springa minst 3 gånger i veckan (olika slags pass). Om du satsar på att springa snabbare är det intervaller som gäller, men det vet du säkert redan! Önskar dig all lycka! Om du ska springa Stockholm nästa år hoppas jag att jag hinner träffa dig! Många kramar! Detta klarar du! 🙂
stort att bjussa på sig själv, tänker på de mess du skickar !
Det viktigaste är nog att lyssna på kroppen och att inte bara tänka på vilken tid du hamnar på etc. Många kollapsar pga utmattning och pga att de pressar sig själva att springa liiiite snabbare hela tiden. Känner du att kroppen säger igrån, att du känner dig yr eller inte så stanna upp lite, drick, spring långsammare. Själva prestationen är ju att ta sig an utmaningen inte en bra tid. Lycka till! Kram
Petra, om Du höll mig så. Inte f-n skulle jag försöka springa ifrån Dig…. LOL ! 🙂
Du har tagit ditt absolut bästa beslut i hela ditt liv skulle jag vilja säga. Känslan efter att man klarat sitt första maraton är helt obeskrivlig, kommer vara värt alla skit pass i regn, rusk och minusgrader. Massa lycka till!