22:37 | januari 8, 2014
We are here
Okej, älskar LA! Vårt plan var försenat igår så Sara fick sitta och vänta på oss i två timmar, stackarn! Men nu är vi här – vi började dagen med ett träningspass, sedan en sväng förbi Starbucks och därefter manikyr och pedikyr. Nu är vi hemma och ska svida om – sedan ska vi iväg och äta lunch och på en shoppingrunda. Eh, ja jag kan tänka mig att flytta hit – nu.
Jag och Sara ska åka iväg på en inspelning utomlands om 20 dagar ish. Så nu är det fan healty times ahead. Idag började jag dagen att steka ägg till oss alla!
10:16 | januari 8, 2014
Mot LaLa Land
Nu sitter jag och Biderman på flygplatsen i Amsterdam. Strax bär det av till Washington och slutligen Los Angeles. Sov inget i natt så är så trött så jag håller på att svimma, minns knappt flygresan hit. Tror jag somnade innan jag ens hann sätta mig på planet, mentalt iallafall.
17:18 | januari 6, 2014
London Grammar
Jag har blivit helt besatt av London Grammar. Hennes röst är helt fantastisk! Hur bra är den här versionen av Mileys ”Wrecking Ball”? Tusen gånger bättre än originalet om ni frågar mig.
Eller denna? In for the kill!
16:32 | januari 6, 2014
coming soon
JAG ÄR SÅ TAGGAD PÅ 2014! Det här är ett projekt jag velat sätta igång med i flera år och nu händer det. Här är första prototypen på en av sakerna som kommer att komma i ”kollektionen”. Dock kommer marmorplattan komma i fler utföranden. Redan när jag var liten brukade jag möblera om hemma i mitt rum flera gånger i månaden. Snart kommer ni få veta mer ; )
Visst är min nya vedkorg fin? Hittade den på Pub för några veckor sedan.
13:57 | januari 6, 2014
Nyårslöfte
Jag ska stänga dörrar eller en egentligen är det en sådan där tung jäkla gammal massiv ekdörr i ett gammalt hus, som har svält genom åren. Den går inte att få igen hur många gånger du än försöker trycka igen den och så fort du vänder dig om hör du hur den går upp igen. Så nu återstår bara en rejäl sista kraftansträngning med våld.
Vad har ni för nyårslöfte? Här är mitt!
Nej, vet ni vad – nu måste jag sluta springa i samma spår. Det känns som att jag varit ute och sprungit i samma bana – runt, runt, runt i ett år snart. Jag kommer aldrig i mål. Men jag kan inte sluta springa. Det spelar ingen roll hur många nya bättre löpslingor jag möter på vägen, jag ger dem inte en chans. Jag fortsätter att älta och nöta i samma gamla spår som ger mig absolut ingenting. Ingenting, jag blir bara mindre och mindre för varje gång.
Det spelar ingen roll hur jobbigt det kommer att vara. För att gå vidare måste jag ta mig fan snöra av mig skorna, kasta de i diket. Stänga dörren och börja löpa likt Bolt åt andra hållet, så långt bort jag kan. Så långt bort mitt hjärta behöver för att det automatiskt inte ska springa tillbaka till samma träsk och fastna där igen. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Det känns som jag står och traskar i ett hav av kvicksand. Jag kan inte ta mig ur och ju mer jag trampar desto djupare sjunker jag. Och ibland när jag är nära kanten till land och jag är på väg upp ur skiten, dras jag lika snabbt ner igen.