window.strossle=window.strossle||function(){(strossle.q=strossle.q||[]).push(arguments)};   strossle('fae85a04-77bf-4ce8-a2ed-5d6da496d454', '.petratungarden-strossle-widget');

Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

18:12 | juni 9, 2020

”Jag tycker du är världens bästa mamma”

När Harry väl låg där på mitt bröst drog tog jag det djupaste av andetag. Minns hur mina axlar sjönk en halv meter. Och alla känslor bara rann över mig. Dessa nio månader av oro var över. Jag passerade mållinjen. De tolv första veckorna var värst där varje dag kändes som man gick runt på ett oberäkneligt minfält. Men även slutspurten var otroligt tuff för mig mentalt, för det var så nära och jag kände livet i mig. Hade lärt mig Harrys rörelser. Hans bubblande hicka som fick hela min mage att vibrera. Hans sparkar på höger sida nedanför revbenen varje kväll. Bilden av hans små ”taggar” på ultraljudet som skvallrade om en ”bra kalufs” som mannen på ultraljudet sa. Så många gånger som jag smällde i mig glass, godis och iskallt vatten för att få ett hej inifrån de dagar han knappt rört sig.

Jag har sådan otroligt stor respekt för att skaffa barn inte är något man bara gör. Utan att det kan vara den tuffaste av kamp som kan ta flera år och som inte alltid går vägen.

Men nu låg han där på mitt bröst. Och jag har aldrig känt mig så tacksam och lättnad.

Men nu har jag insett att oron bara kommer bli värre. Häromdagen hade hans lilla snuttefilt trillat ner över ansiktet. Trots att den var gjord i ett material som är anpassat för barn och andas så fick jag panik. Även om den bara legat där i några sekunder. Höll andan medan jag slet upp den och väntade på en reaktion. Han andades.

Jag har alltid trott att jag skulle bli en stencool mamma. Men känner mig redan lite lätt som ett nervvrak. Tror också att den bristande sömnen gör sitt. Och alla dessa hormoner.

Häromdagen rann tårarna när jag aldrig kom ut genom lägenheten med Puck och Harry. Står utanför vår port och känner bara hur musten går ur mig. Jag kom liksom aldrig hemifrån. Jag hade försökt lämna lägenheten i två timmar för att gå en promenad. Men varje gång vi var på väg så skulle det ammas, bajsas, kräkas, skrikas osv. När jag väl kommer ut efter att ha klätt på samtliga och bogserat ut vagnen så börjar Harry gallskrika och Puck jagar löv som en galning och rycker i kopplet. Jag får toapanik och känner bara hur jag måste rusa in igen. Och mitt i allt det här kommer Markus gående från jobbet och jag känner hur jag bryter ihop men vill inte visa det. Känner mig också så töntig, skör och okapabel till det lättaste av saker. Han frågar försiktigt om han ska gå med på promenaden. Så jag springer in på toa och försöker ta ett djupt andetag. När jag kommer ut och vi gått en bit och står och väntar på övergångsstället kollar han in i mina fuktiga ögon. De liknar en damm som håller på att brista och svämma över.

Han tittar mig i ögonen med den mjukaste av blickar:

”Jag tycker du är världens bästa mamma”

Och ger mig en puss.

Då bryter jag ihop fullständigt och börjar skrattgråta och torkar de värmande saltet som porlar ner från mina kinder. Och jag släpper bara ut allt som håller på att tippa över.

Fan, vad man kämpar som nybliven mamma. Det är som att man fått ett helt nytt jobb men utan något facit eller chef. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att amningen skulle vara en sådan utmaning. Vet inte hur många tårar som kommit på köpet. Eller hur många gånger jag bitit mig i läppen av frustration. Eller det faktum att det känns som att någon hängt en 18 kgs kettelbel vikt ner från mitt skrev. En dag ska vi prata om ”köttballongen” som är ”helt normal” och som kommer försvinna av sig själv om några veckor.

Men trots allt detta är det ändå det finaste jag varit med om – att bli din mamma.

Jag har aldrig känt mig så stark. Men samtidigt aldrig så sårbar och skör. Aldrig känt livet så mycket i mig, men samtidigt aldrig varit så medveten om att det kan försvinna så lätt.


115 kommentarer



115 kommentarer om “”Jag tycker du är världens bästa mamma””

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • det här var det finaste och mest träffsäkra inlägg du nånsin skrivit. ligger med min snart tremånaders lilla Henry bredvid mig och känner igen mig så jävla väl ❤️

    Svara
  • Känner också igen mig! Har alltid varit den tuffa och orädda tjejen, som kastat sig ut och litat blint på min omgivning och att världen är god. Sen födde jag mitt första barn tidigare i år och det var som att mattan rycktes under mina fötter. Helvete vad skört livet kan kännas och jag undrar hur jag skall lyckas navigera bland all ondska som finns i världen för att skydda mitt barn.

    Svara
  • Verkligen mitt i prick <3 som tur är blir det lättare, roligare och kärleken växer för varje vecka som går. Så jobbigt men värt ALLT!

    Svara
  • Känner igen mig så väl i det du skriver! Ligger och tittar på min 18dagarsbebis som sover bredvid mig i soffan och kan knappt tänka en tanke om henne utan att börja böla.. Trodde precis som du att jag skulle vara cool och chill och ta allt med ro, att graviditeten skulle vara då jag oroade mig som mest. Men nej… Allt oroar mig nu! Tack för ett fint inlägg!

    Svara
  • Så fin text! <3

    Svara
  • +1 på det! Tror inte man förstår hur svårt (omöjligt) det är att komma ut vissa dagar. O då ska vi inte ens tänka tanken med overaller, egna vinterkläder, regnskydd osv. Som tur är blir det bättre o går mer på rutin när bebisen blivit äldre.

    För mig tog det en 1månad innan det kändes helt ok att promenera. Kändes som att underlivet skulle ramla ut med all den tyngdkänslan.

    Kämpa på! O vissa dar ska man bara hålla sig inne, dricka kaffe o äta precis vad man vill!

    Svara
  • Men GUD! Blev helt…stum av detta. Jag har inte barn, men har alltid vetat att jag vill i framtiden. Och jag kände bara, tack för att du skrev detta av så många olika anledningar. Tack! ❤️

    Svara
  • Word❤️Så fint sagt❤️Hejja dig❤️❤️❤️

    Svara
  • Wow vad bra skrivet och träffsäkert ♥️

    Svara
  • Men åååå ❤️ Läser och gråter 😭
    Vi ska få vårt andra barn om 10 dagar och du sätter verkligen känslan i ord! Du är den bästa mamman Harry kan ha så är det och glöm aldrig det! Stor kram till dig ❤️

    Svara
  • Så fint, skört och ärligt skrivet – började typ gråta! Har en 9-månaders tjej och fick en riktig flashback tillbaka till den första tiden, du satte verkligen ord på känslorna man upplever 😭 Det enda som är sant för alla nyblivna familjer (eftersom alla är så sjukt olika) är i alla fall att ALLT blir så mycket lättare och roligare med tiden! ❤️

    Svara
  • Håller inte med 🤭🙈 älskade bebistiden och skulle kunna ha typ 10 bebisar. Nu med två barn på 5 och 2 upplever jag verkligen hur föräldraskapet är extremt krävande och stundtals sjukt jäkla jobbigt!!!! Tycker man var så fri med bebis eftersom man liksom kunde ta med den överallt, fika med sin man, äta middagar osv utan någon som trotsar, springer från bordet, gapar, gnäller, är uttråkad osv.. Ju äldre barnen blir desto mer låst blir man ju och desto högre krav ställs på en som förälder 😅 Man är ju också med barnen 24/7 när de är större och inte sover något längre dagtid.. Mina barn är uppe 06:30-20:00 alla dagar i veckan 😅 Så mitt tips är att verkligen njuta av bebistiden!!! Av tystnaden när bebis sover. Av att kunna lägga ner bebis i vagnen och göra vad sjutton du vill! föräldrarskapet blir sjukt mycket jobbigare med tiden 🙈 Min 5åring är på riktigt inte tyst i en sekund under sin vakna tid, saknar tystnaden haha

    Svara
  • Jag vet att alla barn är olika och att alla människor/ föräldrar är olika och att anledningen till att jag vill svara på din kommentar är att det kryper i mig när jag läser detta (alltså inget mot dig, utan mina egna issues). Mitt barn kunde inte tas med överallt, mitt barn kunde inte hänga på till gym, fika, oändliga promenader och mitt barn sov inte mest hela tiden som bebis. Det tog 3 månader innan jag eller min man fick sitta ned tillsammans och äta middag, lika lång tid tog det innan vi fick sitta ned med sonen i knät utan att guppa konstant, min rygg nuddade inte ett ryggstöd under dessa 3 månader. Så det jag vill ha sagt är att för mig är allt mycket enklare nu med en en 2,5-åring än med en bebis, trots att ”trotsen” är total och han är mer vild än tam. Så allas sanningar är olika, bra att komma ihåg 🙂

    Svara
  • Exakt, samma här! Jag tyckte att det var jättejobbigt när folk sa att bebistiden var sååå lätt och vänta du bara! Hur sjutton skulle jag klara småbarnstiden då, jag som knappt klarade bebistiden? Nu har jag äntligen fattat att bebisar är olika. Vi hade det aldrig sådär enkelt som Natalie beskriver. Jag minns EN gång under hela min mammaledighet som bebisen sov sig igenom en lunch med en vän. Jag minns inte en enda gång att han låg nöjd vaken i vagnen. Andra gick på gymmet och kunde lägga bebisen på en matta bredvid, minns att jag undrade om de bebisarna var från en annan planet. ALLA faser efter 6 mån har varit enklare och enklare, speciellt efter 1 år. Absolut, han är helt galen, men han är 10000 ggr lättare än när han var bebis. Kan vara trösterikt om man har en tuff bebistid tänker jag, att för somliga blir det faktiskt bara lättare och lättare!

    Svara
  • Jaa, verkligen så! Mitt barn är fortfarande en intensiv typ men herregud så mycket bättre allt blivit sedan han på egen hand kunnat få utlopp för sin energi. Man måste få kunna konstatera att spädbarns-/småbarnet iden är inte för alla, vare sig mammor eller bebisar. Och på andra sidan känner jag mig lycklig över att spädbarnstiden är väldigt kort och resten av livet väldigt långt, så mycket tid att njuta för oss! 🙂

  • TACK för dessa svar på Nathalies kommentar. Läser och känner igen exakt. Blev så ledsen först, känner så starkt att jag gick miste om den där första tiden som så många beskriver som fantastisk. Ärligt talat har alla åldrar efter spädbarnstiden med amningen varit lättare. Men har man haft en superkämpig första tid är man också mycket mer härdad när det kommer jobbiga faser längre fram, för inga faser är så tunga att ta sig igenom som den första spädbarnstiden om man inte fick en ”lätt”bebis och en ”lätt” läkning och en ”lätt” amning. Blir ledsen av NJUT, det blir vad det blir och alla gör så gott de kan men njuta får tyvärr inte alla hur mycket de än önskar det.

    Svara
  • Såååå sant.

    Svara
  • Alltså det Nathalie skrev

    Svara
  • Du beskriver känslorna kring att bli mamma så bra! Jag fick mitt tredje barn för 10-månader sedan, och jag minns de första veckorna som om det var igår. Kram till dig ❤️

    Svara
  • Så fint förklarat. Jag tycker det är något vackert att man känner så mycket, att man är så nära sina känslor. Det är något som barn gör med en. Lär en älska på en helt nytt plan men också hur man blir frustrerad/orolig/lycklig på en helt ny nivå. Och det är fan det bästa i hela livet att leva och lära av sina barn.

    Svara
  • Åh vilken fin text! Är också övertygad om att du den bästa mamma Harry kunde ha fått! ❤️

    Svara
  • Tårarna rinner ner, så fint beskrivet❤️ Sitter själv och väntar på bf på torsdag och tänker ömsom att jag e stark sen i nästa sekund bryter jag ihop och undrar vad jag gett mig in på🙈 är självstående i denna process men längtar ihjäl mig och vet att jag kommer bli världens bästa mamma

    Svara
  • ❤️

    Svara
  • ❤️

    Svara
  • Exakt så känns det! Så himla välformulerat, och jag känner igen mig till tusen! Kämpa på, man landar i det tillslut även om vissa dagar är tuffa nu också.

    Kramar från en mamma till en 7-månaders tjej

    Svara
  • Det här var det bästa blogginlägg jag någonsin läst och som någon någonsin skrivit. Fan vad du är bra ❤️

    Svara
  • Wow, mitt i prick med hur det känns att bli mamma! Så fina å sanna ord ❣️

    Svara
  • Födde min son 14/10 och känner igen mig såååå väl! Så skönt att höra att man inte är ensam.
    Varför har man aldrig hört något om den första tiden innan att de faktiskt är riktigt tufft. Älskar att du delar med dig , det får såna som mig som sitter fast i soffan med en sur mjölk bh , mjölstockning , och en äntligen sovandes baby i knät, att inte känna sig ensammast på jorden när solen lyser utanför och alla är ute på picknick. Tack

    Svara
  • Håller inte med 🤭🙈 älskade bebistiden och skulle kunna ha typ 10 bebisar. Nu med två barn på 5 och 2 upplever jag verkligen hur föräldraskapet är extremt krävande och stundtals sjukt jäkla jobbigt!!!! Tycker man var så fri med bebis eftersom man liksom kunde ta med den överallt, fika med sin man, äta middagar osv utan någon som trotsar, springer från bordet, gapar, gnäller, är uttråkad osv.. Ju äldre barnen blir desto mer låst blir man ju och desto högre krav ställs på en som förälder 😅 Man är ju också med barnen 24/7 när de är större och inte sover något längre dagtid.. Mina barn är uppe 06:30-20:00 alla dagar i veckan 😅 Så mitt tips är att verkligen njuta av bebistiden!!! Av tystnaden när bebis sover. Av att kunna lägga ner bebis i vagnen och göra vad sjutton du vill! föräldrarskapet blir sjukt mycket jobbigare med tiden 🙈 Min 5åring är på riktigt inte tyst i en sekund under sin vakna tid, saknar tystnaden haha

    Svara
  • Fast alla bebisar är olika. Jag kunde aldrig lägga ner bebisen i vagnen och gå och fika, då var det skrikfest i 2h. Men det var vad jag hade föreställt mig mammaledigheten, långa promenader med vagnen, fika med kompisar osv.. Men min bebis ville vara nära HELA TIDEN! Bar i bärsjal dygnet runt! Svettigt mitt i sommaren 🤪😅 Men nu när hon är äldre får jag små små stunder för mig själv när hon leker och jag tycker det är så kul att umgås med henne och göra saker tillsammans. Även om jag såklart älskar de där ”tysta” timmarna på kvällen när hon somnat! 👌🥰

    Svara
  • Hear hear!

    Svara
  • Klart att du är världens bästa mamma till Harry!! Tro aldrig något annat.
    Första tiden är mycket upp och ner. Ta hjälp av nära o kära om du behöver…lyssna inte på vad man ”borde göra” utan gör det som känns rätt för er och din familj.
    Hejja oss mammor

    Svara
  • Alltså. Exakt så. Min lille är snart fem månader och det enda jag kan säga är att det blir lättare. Man växer liksom in i rollen som mamma tillsammans med sin bebis, hittar sina egna vägar osv. Fast förstås, ibland står man där igen och ba ”jaha hur fan gör man nu då?” Hahah

    Svara
  • När jag ammade så var jag så skör, ledsen och bröt ihop minst 2 gånger om dagen, mådde piss och minns första tiden som hemskt. Allt blev bättre när jag slutade amma efter 3 månader! Håll ut bara Petra, det blir bättre!!!

    Svara
  • Så fint skrivet Petra! ♥️ Fan vad tufft och kämpigt det är att vara nybliven mamma, men så otroligt häftigt att få tillgång till en ny dimension av sig själv på samma gång! Har själv två grabbar på 4 och 1 år och även om vissa dagar fortfarande är kaos och det låter som en klyscha kan jag bara säga att det faktiskt BLIR lättare med tiden. Och klart han har rätt din kloka man, visst är just du världens bästa mamma till just din Harry! 🌟

    Svara
  • Fick min son i mitten av april efter 4,5 år av försök. Du beskriver allt mitt i prick. Från all oro innan till känslan av misslyckande när jag inte kommer utanför dörren på en hel dag för att INGET klaffar och jag sitter i soffan med ögonen fulla av tårar. Tack för ett träffsäkert inlägg som får mig att känna mig mindre ensam och som en ännu bättre mamma.

    Svara
  • Sitter och ammar min 6 veckors bebis och tårarna rinner efter dina fina och så sanna ord. Det här är min andra flicka men tro mig det känns likadant igen.. tack❤️

    Svara
  • Så otroligt vackert skrivet. Jag kan verkligen relatera till dina ord! Tack för ett bra inlägg ❤️

    Svara
  • Åh Petra! Så fint, tårarna rinner här! Du kunde inte ha beskrivit hur det är bättre!

    Svara
  • ❤️

    Svara
  • Så befriande att höra någon berätta att det bara inte är underbart och enkelt utan också tufft och kämpigt. Samtidigt som det såklart är fantastiskt och maxat med kärlek.

    Svara
  • Bullseye, Petra. Exakt precis så här är det! <3 Hang in there, världens bästa mamma – you got this. Jag fick två bebisar på 11 månader och var en vandrande, gråtande hormonbomb i typ 2 år. Känner igen allt du skrivit om, klippa tungbandet, mjölkstockningar… Och vi ska inte ens börja prata om hur min kropp kändes efter detta. Gah. Men jag läkte, mitt babianunderliv läkte, och hormonerna lägger sig – men oron försvinner dock aldrig över barnen – det är kärlek!!!

    Svara
  • Vilket fint inlägg ❤️

    Svara
  • Så fin och träffsäker text! Tack ❤️ / nybliven mamma

    Svara
  • Jag var precis likadan! Första dagarna fick jag panik av att vara själv med honom och ibland känns det fortfarande som jag inte gör något rätt om han blir otröstligt ledsen. MEN nu är han 1 år och det blir liiite bättre (även om vissa dagar är riktiga orosdagar). Många gånger för att till slut blir en så himla trött och utmattad att en lyckas somna trots att magsjuka eller feber härjar. Och till slut kom en trygg känsla av att vi är ju faktiskt hans föräldrar – och för honom finns det ingen som kan trösta bättre eller ha en varmare famn än vår, så länge vi gör allt vi kan och det bästa vi kan.

    Jag var också så orolig för snutten, så jag tog den och tryckte mot MITT ansikte för att se hur tätt det ska vara för att inte kunna andas – och det ska otroligt mycket till, särskilt om det är i ett luftigt material. Det hjälpte lite för mig. Täcken t ex är ju i ett helt annat material och kan verkligen täppa till.

    Svara
  • Älskar att du skriver ett tårdrypande inlägg om att vara mamma när du i inlägget nedan blev ifrågasatt om ditt plagiat av Alighieris smycken och danska Griegst. Det är så genomskinligt! Du har blivit påkommen med plagiat gällande dina egna plagg, vad är din ursäkt den här gången?

    Svara
  • 🤯

    Svara
  • Så fint skrivet! Känner igen mig precis. Har min lilla snart tre månader gamla pojke här bredvid mig ❤️

    Svara
  • Så vackra ord! Skriv en bok kvinna! Roman, deckare eller vad som! Du kan veklingen skriva så det berör!

    Svara
  • Du är inte ensam❤️ Sen blir nog chocken och stressen värre med första barnet. Lite som att bebisen kommer med en stor fet käftsmäll och säger att nu är jag här och glöm inte bort mig! Stressen av att missa det ”alla andra” gör nu (picknickar, middagar, snygga renoveringar, resor osv osv osv) och det känns som man aldrig kommer blir sig själv/ha det som innan barn igen. Men tro mig, du kommer kunna vara både Petra OCH mamma. Sambon bredde mackor till mig första månaderna så jag kunde ta i kylen..hann liksom inte fixa mat. Fick panik när någon lade upp en snajdig insta brunch. Men när barnen fyllt ett år har jag börjat känna mig som mig själv igen och när dom blir två år är livet liksom som innan barn MEN plus allt härligt som barnen medför😍 Andra barnet var inte alls samma chock. (Sen kommer trots och oro för annat än bebissaker men det är en annan sak) Långt inlägg men vill bara säga att vi har alla varit där! (Och dom som har uberlätt första tiden och glider igenom första månaderna..vänta ni😂😘

    Svara
  • Åh Tack vad jag behövde läsa dehär! Både skrattade och grät när ja läste inlägget, sitter med min 7 veckors bebis och känner igen mig i allt. Det är så tufft och kämpigt vissa dagar och alla på sociala medier ser ut att ha det så enkelt även fast man någonstans förstår att så inte är fallet! Vi mammor är så grymma!!

    Svara
  • Så fint skrivet! Kom flera tårar när jag läste vad Markus sa till dig. Så fin han verkar vara!

    Svara
  • Oj vad fint skrivet och igenkänningsfaktorn är hög när man har en liten 5-månadersbebis hemma ♥️

    Svara
  • Så fint! Började lipa av ditt inlägg för det stämmer så väl!❤️

    Svara
  • Petra, detta var ett så fantastiskt fint inlägg. Tack för din ärlighet och öppenhet! Klart att du är världens bästa mamma. Det fattar man ju! Kom en liten tår av att läsa haha. Ta hand om er <3

    Svara
  • Så fantastiskt, skriver min kommentar med tårar i ögonen! Älskar att du är så öppen, kämpa på, du är grym!

    Svara
  • Det här berörde mig verkligen. Nu förstår jag vilken skicklig skribent du är. Kämpa på!

    P.S. Inläggaidé på köpet: hur stöttar man som syster, eller annan släkting, en nybliven mamma bäst?

    Svara
  • Såå vackert & ärligt. Och sant. Känner igen mig i allt du säger. Kämpa på, du är bästa mamman till just er son <3 hälsningar, Emma, 3-barnsmamma

    Svara
  • Detta är nog det finaste du någonsin skrivit! Jag kan lova dig med hela mitt hjärta att för varje dag så kommer det bli lite lättare. Men när man är uppe i det så är det inte direkt det man tänker. ”Att de kommer bli lättare” men vet du vad du gör ett fantastiskt jobb! Att bli mamma är det svåraste, roligaste och finaste jobbet man kan ha. Men som du säger där kommer inget facit och det är en enda stor gåta att lista ut de där små rackarna. Men du gör ett fantastiskt jobb! Herregud min är 4 månader och jag är inte ena hälften så fräsch som dig. Men du är mitt goals så de kommer 😉

    Svara
  • Bland de finaste definitioner av att vara just mamma. En förebild är du Petra som pratar om alla sidor och inte förskönar ❤️❤️❤️

    Svara
  • Jag känner med dig i allt du skriver. Vi har en liten tjej på snart 4 månader. Känner mig som fucking superwoman ena stunden för att sedan bli helt ängslig. Men i ärlighetens namn var de första två månaderna var värst. Kämpa på, det blir lättare ❤️

    Svara
  • Så otroligt fint! Känner igen mig i varje ord ❤️

    Svara
  • Gråter! Det var väldigt fint skrivet och jag kände precis likadant för 2 år sedan då vi fick vår dotter. Är alltid tuff i arbetssituationer men att vara mamma är fasen det svåraste jobb man kan ha!!

    Svara
  • Vilken duktig skribent du är Petra! Jag har aldrig kommenterat på din blogg men det här var utan tvekan det finaste jag läst på länge.

    Vilken flashback till när vi fick vår dotter, du satte verkligen ord på alla känslor. Och snart ska vi ha ett barn till och vet inte ens hur jag ska börja förbereda mig på känslostormen…

    Svara
  • Mitt. I. Prick. ❤❤❤ så fint och så igenkännande. Kram

    Svara
  • Detta var det vackraste du skrivit Petra ♥️

    Svara
  • Nu gråter jag Petra. Heja dig, du är världens bästa mamma till er lilla kille. ❤️

    Svara
  • Gud vad bra du beskriver det, på pricken så jag känner! Massa kramar till dig!

    Svara
  • Så fint skrivet. Lyssnar på mitt tredje barns andetag, min andra dotter, o minns det som igår när hon föddes o var ny för ett år sedan. Ja jag minns när de alla var nya. Mina fina barn. Min lilla skock. O din fina fina Harry

    Svara
  • Kunde varit jag! Förutom att pappan till min dotter inte är med i bilden, (men istället min fantastiska mamma som hjälpt mig sedan dag 1.) så är igenkänningen total.

    Svara
  • Precis så Petra ❤️

    Svara
  • Hejja dig!
    Man alltså vad är köttballongen? Ha ha har aldrig hört talas om det😂

    Svara
  • Exakt så! Från en annan nybliven mamma 🙂

    Svara
  • Så fint och träffsäkert och det enda jag kan tänka är ”you’re doing it, mama” ❤️ Allt det bästa för ditt barn och er lilla familj, hur stort eller svårt det än kan vara, så GÖR du det och det är ta mig sjutton alltid bra nog – hur många tårar det än krävs i badrummet. Heja dig!

    Svara
  • Så fint, heja dig du är grym! Och heja din man för såna fina ord när du behövde det som mest!

    Svara
  • Så fint och bra skrivet Petra! Ammar min 5 dagar gamla bebis just nu och tårarna rinner, det är verkligen exakt så som du beskriver det. Kram 🤍

    Svara
  • Att kroppen skulle återhämta sig tog längre tid än vad jag hade väntat mig. Tyngdkänslan höll exempelvis i sig för mig under rätt lång tid.

    Jag och vännerna har pratat mycket om det. En i gänget kissade exempelvis på sig varje gång hon reste sig upp första veckorna, vilket var normalt.

    Sen är det bäckenbotten som är alldeles utsliten, magmuskler som inte existerar, stygn som kliar och svider, sedan ärr som stramar osv.

    Det mesta tänker jag faktiskt går över av sig själv men det tar mycket längre tid än man räknat med och det är större påfrestningar efter förlossningen än man kan ana.

    Svara
  • Ja fy fan vad ont man hade i kroppen dagarna efter förlossningen. Usch! Det i kombo med massa känslor, oro, glädje mm…sjukt att man ändå bara gör och klara av det på nåt sett!

    Svara
  • Känner igen mig i vart enda ord du skriver! 💜

    Svara
  • SPOT ON! Med båda barnen..Detta är det finaste Du skrivit! Tror att så många känner igen sig! Alla känslor, att inte ta sig utanför dörren, hålla upp fasaden, orka med besök, ont överallt, blöda, amma, osv osv.. Det blir bättre! Alla mammor därute som gråter och tänker att Ni inte orkar, att det gör ont i brösten, att ni aldrig slutar blöda, eller ni som väntar på att få träffa Ert barn- Ni är grymma!

    Svara
  • Så himla fint ❤️

    Svara
  • Jättefin beskrivning som träffade denna nyblivna mamma som också trodde att hon skulle vara stencool. Fick Istället en uppenbarelse att ”nu ska jag oroa mig för denna lilla kille i hela mitt liv”. Men nu är han 3 mån och jag är lite lugnare, men kärleken till bebben om möjligt ännu större – den verkar växa för varje dag som går❣️

    Svara
  • Detta känns som ett väldigt fint och ärligt inlägg Petra, jag har följt dig länge och beundrar din kreativa sida när det kommer till färg och form. Det är tuff tid nu och det känns som med detta inlägget vågade du visa det och inte en Instagram-vänlig version. Jag följer dig för att du är du och inga målande bloggskrifter Slår detta genuina Inlägg. Jag vill gärna se mer på denna sidan av dig. Ibland finns det finaste i den enklaste form, att landa i sig själv och skriva öppenhjärtligt.

    Svara
  • Känner igen mig så väl, vad vi mammor kämpar! Du/Vi är aldrig ensamma! (jag glömmer dock ofta bort att påminna mig själv om detta). Idag är jag tvåbarnsmamma och livet är en fantastisk bergochdalbana. Tack för att du delar med dig!

    Svara
  • Gud vad fint och ärligt skrivet av dig Petra ❤️ Så modigt och välbehövligt att dela med sig av. Det här hade ju ingen förberett en på, det skrivs bara om en mysig och härlig bäbisbubbla. Mitt ena bröst gjorde oxå fruktansvärt ont, kändes som nålstick när hon började suga. Efter någon månad blev det dock bättre! Det kommer det bli för dig oxå 🤗 Sköt om dig och dina 3 pojkar 💙💙💙

    Svara
  • Total transparens och äkthet i dessa ord och känslor. Sitter här med tårar som rullar ner för kinderna rätt ner i morgonkaffet. Så mycket igenkänning. Men aldrig att jag lyckats beskriva det så vackert och stormande känslofullt som du.

    Svara
  • Jag kommenterar sällan. Men vill ändå ta mig tid och skriva att jag berörs väldigt mycket av ditt inlägg. Jag känner igen mig. Jag vill säga till dig att du duger, du gör så gott du kan och det räcker. Och, det blir bättre. Och lättare.

    Svara
  • Fint skrivet ❤️👼🏼 Fick en tår i ögat när jag läste din text. Väntar själv på min första bebis. Bara drygt 1 månad kvar innan han tittar ut.

    Förstår att livet kommer bli helt annorlunda på många sätt och att man inte alltid kommer känna sig chill och säker i rollen som mamma.

    Men man gör så gott man kan ❤️

    Svara
  • Tack för inlägget, behövde läsa detta, har en två veckor gammal bebis och känner likadant med allt. Lätt att tro att mammor på Instagram inte har såna här problem/ känslor när man får se fina bilder och så sitter man själv hemma och undrar hur de ens hann sminka sig

    Svara
  • Fick min dotter för ett år sen och det du skriver är så träffsäkert att jag sitter här och gråter! Känner så igen mig i det du skriver. Varje dag innehåller mer känslor än man kan föreställa sig finns. Hade också det otroligt tungt med amningen i början men det blev bättre (även fast jag haft ont till och från hela tiden) och var så värt allt kämp. Du är helt klart världens bästa mamma för Harry!!

    Svara
  • Snälla ge honom inte 3 förnamn. Har varit nog så jobbigt för mig. Och 2 efternamn. Tänk på alla pass, boarding, passkontroll. Att själv komma ihåg alla namn. Jag vet, som väldigt resande under många år medflera bárn

    Svara
  • Gud vilken fin text, jag som är 0% intresserad av barn rycktes tom. in i den. Kämpa på Petra, du är grym! <3

    http://johannagrahn.se

    Svara
  • Åh nu börjar jag gråta. Så himla fint skrivet och jag relaterar till allting!!! Går igenom precis samma sak just nu. Så skönt att läsa!

    Svara
  • Kämpa på och vad du än gör så vet att du fòr det grymt bra oavsett….

    Svara
  • Har följt dej sedan den tid då man fick se dig ta selfies i ditt flickrum och gick under namnet ”shecity”. Med andra ord troligtvis mer halva mitt liv. Vi har gått från att vara tonåringar tillsammans, till unga singeltjejer, flickvänner, fästmöer, fruar och nu mammor.

    Och aldrig har du fått mej att gråta och känna igen mej så väl❣️ Du är inte ensam.

    Vad det gäller amningen, har du testat amningsnapp? Trots att vi klippte min sons tungband fick jag använda amningsnappen tills dess att han var fyra månader och han själv kunde få till ett bra grepp.

    Vi hade en doula och hon sa att man ska se amningen är en fjärde trimester som varar lika länge som en graviditet, då förstod jag inte vad hon menade. Men det gör jag nu, så istället för en push-present så försöker jag sälja in amnings-present😜

    Lycka till och ta en dag i taget! Och tack för ett fint inlägg!

    Svara
  • Det finaste jag läst på länge. Ärligt och jag känner igen mig i vartenda ord. Det var exakt samma känslor i mig när jag fick mitt första barn. Harry kan vara glad som fick födas ur just din fiffilura.

    Svara
  • Åh Petra, vilket fantastiskt och ärligt inlägg! Jag har inga barn idag men ser fram emot det en dag! Men har redan nu haft mycket oro och tankar kring att bli mamma. Jag har verkligen uppskattat allt du skrivit genom din graviditet och efter att lilla Harry kommit till världen, du har liksom satt alla känslor, stora som små på kartan! Och det är ju så viktigt att man faktiskt tar upp även de ”jobbiga” känslorna som det innebär att bli mamma ger! Fortsätt med det, du är bäst❤️

    Svara
  • Du rockar världen Petra! Sänk kraven och ta dagen som den kommer. Puss <3

    Svara
  • ÄLSKAR din blogg Petra, är inne flera gånger om dagen och längtar efter nya inlägg MEN dom bästa inläggen tycker jag ändå är dom där du är så här öppen och personlig. Just för att du är är sån glädjespridare och positiv människa. Att läsa om att du också går igenom jobbiga stunder där du blir skör är nått helt annat, så tack för det SUPERMAMA <3

    Svara
  • Vad fint att du skriver om den här känslan. Känner likadant <3 sitter här med min 5 veckors gamla bebis sovandes på bröstet. Den bästa känslan. Men som ofta är grinig och inget hjälper och man känner sig värdelös och undrar vart facit och chef är.
    Apropå oron, såg serien babies på netflix. I första avsnittet tror jag det var pratar dom om anknytning och oxytocin. Men också om att hos mamman går amygdalan igång i hjärnan när vi får barn, ett center som har med oro att göra, för att vi ska vara på spänn hela tiden och se till att barnet har det bra. Det är biologiskt. Och pappan har inte den aktiveringen, kanske för att han ska kunna vara ”ute och jaga”… Även de lugnaste coolaste personerna kan bli jätteoroliga, vet att Janni Deler pratat om det också.
    We can do it!

    Svara
  • ❤️❤️

    Svara
  • ❤️

    Svara
  • Så fina ord! Hög igenkänningsfaktor på mycket. Vill bara säga heja dig ❤️

    Svara
  • Men gu så fint!

    Svara
  • ❤️

    Svara
  • ❤️

    Svara
  • Bästa inlägget du skrivit! ❤️ så otroligt fint, modigt och ärligt. Jag är i vecka 26 nu och jag blev typ mer exalterad till att bli mamma efter det här inlägget. Det verkar vara så gränslöst mycket kärlek och kaos ❤️

    Svara
  • Wow vad fint skrivet! Så on point! Blev verkligen berörd och känner sån igenkänning. Tack Petra för dina ord.

    Svara
  • Petra, det finns ersättning om amningen inte funkar. Man ska inte känna sig misslyckad om man väljer att ge ersättning istället för att amma. Ersättningen va både min, min dotter och min sambos bästa vän när amningen inte ville funka. Jag blev en lycklig mamma, min dotter blev en mätt och nöjd bebis och min sambo kunde avlasta en mycket ledsen och frustrerad mamma. Harry är världens gulligaste och jag beundrar dig hur du kämpar! Kram

    Svara
  • du behöver inte amma det är så himla laddat med amningen det tror jag inte det hade varit om det vore män som ammade…Jag började efter att ha kämpat ett par månader med ersättning och vilken lycka för alla.

    Svara
  • Wow vilken text 💕💕💕

    Svara
  • Så fint och ärligt skrivet, kan skriva under på exakt allt. Jag har också varit den starka, men sen jag fick min tjej gråter jag åt.. ALLT.
    ”Åh nu gråter mamma igen”.
    Känns som att man vaknade på riktigt när man fick henne i famnen.

    Ps. Tveka aldrig på att din nya chef heter Harry, det blir tydligare med åren 😅

    Svara
  • Åh den där första tiden som är så fantastisk och fruktansvärd på en och samma gång. Fick ett extra besök på bb där jag bröt ihop och frågade när jag skulle slippa ha sån ångest av tanken på att någon av oss (jag och min älskade älskade bebis, min man var inte med i den katastroftanken 😂) skulle dö någon gång. Och ja, jo, en dag ska ni ju dö Ida. Men våga lita på att ni ska leva tillsammans först ❤️

    Svara
  • Detta var typ det finaste jag läst på länge, tårar.

    Svara
  • Jag har alltid gillat ditt unika sätt att utrycka dig i text men denna gång överträffade du dig själv med hästlängder! Kändes ändå in i hjärtat!

    Svara