06:30 | augusti 23, 2019
Positanos bästa beachclub One Fire, Svårflirtad lunch på Da Adolfo, flygande mikrofon och oväntad vänskap!
Viva la italia! Nu drömmer vi oss tillbaka till dagar av rosé, inga måsten och klarblått vatten.
Vi gick 800 något trappsteg ner från vår lägenhet, på skakiga ben nådde vi äntligen slutdestinationen One Fire. Första gången jag var där var 2015 (läs det blogginlägget från One Fire här), det var exakt sig likt. Älskar verkligen den här beachcluben, som är sådär lagom festlig och beläggen på klippor. Är nog mer en klipptjej än sandstrand.
Drog på mig min favoritbikini från Ganni med matchande bågar som vilade på nosen från Chimi. Till lunch blev det en tonfisksallad som sköljdes ner med – gissa… Ja! Ett iskallt glas rosé.
Lorpan var extra festlig i sin nya fyndade citrusskjorta som jag la vantarna på inne på Asos.
Tack och hej One Fire, we love you.
Sedan besteg vi berget hem med den här pittoreska vyn som scenografi. Den behövdes när svetten rann som en okontrollerbar diarréattack längst med ryggraden.
På kvällen traskade vi ner till en restaurang som låg ett stenkast ifrån oss i Praino som heter Kasai. Det visade sig vara samma ägare som grundarna One Fire. Maten var helt fantastisk, den här köttbiten gick inte av för hackor – att de dessutom tog ifrån knäna när de hyvlade tryffeln ger dem en stjärna i min bok.
Dagen efter hoppade vi på båten i hamnen i Positano för att ta oss till Da Adolfo. Det kan nog utan tvekan vara den mest svårbokade restaurangen/beachcluben. Att ringa dit är ett helvete – du kommer inte fram. Ungefär lika lätt som att få tag i Norwegians förlorat bagage avdelning, helt omöjligt med andra ord. Mitt bästa tips är att ringa från ett italienskt nummer eller be hotellet boka lunchbord. Har du ingen bokning får du förbereda dig på att vänta en bra stund i gassande solsken nere i hamnen där du blir hämtad med deras båt. Och om du väl får en plats på båten är det tack vare vassa armbågar, det är bara att lägga ditt svenska manér åt sidan, kösystem och regeln ”jag var först” existerar inte.
Glöm inte att boka solstol när du ringer. Så här såg det ut när vi var på Da Adolfo 2015.
De kan nog ha kustens finaste solstolar.
Alltid ett dopp innan lunch, det är sedan gammalt. Oskar ropade in bordets bästa förrätt.
Sedan var det dags för pasta i stora lass.
Därefter träffade vi årets roligaste familj som var där på familjesemester. Lunchen blev en fest med svenska snapsvisor, grappa i överflöd och kärlekshyllningar. Vi satt vid det långbordet tills de stängde eller okej, vi fick till och med serveringsförbud, haha. När vi skulle beställa sangria sista gången var Oskar tvungen att stå på ett ben i tio sekunder innan de tog emot beställningen, haha. Mitt i allt när Carro skulle hålla tal kom en mikrofon flygande från ingenstans, vi trodde att den kom från restaurangen men sedan visade det sig att en av gästerna hade med sig den i sin strandväska. Riktigt sjukt, haha.
Finns det något roligare än att springa in i helt fantastiska människor på semestern. Vi bestämde att vi skulle hälsa på dem i Mexico.
Vi hade lite för trevligt för att sluta umgås så vi bestämde oss för att fortsätta lära känna varandra i deras magiska villa som de hyrt med Positanos finaste utsikt. Kvällen slutade med poolfest och middag hos dem innan vi rullade hemåt efter en dag fylld av överraskningar.
Japp, gänget nu har vi bara ett inlägg kvar från Italien. Det bränner vi av imorgon tycker jag.
12:17 | augusti 13, 2019
Prisvärt boende i Praiano, Lunch på Il Pirata och middag på Next2 i Positano.
Nämen, nu är vi digitalt i Italien igen. Efter en fem timmars bilresa från Toscana sladdade vi in i Praino lagom till en sen lunch. Så vi kastade in väskorna i vårt Airbnb boende som var över förväntan. Carro hade snokat upp den här lyan för en helt rimlig peng. När vi skulle boka var nästintill alla hotell fullbokade – och mitt i allt kom den här lägenheten upp som ett brev på posten. Vi betalade 3300 per person för fem nätter. Riktigt bra. Den hade två stora terasser och en enorm balkong med utsikt över Positano. Rekommenderar den varmt, den äldre damen som ägde den var så gullig – och kom ner med färska tomater från hennes odling och färska ägg på morgonen. Bara en sådan sak.
Snodde bilderna från deras Airbnbsida, men visst är det idylliskt. Sedan är ju inredningen inne, inte speciellt uppdaterad, men det var rent och fräscht. Dessutom älskade jag att köket låg i anslutning till terassen, så medan man gjorde frukost eller när Oskar och Markus lagade middag hemma en kväll kunde jag och Carro sitta och marinera oss i rödpang men ändå vara en del av deras matlagning.
Däremot får ni inte avsky att gå i trappor, för den är belägen ganska högt upp. Men det är värt det alla dagar i veckan för utsikten.
Vi skyndade oss ner för att hinna med en sen lunch på Il Priata. En grym beachclub som ligget beläget på klippor precis vid vattnet i Praino som är grannbyn till Positano.
Jag och Lorpan delade på en burrata med tryffelkräm. Markus gillar egentligen inte att dela mat, då han är uppvuxen med massa brorsor och var tvungen att armbåga sig fram för maten, haha. När de bakade bullar hemma, kunde han ibland slicka på hela plåten för att få alla bullar för sig själv. Rimligt.
Till varmrätt smällde jag en skaldjurspasta.
Hoppade i mitt senaste tillskott i bikinigarderoben från Valerie. Den här siluetten är verkligen en vinnare för kroppen. Hög midja och off shoulder med volang – en riktig favoritkombo på semestern.
Vi hade gjort en sen middagsbokning på Next2 i Positano, som jag och Lorpan åt på sist vi var på Amalfi. En taxi in från lägenheten till Positano tar tio minuter en kvart beroende på trafik. Restaurangen ligger en bit upp, så bered dig på uppförsbacke. Den har ingen direkt utsikt, men maten är värt varenda svettpärla.
De här högrevsbollarna var mmmmmmmmmmmmmmmm…..
Japp, det var första dagen i Positano!
I betalt samarbete med Refunder
20:27 | juni 13, 2018
Mina smultronställen i Europa: Comosjön, Piemonte, Gardasjön, Positano, Marbella, Grekland, Åhus.
Nu närmar sig äntligen semestern med stormsteg. Om ni inte bokat er semester eller är lite kluvna vart det bär av så tänkte jag tipsa om några av mina bästa smultronställen.
Dessutom har Refunder styrt upp så två av er läsare kan vinna varsitt presentkort på Hotels.com till ett värde av 2500 riksdaler, vilket behövs i dessa tider, när det känns som man har hål i fickorna och pengarna bara springer iväg. Vi avverkar det roligaste först såklart – utlottningen!
Hur du tävlar?
Bli medlem på Refunder (du kan tävla även om du redan är medlem). Och svara på en fråga för att vara med i utlottningen!
Klicka här för att komma till tävlingen!
Sedan jag började med Refunder så har jag inte bara fått tillbaka ett flertal hotellnätter i återbäring, utan har dessutom kombinerat deras briljanta erbjudande med hotels.com reward – boka 10 nätter få 1 natt tillbaka för snittpriset av de genomförda bokningarna. Wining, nu senast när jag och Lorpan åkte ner för att spana på vårt bröllopsställe bodde vi två nätter i Aix en Provence helt ”gratis” på ett riktigt bra hotell.
Jag har så många kompisar som frågar om Refunder verkligen ”fungerar”, ”vad är hållhaken”. Det finns ingen.
Refunder får en kickback på försäljningen från bolagen som de sedan väljer att dela med sina kunder. På samma sak som bloggare tjänar pengar på annonslänkar.
Okej, bara för att visa hur det fungerar. Just nu har jag 1655 kronor som jag kan föra över till mitt bankkonto. Under de tre åren som jag haft Refunder har jag fått tillbaka hela 15 536 kronor!!! Pengar som jag annars aldrig hade sett röken av. Haha, jag har bokat kompisars hotellnätter när vi har åkt ett större gäng utan att reflektera över att jag fått pengar tillbaka.
Så om du installerar deras widget, så behöver du inte ens gå in på Refunder. Utan varje gång du är i en webshop som är kopplad till Refunder så kommer det upp en ruta i ena hörnet ”Aktivera återbäring” – och när köpet är gjort sätts pengarna in på ditt Refunderkonto som i sin tur du kan överföra direkt till ditt vanliga bankkonto. Så jäkla smidigt.
Så här ser rutan ut som poppar upp när du går in på några av deras ansluta butiker. Så klickar du bara i ”Ja, tack” så hamnar pengarna på ditt konto.
Ett hotell som jag verkligen vill återvända till är Casa Cook på Rhodos. Åk dit med din partner och njut av att bara vara med varandra i er avskärmade del av poolen, som alla rum har. Har nog aldrig känt mig så utvilad som efter de fem nätterna. Hotellet är barnfritt, har en dj som spelar soft lounge under dagarna och en helt magisk restaurang.
Om dryga veckan bär det av till Italien igen, närmare bestämt Villa la Madonna i Piemonte. Sist vi var där så plankade vi in för en middag. Men den här resan ska vi spendera fyra hela dagar boendes på hotellet.
Pilla mig i naveln, läsa alla böcker jag inte hunnit med, släcka törsten med en läskande drink eller två.
Äta pasta som simmar i ett hav av tryffel.
Och umgås med bästa vänner.
Precis för nästan exakt ett år sedan var vi i Comosjön, som var bland det vackraste jag sett. Storslagen natur, kilometerhöga berg, klarblått vatten och den bästa färska pastan jag satt mina tänder i. Bland de flertalet vackra städerna som är utspridda längs kanten av Comosjön är Varenna ett av de charmigaste.
Om ni ska till Como måste ni besöka Crotto dei platani, be att få ett bord precis vid vattnet.
Ett annat måste är Comos pampigaste hotell Grand hotell Tremezzo (se alla bilder här). Vi hade inte råd att bo där, men vi hade råd med en lunch, haha. Och lyckades flirta till oss en rundtur på hotellet.
Jag frågade snällt om de kunde visa mig ett av deras omtalade rum som florerat runt på Pinterest. Japp, lika fint IRL.
Deras pool belägen ute i sjön går inte av för hackor den heller.
Det blev pussar, mat och drinkar för hela slanten.
Gardasjön var minst lika pittoreskt, med förtrollande kulisser. Har inga klagomål på den rosa kvällsrodnaden som färgade himlen varje kväll.
Vi hade hyrt det här makalösa huset med utsikt över hela Gardasjön. Bäst av allt? Det var inte så dyrt som man kan tro av bilderna. Vi var de första som hyrde huset på Airbnb, första tanken var att vi skulle bli blåsta och att huset inte fanns, allt kändes nämligen lite för bra för att vara sant.
Kommer minnas den här utsikten för resten av livet.
Färsk pasta, risotto i flamberad ost som sköljdes ner med fylligt runt rödpang.
Att få en del av den svenska sommaren tycker jag också är ett måste. Även om vi fått mer sommar än på länge bara i maj. Fler år i rad har somrarna spenderats i Åhus tillsammans hos Mathildas föräldrar.
Spela minigolf!
Hela Skåne kryllar av mysiga små mysiga butiker med närodlat.
Picknick på stranden.
Galna kvällar på Handelsbaren.
Okej, nu åker vi tillbaka till Italien igen! För några år sedan var vi i Positano som ligger på Amalfikusten – det var som att kliva rakt in i en sagovärld! Helt klart en av mina bästa semestrar.
Vi var på pittoreska beachklubbar med genomskinligt vatten. Och lapade sol i rosa uppblåsbara solsängar.
Hade stråhatt och drack vattenmelondrinkar hela dagarna.
Åkte båt i solnedgången.
Vi hann med två dagar på Capri också. Den ön är så vacker, men turstig. Så det gäller att gå till rätt ställen. Vi bodde uppe i Anacapri som låg 10-15 minuter bort från hamnen på ett litet botiquehotell.
Vi var på två riktigt bra beachklubbar och massa bra resturanger. Il Riccio var en av mina favoriter.
Marbella är ju en återkommande favorit. Graanen, min kusin och en av mina närmsta vänner, har nämligen hus där. Så det har blivit en tradition att vi åker ner varje år, samma vecka.
Det finns många turisthak i Marbella. Så det gäller att orientera sig rätt för det finns riktigt många guldkorn.
En riktigt grym lunchresturang/beachklubb som är lite ”local” och anonym är El Ancla.
Lunch på Pedros!
Ett annat riktigt grymt strandställe som inte så många vet om är Sylt. Grym mat, grymma solstolar och fin strand!
Ett ställe som ligger nära Graanen på ”The golden mile” är Trocadero. Sjukt trevligt beachhäng och grym mat! Deras Paella är magisk!
Om ni gillar asian fusion (jag är ju besatt) så måste ni till Tahini! De har en misosoppa med tryffel som jag brukar drömma om och helt makalös sushi.
08:27 | juli 10, 2015
Da Adolfo, Makrill & Utsikt över Positano
Sista dagen tog vi båten ut till Da Aldolfo som vi blivit tipsade om. Det var världens kö till båten. Så se till att reservera lunchplats, om ni ska dit. Alla båtar till alla beachhäng går nere från hamnen i Positano och är gratis.
Dessutom får du se staden utifrån. Vilket är ett måste – vyn är så vacker. Så häftigt att alla husen är byggda på höjden.
Spartanskt ställe som vid första ögonkastet inte ser mycket ut för världen. Men som har den bästa fisken du ätit. Juste, ni måste boka solstolar med (glöm inte det!).
Det finns inga menyer utan man väljer från en stor anteckningstavla på en stenvägg.
Vi började med två förrätter. Tonfisk med lime.
Och en fisk som jag faktiskt inte minns var det var, men som var otroligt god som serverades med olivolja, vitlök och persilja. Allt man behöver om ni frågar mig.
Till varmrätt valde vi grillade grönsaker…
Och makrill, som var ljuvlig. Jag brukar inte ens vara speciellt förtjust i makrill.
Sedan var det dags att traska ner till solbäddarna igen. Sista dagen var det ganska mulet. Det kanske var tur, vi hade fått rätt mycket sol de åtta första dagarna.
Jag hade på mig min favorittunika från H&M Studio, väska från Hemtex, solglasögon från Dior och skor från Tory Burch.
Visst är sandalerna fina? Köpte dem i NYC när jag var där.
Och hur snyggt är det här cola light samarbetet?
Sedan tog vi båten hem och traskade upp för vår långa backe till hotellet. Det gör inget att svetten fullkomligt rinner för det finns så himla mycket att vila ögonen på.
Jag har aldrig sett en vackrare stad än Positano. Jag minns att jag såg en bild på Positano i Net-a-porters tidning för något år sedan och sedan dess har jag varit besatt. Är så glad att jag fick med mig min kille, min bästa kompis och Robin till mitt drömresmål.
00:56 | juli 6, 2015
Positano, Conca D'oro, Spiaggia del Fornillo
Nu har vi varit i Positano i två dagar. Vi bor högst upp i bergen, på ett hotell som heter Conca D’oro. Det är helt magisk utsikt. Men förbannat många trappor upp, haha. Fruktansvärt bra för lilla stjärten.
De två senaste dagarna har vi hängt på en beach som heter Spiaggia del Fornillo. Väldigt italiensk och inte lika turistig. Den ligger 558 trappsteg ner (med det menas också att det är 558 trappsteg upp).
Så fina färgglada parasoller.
Känns som ett gammalt Italien, som att tiden stått still.
Jag och Tilda.
Hej min jävla snuttkorv!
På luncherna har vi lekt med chica. Ställets snuttiga hund.
Som mer än gärna delade ut pussar hela lunchen. Imorgon ska vi till en beach club som ligger längst kusten, bara ett stenkast bort dit man tar sig med båt.