06:30 | augusti 23, 2019
Positanos bästa beachclub One Fire, Svårflirtad lunch på Da Adolfo, flygande mikrofon och oväntad vänskap!
Viva la italia! Nu drömmer vi oss tillbaka till dagar av rosé, inga måsten och klarblått vatten.
Vi gick 800 något trappsteg ner från vår lägenhet, på skakiga ben nådde vi äntligen slutdestinationen One Fire. Första gången jag var där var 2015 (läs det blogginlägget från One Fire här), det var exakt sig likt. Älskar verkligen den här beachcluben, som är sådär lagom festlig och beläggen på klippor. Är nog mer en klipptjej än sandstrand.
Drog på mig min favoritbikini från Ganni med matchande bågar som vilade på nosen från Chimi. Till lunch blev det en tonfisksallad som sköljdes ner med – gissa… Ja! Ett iskallt glas rosé.
Lorpan var extra festlig i sin nya fyndade citrusskjorta som jag la vantarna på inne på Asos.
Tack och hej One Fire, we love you.
Sedan besteg vi berget hem med den här pittoreska vyn som scenografi. Den behövdes när svetten rann som en okontrollerbar diarréattack längst med ryggraden.
På kvällen traskade vi ner till en restaurang som låg ett stenkast ifrån oss i Praino som heter Kasai. Det visade sig vara samma ägare som grundarna One Fire. Maten var helt fantastisk, den här köttbiten gick inte av för hackor – att de dessutom tog ifrån knäna när de hyvlade tryffeln ger dem en stjärna i min bok.
Dagen efter hoppade vi på båten i hamnen i Positano för att ta oss till Da Adolfo. Det kan nog utan tvekan vara den mest svårbokade restaurangen/beachcluben. Att ringa dit är ett helvete – du kommer inte fram. Ungefär lika lätt som att få tag i Norwegians förlorat bagage avdelning, helt omöjligt med andra ord. Mitt bästa tips är att ringa från ett italienskt nummer eller be hotellet boka lunchbord. Har du ingen bokning får du förbereda dig på att vänta en bra stund i gassande solsken nere i hamnen där du blir hämtad med deras båt. Och om du väl får en plats på båten är det tack vare vassa armbågar, det är bara att lägga ditt svenska manér åt sidan, kösystem och regeln ”jag var först” existerar inte.
Glöm inte att boka solstol när du ringer. Så här såg det ut när vi var på Da Adolfo 2015.
De kan nog ha kustens finaste solstolar.
Alltid ett dopp innan lunch, det är sedan gammalt. Oskar ropade in bordets bästa förrätt.
Sedan var det dags för pasta i stora lass.
Därefter träffade vi årets roligaste familj som var där på familjesemester. Lunchen blev en fest med svenska snapsvisor, grappa i överflöd och kärlekshyllningar. Vi satt vid det långbordet tills de stängde eller okej, vi fick till och med serveringsförbud, haha. När vi skulle beställa sangria sista gången var Oskar tvungen att stå på ett ben i tio sekunder innan de tog emot beställningen, haha. Mitt i allt när Carro skulle hålla tal kom en mikrofon flygande från ingenstans, vi trodde att den kom från restaurangen men sedan visade det sig att en av gästerna hade med sig den i sin strandväska. Riktigt sjukt, haha.
Finns det något roligare än att springa in i helt fantastiska människor på semestern. Vi bestämde att vi skulle hälsa på dem i Mexico.
Vi hade lite för trevligt för att sluta umgås så vi bestämde oss för att fortsätta lära känna varandra i deras magiska villa som de hyrt med Positanos finaste utsikt. Kvällen slutade med poolfest och middag hos dem innan vi rullade hemåt efter en dag fylld av överraskningar.
Japp, gänget nu har vi bara ett inlägg kvar från Italien. Det bränner vi av imorgon tycker jag.
12:17 | augusti 13, 2019
Prisvärt boende i Praiano, Lunch på Il Pirata och middag på Next2 i Positano.
Nämen, nu är vi digitalt i Italien igen. Efter en fem timmars bilresa från Toscana sladdade vi in i Praino lagom till en sen lunch. Så vi kastade in väskorna i vårt Airbnb boende som var över förväntan. Carro hade snokat upp den här lyan för en helt rimlig peng. När vi skulle boka var nästintill alla hotell fullbokade – och mitt i allt kom den här lägenheten upp som ett brev på posten. Vi betalade 3300 per person för fem nätter. Riktigt bra. Den hade två stora terasser och en enorm balkong med utsikt över Positano. Rekommenderar den varmt, den äldre damen som ägde den var så gullig – och kom ner med färska tomater från hennes odling och färska ägg på morgonen. Bara en sådan sak.
Snodde bilderna från deras Airbnbsida, men visst är det idylliskt. Sedan är ju inredningen inne, inte speciellt uppdaterad, men det var rent och fräscht. Dessutom älskade jag att köket låg i anslutning till terassen, så medan man gjorde frukost eller när Oskar och Markus lagade middag hemma en kväll kunde jag och Carro sitta och marinera oss i rödpang men ändå vara en del av deras matlagning.
Däremot får ni inte avsky att gå i trappor, för den är belägen ganska högt upp. Men det är värt det alla dagar i veckan för utsikten.
Vi skyndade oss ner för att hinna med en sen lunch på Il Priata. En grym beachclub som ligget beläget på klippor precis vid vattnet i Praino som är grannbyn till Positano.
Jag och Lorpan delade på en burrata med tryffelkräm. Markus gillar egentligen inte att dela mat, då han är uppvuxen med massa brorsor och var tvungen att armbåga sig fram för maten, haha. När de bakade bullar hemma, kunde han ibland slicka på hela plåten för att få alla bullar för sig själv. Rimligt.
Till varmrätt smällde jag en skaldjurspasta.
Hoppade i mitt senaste tillskott i bikinigarderoben från Valerie. Den här siluetten är verkligen en vinnare för kroppen. Hög midja och off shoulder med volang – en riktig favoritkombo på semestern.
Vi hade gjort en sen middagsbokning på Next2 i Positano, som jag och Lorpan åt på sist vi var på Amalfi. En taxi in från lägenheten till Positano tar tio minuter en kvart beroende på trafik. Restaurangen ligger en bit upp, så bered dig på uppförsbacke. Den har ingen direkt utsikt, men maten är värt varenda svettpärla.
De här högrevsbollarna var mmmmmmmmmmmmmmmm…..
Japp, det var första dagen i Positano!
06:30 | augusti 5, 2019
Sista dagarna i Toscana: Lagfoto, Middagsansvarig, Ostfest och Nya vänner!
Nu river vi av de sista ögonblicken från Toscana. Ny dag, nya äventyr. Hela ligan körde upp till en av restaurangerna i byn intill för att insupa utsikten och fylla våra magar med italienska delikatesser.
För mig blev det en ragu.
Obligatoriskt lagfoto.
Klockan är 20.15 och vi har gjort oss fina för den traditionsenliga sammandrabbningen där våra omättande strupar återigen skulle förtäras med förföriska bubblor.
Fyndade den här versace liknande skjortskapelsen åt Lorpan på Asos rea precis innan avfärd. Visste inte riktigt om den skulle gå hem, men han älskade den. Yes, 1-0 till frugan.
Därefter fortlöpte en kavalkad av rätter som flirtade med smaklökarna. Favoriten från middagen var dock denna citronsorbet som Victor kämpat med i timmar. Att gröpa ur 18 citroner tog sin lilla tid. Denna syrliga festlighet ackompanjerades självfallet av en likasinnad kamrat, limoncello.
Sen fortskred middagen i samma festliga anda.
Idag är det ingen vanlig dag, utan det var min Carro och Lenas tur att axla ansvaret för att sällskapet skulle få mat på faten. Nästintill hela dagen gick till prepp. Älskar att strosa runt i matbutiker utomlands, det är så exotiskt. Ville köpa med mig precis allt.
Om ni befinner er i Italien så måste ni köpa med er den här honungstryffeln hem. Dra mig baklänges var smarrig den var. Hade kunnat förvandla mig själv till Nalle Puh om jag fick slurpa i mig den här sörjan alla dygnets timmar. Såg att Mathem hade en variant med vit tryffel när jag försökte googla om det gick att lägga beslag på märket i Sverige.
Bred ett generat lager på valfri ost och dröm dig bort.
När middagen var preppad. Yes, jag rev parmesan i en timme i gassande solsken för att göra parmesanflan. Tackar som frågar, så begav vi oss ut för att plocka dekoration till middagsbordet. På grusvägen ner till huset låg det nämligen ett fält fyllt av solrosor.
Levt i våra Adooreplagg under semestern.
Vi piffade och piffade. Om jag någonsin kommer ha råd att köpa ett landställe ska jag fynda ett liknande rustikt träbord som man kan bära ut och laga mat på.
Juste hörni! Jag bytte ju om också! Vi var nämligen tvungna att småspringa tillbaka från solrosfältet för att hinna till startskottet.
Hej, lilla brännande solen.
Så glad att vi fick följa med på den här magiska resan. Föll pladask för hela ligan och längtar till nästa reunion.
Tänk va att han är min.
Två favoriter – EE.
Resultatet av en timmes hyvlande av parmesan. Det var Lenas förslag att göra parmesanflan som vi sedan klickade på en typiskt italiensk tomatröra toppat med en hemmagjord pesto (från matbutiken) och basilika.
Vår andra förrätt var straciatella med mandariner toppat med pistagenötter, lyckades såklart fota innan pistagenötterna fulländade rätten med pricken över i:et.
Sist men inte minst skickade vi in pecorinoost i ugnen med ett täcke av honungstryffel som man sedan kunde doppa ett stycke vitt bröd i. Älskar du ost? Då måste du prova den här mastiga rätten, var tvungen att lägga band på mig själv för att inte slicka ur sista resterna ur den bruna keramikskålen.
Japp, de var de ostiga förrätterna.
Glömde fota varmrätten med det var Carros förtjänst, en vodkapasta som fått puttra på spisen hela dagen. DEN VAR SINNESJUK! Ska be Snarro om receptet och langa ut det till er, för ni kan inte fortsätta leva er liv utan den rätten.
Le grand dessert – nutellapizza med jordbubbar och krossade hasselnötter.
Och det var den veckan! Imorgon reser vi vidare i bloggen till Positano.
06:30 | juli 30, 2019
Dag två i Toscana: Lättsamma poolaktiviteter, obligatorisk drink och storslagen middag!
Vaknade upp till solen som kittlade en i ögonen.
Sedan var det raka vägen till poolen för diverse lättsamma sporter.
Medan matlaget nr 1 husserade i köket. Vi var indelade i olika team som skötte de tre middagarna vi slängde ihop själva. Team ett satte ribban löjligt högt och banade vägen för resten av veckan.
De här friterade mozzarella bollarna smälte i munnen. De var panerade i persilja och vitlök eskorterade tillsammans med en fänkålssallad.
Sedan var det dags att hoppa i sin stass för 20.15 varje kväll sipprade vi på fördrink, för varje klunk sjönk solen närmare bergen.
Hey BFF!
Veckans första törstsläckare var Italiensk paraddrink aperol spritz.
Samtliga medresenärer hade gjort sig stiliga för första sammandrabbningen.
Beauty!
Ingen dålig hylla.
Menyn presenterades och såldes in i minsta detalj.
En liten teaser av den blivande varmrätten.
Ljugarbänken.
Sedan var det dags att sätta sig till bords och därefter passades rätt efter rätt ut, kvällen avslutades med dans och musikquiz.
06:30 | juli 4, 2018
Picknick bland vinrankorna, Svalkande dopp och Beer Pong på liv och död.
Hallå hoff poff så är vi i Italien igen. Tänk om man bara kunde kasta sig genom soliga ögonblicket i livet som man kan i bloggen. Nåväl en av dagarna bestämde vi oss för att ge oss ut på picknick bland alla vinrankor. Jag slängde på mig min mest italienska stass innan avfärd.
Alla fick varsin ryggsäck packad med färdproviant, mest vin – och en macka, haha. Så som sig bör i italien.
Sedan drog vi iväg på hojarna. Eftersom jag, Sara och Ida hade avverkat två morgonpromenader hade vi stenkoll på läget.
Japp, vi hittade ett litet krypin under ett träd i skuggan med helt okej lunchvy.
Ska fantisera om den här lunchen när jag drar i mig en trött sallad framför datorn på kontoret i januari.
Danijel fick smeknamnet Smokey Murra under semestern. Jag älskar ju att dela ut smeknamn till höger och vänster, stackars Markus han kommer snart inte veta vad han heter. Men ni vet vad dem säger: ”Kärt barn har många namn”.
Sedan var det dags att trampa tillbaka förbi små söta hus och vingårdar.
I vissa backar fick man dispans från sadeln.
Det tog inte många sekunder efter hemfärd innan hela gänget kastade sig i den svalkande poolen.
Sen var det dags för…. finkläder igen. Så himla mysigt att göra sig lite fina för varandra på semestern.
Ingen levande själ kom undan min obligatoriska parfotograferingen aftonen till ära.
Inte ens jag själv. Eller okej, jag tvingade snarare någon att ta en bild på mig och Lorpan. Så många som frågat om kittet jag har på mig. Jag fick låna det av Sara, som i sin tur hade fått låna det på RMPR (ett presskontor). Tror bestämt att det kommer in till hösten. Lyllos oss – jag vill nämligen också lägga vantarna på det. Så bra ha set, kommer fungera år efter år.
Beerpong på liv och död stod på schemat. Eller det kändes som det just då iallafall. Det var faktiskt ruggigt jämt.
Sara visade sig nämligen vara en jävel på att få grabbarna att halsa bärs.
Vet inte riktigt om min insats tar sig till historieböckerna.
Spänt läge, haha.
Hello hottie. Solnedgångarna där går inte av för hackor.
Där är hon ju min pangtjej!
Därefter väntade en välförtjänt brakmiddag. Med en pistol mot pannan skulle jag välja det italienska köket – om jag nu vore tvungen att avstå från all annan mat framöver. Hmm… eller skulle jag välja asian fusion. Okej, helst av allt hade jag kunnat tänka mig en mix av dessa. Nu vet jag, asian fusion måndag till fredag, sedan köttar jag på med italienskt på helgerna. Eller okej obligatorisk tikka masala på söndagar, det har blivit en tradition och man gillar ju inte att rucka på vanor.