Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

Shop my favorites

Okategoriserad

Behind the scenes.

12:32 | februari 11, 2018


Så här såg det ut bakom kameran när jag var nere i Borås för att plåta pressbilderna för kollektionen. Modellen som Nelly hade bokat var så härlig – så glad. Själva kampanjen kommer ni att få se mer av, den kommer att fotograferas tillsammans med mig och mina brudtärnor utomlands om några veckor. Så pepp!







Älskar den här kostymen!



Sminkösen var så grym – aldrig sett sådant glow IRL.


Det här var tydligen ”hemligheten”.


Kommer leva i den här klänningen i sommar.


5 kommentarer



Okategoriserad

30 ÅR!

13:30 | februari 10, 2018

Födelsedag-Petra

Alltså WOW blev så firad från morgon till kväll igår av alla fina vänner. Det var inte så jobbigt att fylla 30 ändå, bara kul – ingen ångest. Festligheterna drog igång redan på morgonkvisten då ett några kompisar ringde på med ballonger och frukost, sedan fortsatte dagen i samma anda. Jag är så rörd över alla gratulationer – tror nog att jag har världens bästa kompisar. Idag säger Markus att jag fyller år på riktigt (!). Han var nämligen bortrest igår under dagen så imorse blev jag väckt med brakfrukost, sång och trisslotter och ikväll har han en överraskning. Åhh, så peppad. Jag älskar överraskningar.

Nu ska jag preppa blogginlägg till er i eftermiddag inför imorgon i förebyggande syfte ifall jag är lite trött då. Pappa och alla syskon ska fira mig med brunch under morgondagen och på måndag ska jag firas av mamma. Herregud, världens längsta födelsedag, haha. Markus sa att jag hade en Petramukkah, för er som kollat på tv-serien OC vet vad han syftar på. De slår ihop Christmas och Hanukkah till en enda lång Christmukkah.

Och återigen tack tack tack <3


2 kommentarer



Okategoriserad

Flowers is always a good idea.

12:08 | februari 8, 2018

Refunder-Euroflorist
Jag älskar ju att ha tävlingar i bloggen och nu var det längesedan vi brände av någon. Därför har jag snackat ihop mig med grabbarna på Refunder och den här gången tänkte vi passande nog lotta ut fyra stycken riktigt maffiga Alla Hjärtans Dag buketter som jag valt ut, precis som den ovan. Dessutom känner jag att jag vill ge er läsare något, som tack för att ni är inne här och engagerar er varje dag. Så alla vinnare kommer även få en Georg Jensen vas i Alla Hjärtans dag gåva från mig, så ni har något förträffligt att ställa blommorna i.

Hur ni tävlar?

Allt ni behöver göra är att bli medlemmar (helt gratis) och svara på en fråga! 
Vinnarna publiceras den 12.00 den 13:e feb. 

Klicka här!

Agnes-och-Lisa
Jag svängde förbi nyöppnade blombutiken Agnes och Lisa vid Hötorget som tillhör Euroflorist som är en av alla Refunders samarbetspartners. I dagsläget jobbar de med över 760 butiker. När du installerat Refunders widget så kommer det upp en ruta upp varje gång du shoppar i en butik online som de jobbar med. Då klickar du bara i aktivera återbäring.

Refunder kostar aldrig pengar och har ingen bindningstid – utan du får helt enkelt bara pengar tillbaka av dem när du handlar. In på ditt bankkonto. Svårare än så är det inte. Jag vet att det låter som det är något lurt, men det är det inte. Det är bara jävligt smart.

Agnes-och-Lisa

Jag valde en bukett som jag själv hade velat få på Alla Hjärtans Dag. Tycker rosor känns lite för förutsägbart – roligare att överraska med något nytt. Ping till alla män där ute.

Och vet ni vad oavsett om du har dude, lady eller är jävligt singel så tycker jag faktiskt att ALLA förtjänar att få ett riktigt härligt blomsterarrangemang på kärlekens dag.

Man älskar ju sig själv också eller hur? Det om något måste ju firas!


12 kommentarer



Okategoriserad

Summer Essentials

11:00 | februari 8, 2018


Kjol By Malene Birger, Topp By Timo, Sandaler ATP, Solglasögon Dior Homme. 

Det jag saknar mest med värmen är att slippa linda in kroppen i massa textiler. Jag är verkligen en nakenfis in i själen. Älskar att ha så lite kläder på mig som möjligt eller mer luftigt liksom. Framför allt så älskar jag bara ben, får nästan lite panik av strumpbyxor, tycker att det kliar och hasar ner på höften. Så går barbent även under vintern. Hade på mig den här uniformen nästan varje dag i Thailand – så skönt när ingenting sitter åt någonstans. Jag låter verkligen löjligt bekväm. Min faster som bor i Marbella är likadan. Hon har bara på sig saronger eller löst sittande klänningar och går alltid spritt språngande naken under. Kanske är en släktpryl?

Hösten och våren i all ära, men vintern är inte riktigt min melodi. Har verkligen ingen inspiration till att dra på mig något festligt just nu, man sladdar ju fram på gatorna. En annan sak man längtar efter under vinterhalvåret är att kunna bära solglasögon varje dag. Bästa lifehacket ever.


Carro har lovat att göra ett liknande snäckhalsband till mig innan jag åker till Tulum. Hon har nämligen knåpat ihop det ovan själv – så fint.


Det här är så sjukt men ser det inte ut som jag typ har en magruta på bilden? Jag har nämligen verkligen inte det, haha! Men ibland på bilder så kikar den där markeringen fram när man minst anar. Verkligen falsk marknadsföring. Har typ bara muskeln på ena sidan också. Jag undrar om det är för jag bär så tunga väskor på ena axeln. Kanske borde börja variera axel så det ploppar upp ett syskon på motsatt sida. Måste hålla med om att detta kanske är den mest ointressanta ytliga reflektionen någonsin.


1 kommentarer



Okategoriserad

Åldersnoja, vänskap och ångest.

13:26 | februari 7, 2018

Skrev det här inlägget i lördags, som många reagerat på att jag tog bort:

”Igår ringde verkligen en väckarklocka. Jag fick en riktig kalldusch. Jag kände mig som en så dålig vän eller snarare kom jag till insikt med att jag har varit en dålig vän. Inte på grund av något jag gjort, utan för mitt icke agerande eller snarare ouppmärksamhet och närvaro. Att jag varit så självupptagen i mitt egna att jag inte funnits där eller lyssnat. När ens vän pratar med andra, men inte med mig fast jag egentligen ska vara det självklara valet.

Imorse när jag vaknade kände jag mig verkligen sämst.

Ibland är det så svårt att hinna med allt. Hur har folk tid med allt? Hur hinner man träffa alla man bryr sig om? Ha ensamtid med sina vänner, ha en städad lägenhet, träna, vara en bra flickvän, umgås med sin familj, leverera på jobbet, planera ett bröllop…

Men mitt i min pinsamma självömkan insåg jag verkligen att det är jag som är problemet, som prioriterat HELT fel. Det finns så mycket jag kan ändra på, så många oviktiga saker som inte spelar någon roll som man ödslar sin viktiga dyrbara tid på.

Tog ett djupt andetag. Rannsakade mig själv, skrev en prioriteringslista om vad som är viktigast för mig.

Jag måste verkligen lära mig välja bort och sluta göra allt själv. Man kan inte ändra det som varit, utan bara acceptera det. Även om det är lätt att straffa sig själv i sådana situationer så tror jag mer att det stjälper än hjälper.”

___________

Sedan pratade jag med min vän som sa att hon kände samma sak. Att det var ingens fel eller egentligen bådas fel. Men det gjorde ändå ont, det sved för att det var ett glapp som jag skapat alldeles själv för att jag inte lyft blicken. Men som oftast med alla sådana konflikter så blir man bara närmare efter. Helvete, vad skönt det är att prata ut och lägga alla korten på borden.

Jag ska vara ärlig med er. Jag har verkligen känt mig låg senaste dagarna, kanske pågrund av det ovan men också av utmattning och min kommande födelsedag.

Tror jag drabbades av någon form av åldersnoja. Det var som att det sköljde över mig att livet snart är slut. Jag har levt en tredjedel av mitt liv. Sedan försökte jag intala mig själv att livet nog är som en förlossning. Att man har rikspanik och förlossningsskräck precis när blir gravid och inser att man ska pressa ut en annan människa ur sitt kön (!). Men när ungen väl bakats där inne och månaderna går så är man redo att förlösa. Kroppen gör sig redo. Det faller sig naturligt. Så tänker jag om döden med eller iallafall försöker. Att när jag levt mitt liv och kroppen långsamt börjar stänga av systemet del för del och jag tar mitt sista andetag. Då kommer jag vara redo. Precis som jag när jag föder barn. Jag kommer vara redo. Om jag nu får privilegiet att leva ett så långt liv och dö av mitt sista andetag.

Det var katalysatorn. Har livet gått förbi för snabbt? Har jag levt det till fullo?

Senaste tiden har jag verkligen känt en inre press och stress inför bloggen och sociala medier. Som att jag ansträngt mig för mycket, förlorat min röst. Gjort saker som andra gör, inte varit mig själv. Så svårt att förklara, det låter också så förbannat töntigt. Jag har blivit ännu mer stressad av att kolla på andra bloggar, istället för att fokusera på vad just jag är bra på. För jag älskar ju min blogg – och er läsare.

Jag är så ovan vid den känslan – mörkret. Det är som att det nästan paralyserar ens kropp och målar alla ens tankar svarta, mörka. Ångest. Helvete, vad vidrigt det är. Markus har frågat vad det är. Vad han kan göra. Vad jag är ledsen för. Jag är ju nästintill alltid en väldigt strålande person, så det blir påtagligt när jag är nere.

Men jag har inte haft några svar, inga anledningar – utan bara sett svart. Jag har bara velat sova.

Alla som lever med det dagligen, brottas med den skiten – helvete, vilka jävla hjältar ni är.

Idag är första dagen som jag känner att JAG är tillbaka i min vanliga kostym. Jag ser allt i färg igen. Jag är glad. Genuint lycklig, nog lyckligare än på länge. Så konstigt att man kan vakna upp tre dagar senare och så har allt runnit av en – det känns konstlat nog som att jag är en ny människa.

Allt låter så väldigt dramatiskt, men det var det – iallafall i mitt huvud och för mig. Jag kanske behövde få den käftsmällen eller tiden för reflektion innan jag gör entré i en ny era av mitt liv som 30 barre. Så jag kan omfamna den nya fasen av min existens med en extra dos tacksamhet för livet.


22 kommentarer



Follow