23:18 | juli 7, 2015
One Fire Positano
Igår bestämde vi oss för att prova en ny beachclub, One Fire. Vi bor ganska högt upp i Positano, vilket bara varit en fördel då man kommer bort från det turistiga stråket.
Det tar kanske 10-15 minuter att traska ner till hamnen från hotellet.
Men vad gör det när man får blicka ut över den här staden.
Väl framme beställde vi in magiska drinkar.
Jag älskar Melondrinkar!
Ett hett tips för semestern är Sashajuan, Hair in the sun. Jag har i den hårinpackningen varje dag. Den gör att färgen sitter bättre och att håret inte slits.
Efter vi beställt drinkar kastade jag och Mathilda oss ut i en luftmadrass.
Här i Italien har de världens godaste oliver.
Haha, ”Welcome to the gunshow”
Sedan var det ”Proseco” a clock.
Vi åkte båt till One Fire från Positano.
Efter en heldag var det dags att bege sig hemåt. Har så många bilder från dagen. Men internetuppkopplingen suger röv, så nu kastar jag in handduken.
12:00 | juli 6, 2015
Flos Michael Anastassiades
Jag får massa frågor om vart den här lampan kommer ifrån, den är från Flos. Det är Michael Anastassiades som designat den. Älskar den serien, vill ha alla lampor från det samarbetet.
09:00 | juli 6, 2015
Sommardrinkar: Basilika, vattenmelon och Absolut Svea
I förra veckan kom Dasha över till mig med den senaste Absolutflaskan, Absolut Svea, som hon hade beställt hem från Systembolaget. Vi skulle iväg på middag, men bestämde oss för att slänga ihop några drinkar innan. Dasha prenumerera på Absolut nyhetsbrev och hade fått två nya recept på drinkar som vi tänkte testa. Markus var hemma och förevigade hela kalset.
Dasha gjorde grovjobbet och jag stod för poserandet, haha. Ni behöver:
– Citron
– Färsk Basilika
– Vattenmelon
– Absolut Svea
Och skakandet! Hur fin är den här shakern från Tom Dixon? Vi lotta ut en sådan på Metro Mode Home förut. Jag blev besatt och bestämde mig för att köpa en likadan.
Basilika, kanske världens bästa drinkingrediens. Älskar basse!
Börja med att pressa citron. Jag funderar starkt på att köpa en citronpress. Jag älskar ju whisky sours. Perfekt för just det ändamålet. Dessutom är citron döden för marmor, det fräter bort ytan.
Mortla vattenmelon (massa!) och basilika tillsammans.
Tillsätt citronjuicen. Skaka!
Fyll glasen med is!
Sedan är det bara att servera!
Och dricka! Megafräsch drink! Om ni vill ha fler drinktips från Absolut, så såg jag att Dasha hade publicerat länken i sin blogg. Här är den (klicka här!)
00:56 | juli 6, 2015
Positano, Conca D'oro, Spiaggia del Fornillo
Nu har vi varit i Positano i två dagar. Vi bor högst upp i bergen, på ett hotell som heter Conca D’oro. Det är helt magisk utsikt. Men förbannat många trappor upp, haha. Fruktansvärt bra för lilla stjärten.
De två senaste dagarna har vi hängt på en beach som heter Spiaggia del Fornillo. Väldigt italiensk och inte lika turistig. Den ligger 558 trappsteg ner (med det menas också att det är 558 trappsteg upp).
Så fina färgglada parasoller.
Känns som ett gammalt Italien, som att tiden stått still.
Jag och Tilda.
Hej min jävla snuttkorv!
På luncherna har vi lekt med chica. Ställets snuttiga hund.
Som mer än gärna delade ut pussar hela lunchen. Imorgon ska vi till en beach club som ligger längst kusten, bara ett stenkast bort dit man tar sig med båt.
13:52 | juli 5, 2015
Tjuvresenär
Första gången jag såg ”Petri” var snabbt i förbi farten, på väg ut till taxin till Arlanda. Trots att jag bara hann spegla mig i en millisekund så var hen omöjlig att missa. När vi checkade in på flygplatsen så kände jag hur Petri började växa och nästan krävde en extra flygstol på min bekostnad.
Det hela är väldigt olyckligt eftersom jag inte haft en böld i den här klassen i min nuna på flera år.
Petri, som vår nya tjuvresenär fått heta har varit vår trofasta vapendragare hela resan, från Capri till Positano. Hon har inte alls fattat peaken när jag gång på gång försökt mörda hen med nål eller när jag försökt dränka hen i alkohol. Istället har Petri bara fått ännu mer luft och nonchalant bresat ut sig över hela hakpartiet. Petri har istället för att dra sig tillbaka reagerat precis som min laktosintoleranta mage gör efter ett redigt glas mjölk och girigt erövrat mark utan någon som helst tanke på vederbörande.
Men nu verkar det som att den snyltande hyresgästen Petri äntligen ska lämna mig för gott. Inte en dag för tidigt.
Varför är det alltid så? När man minst av allt vill att de jävlarna ska möblera om ens yttre, då kommer de oinbjudna gästerna och placerar sig så centralt och synligt de bara kan, som ett brev på posten.
Jag vet att det är ett privilegium att Petri bestämmer sig för att gästa just mig så sällan. Men nästa gång, finnjävel får du gärna boka en mer lämpad tid, så ska jag se till att göra rum för dig utan mordförsök. Jag lovar!